måndag 26 maj 2014

då va man här igen

en blogg e en blogg e en blogg, tror jag.
Här skulle det stå; livsdagbok nr ..... men se det sket sig när jag skulle räkna ut vilket nummer det skulle vara. inte fan orkade jag sitta där och räkna och inte blir det stor bokstav i början på meningen heller. Massor av negativa vibbar där känner jag.
Medan jag sitter här och plippar sitter vän av ordning och för en för mig fullständigt obegriplig konversation med mig. Hitills har jag klarat mig genom diverse positiva grymtningar och snabba intetsägande kommentarer men snart märker hon frånvaron av närvaro så att säga.
Japp, där kom det.
Vill du jag ska vara tyst?
Endast en dåre svarar ärligt på en sådan fråga.
 I äktenskap nr 1 kunde man trilla i fällan, i tvåan hade man lärt sig grunderna något så när för att i trean finslipa detaljerna och hoppa in i fyran med bra förutsättningar att klara alla blindskär.
Trots detta sker det fortlöpande missar, skillnaden är väl mest att med ålderns rätt blir inte resultatet så dramatiskt.
Porslinskastning och sådant förkommer aldrig numera och ducka har jag lärt mig den hårda vägen. Fast ibland kan man sakna den där turbulensen och tvära kasten mellan kärlek och hat som trots allt är så nära.
skit i de nu.
Dagen har ägnats åt biltvätt, pappersarbete och andra tråkigheter.
Bilen som tvättades var inte min men blev tvättad trots det men inte av mig. Jag nöjde mig med att övervaka det hela och påvisa alla missar, en klart roligare sits än tvättarens kan jag lova. Fadersrespekten var väl det som räddade mig från att bli vattnad men det hängde på det berömda håret ibland. Varför är det alltid ett fitthår som det hänger på. Är det på något sätt starkare än ett manligt pubeshår och vem i så fall har mätt.
På tal om mätt har jag ätit knäckekotletter idag.
Vet ni inte vad knäckekotletter är? Då ska jag snabbt skingra era funderingar. Man tar x antal kotletter, slänger dom på grillen så fort det börjar brinna. Sen pysslar man med annat en stund innan man vänder dom och lämnar dom igen. När dom antagit en kolaktig svart ton får dom anses klara och kan med fördel avnjutas uppblötta i coca cola eller mineralvatten.
Var dock försiktig vid inandning då ytlagret har en tendens att hamna i luftstrupen med andnöd som följd.
Om det var gott?
Smaken liksom försvinner i upplevelsen av att tugga kol med uppblötta köttslamsor men får väl läggas i erfarenhetens arkiv.
Varför jag sitter här och blarrar just idag?
Jo se det är Martins fel så tycker ni det här är skit så skyll på honom, det tänker jag göra.
Mors!!