Resa, början, slut, vad hände däremellan Knut?

Raggen går Raving. Någonting Glenn alltid kläckte ur sig varje gång han såg mig. 

Hur det började kommer jag inte ihåg men har en aning om att det var på raggarkåken i Börseryd det startade under alkoholens inverkan. 

Sicken djävla lång mening det blev. 

Som vanligt har det inget att göra med resten av texten men det spelar mindre roll. 

Har varit i vårt grannland i väster och som vanligt ska man ju vara värst så det blev på västligaste sidan vid vattenkanten. 

Hade väl egentligen tänkt åka längre norröver för att titta på en bil men den tanken förkastades för det var för långt. 

Pyttsan, det blev ju närmare 150 mil i alla fall. 

Gick ju bra i början, massor av svenskreggade bilar, allt var ju frid och fröjd. Men sen började det tunnas ut och vägarna fylldes av illasinnade utländska bilister som for fram som skottspolar över filerna. Snacka om mottrafikanter. 

Broar och sånt bjäfs klarades av galant för en annan hade en sån där bizz-dosa i rutan som pep till när den snodde pengar. Man hänger väl med i utvecklingen. 

Fort som hundan gick det, vän av ordning satt väl på nålar i början men lyckades klara ut det hela med bravur. 

Visste ni att det finns skitmycket flinta i Danmark? Inte jag heller då, men nu vet jag. 

Vän av ordning är av naturen stentokig så varenda gång vi klev ur bilen hittade hon snygga stenar. 

Har du sett så vacker, så fin,så kul osv. Jomenvisst kan det vara kul men inte så kul. 

Fast så där har vän av ordning alltid varit. Jag kommer ihåg en resa med en gammal merca vi gjorde. Hela golvet i bilen utom förarplatsen var packat med vackra, fina,kuliga stenar. Ända upp till dörrkanten och på gamla mercor blir det en bit. Bilfan var så tung så jag trodde fjädring och låda skulle ryka men hon höll hem. 

Mercan alltså. Vän av ordning håller alltid vad man än tror. 

Vad som hände med alla stenar? Jo dom packades i lådor som ungarna och jag tippade ut i nästa flytt för ingen orkade bära dom och vän av ordning var upptagen av annat just då. 

Annars hade det blitt ett himmelens liv. Det blev det ändå men det kom senare. 

Mors

Sängsång.

Som man bläddrar får man ligga. Nej, det var inte fel, det ska stå bläddra.
Bläddrar du upp x antal tusingar får du ett bra ligg. För alla ni med moraliska och snuskiga sinnelag vill jag påpeka att jag pratar om sängar, enbart sängar.
Ju mer pengar desto skönare säng, åtminstone upp till en viss gräns. Går man över den hamnar man nog mer åt det blingiga hållet, ni vet champishinkar inbyggda i sänggaveln och en annat massa blaj. Har man nytta av något sånt tro, om man ska vara krass så har man väl inget större behov av kyld skumpa i sängen. Fast vem vet, man ska ju inte racka på sånt man inte prövat säger dom.
Nog nu. Annat var det när jag var ung, då fick man ligga på golvet med en sten som kudde och en tidningssida som täcke.
Fast jag kommer ihåg att man byggde sängar själv av det nymodiga materialet spånskiva. Det kunde bli de mest underliga skapelser, endast fantasin och verktygen satte gränserna. Resultatet blev väl inte alltid bra men kul var det.
Trean och jag hade en sån där hembyggd spånskivesäng som stog på en sockel, inget massa prål utan bara en funktionell säng. Den dog en natt med dunder och brak efter att ha blivit underminerad av en tunnel för mycket.
Låter det konstigt, inte alls.
På min trettioårsdag fick jag ett modelltåg av trean och ett par kompisar. Eftersom barnen var små och klåfingriga gick det inte att sätta upp den säkert någon annanstans än i sovrummet. Då utrymmet i ett sovrum för det mesta är begränsat gick det mesta av rälsen under sängen med utsågade tunnelingångar i sängsockeln.
I takt med att rälsen utökades sågades fler tunnelingångar upp. Trean klagade på att det var svårt att sova när tåget rusade fram i sovrummet och for in under sängen för att strax dyka upp på andra sidan. Hon var väl heller inte nöjd med att golvutrymmet var belamrat av växlar och skenor som hade en benägenhet att vara precis under foten när man klev ur sängen.  

Annars var det helt ok att ligga på mage i sängen och se ljuset från tåget svepa ut och in under sängen, tyckte jag ska kanske tilläggas.  

I ett försök att husfridssäkra situationen sågades ett antal nya tunnlar upp för att förpassa järnvägen in under sängen i möjligaste mån och på den vägen blev det. 

Knak och brak, skrik och gap, hejdå järnväg. 

Det var i den vevan jag började renovera bilmotorn på köksgolvet men det är en annan historia. 

Håhåjaja, så det blev här i livet. 

Mors!