Somliga går med hasande steg

Som vanligt sitter jag här med en öppet sinne. Mottaglig för alla passerande intryck, som en tom canvas väntandes på konstnärens penseldrag. 

Äh skit i det där blajet, en annan e lika tom i bollen som vanligt e ett annat sätt att säga samma sak. Raskt hoppar vi över till nästa ämne som är..... 

Hallå, det är meningen att ni ska vara interaktiva här, komma med förslag och ha egna åsikter.  

Nåväl, vi skiter väl i den kommunikativa biten och kör ett eget race här. 

Såg ni hur snyggt jag fick till det, ni hade inte en chans att komma in i konversationen. Helt plötsligt kan jag bara skita i vad ni tycker och skriva vad jag vill, allt för att ni inte deltog i den demokratiska processen. 

Fast vad skillnaden är mot vad det brukar vara har jag ingen aning om. 

Aningar kan vara på både gott och ont. 

Spaning är väl mest något ont eller kanske förebyggande. Man spanar på något för att avslöja onda ränker och kunna kväva hotet i sin linda. 

Min kusin hette förresten Linda. Rasande grann tös var hon, man var nog lite betuttad i henne men hon hade nackdelen att bo i Göteborg så hon fick vara grann på avstånd så att säga. 

Hon gängade en fransman och flyttade till Frankrike sen och därmed var hon borta. Fast innan dess hade jag flyttat till England så man kan säga att vi var borta på var sitt håll. 

Kommer ni ihåg när man skulle springa i skolan på nån sån där orientering och hade oturen att ha läraren ( vis från tidigare orienteringar) hängande alldeles i närheten hela tiden.. 

Då fick man håll och var bara tvungen och sitta ner till lärarens stora förtret och kunde lugnt avnjuta nikotinets vänliga inverkan på kroppens metabolismer så fort läraren knatat vidare. 

Vilket han/hon alltid gjorde så varför släpa ut mig i skogen bland alla vilda djur och vansinnigt grönskande klorofyll för att tvingas inandas frisk luft och en massa mygg som motvikt till den sunda stadsluften. Undra på att man smet hem så fort man fick chansen. 

På Bondegatan låg en köttaffär i grannhusets källare, en sån där med vatten som rann nedför rutan hela tiden. 

Fast vad fan bryr ni er om det och förresten fanns den inte kvar när jag stack tillbaka ett par år senare för att kolla läget. Inte ens huset fanns kvar. Så var det med det. Gamla trettiofyran och allt sånt. 

Jahapp, då var veckan slut och måndagsspöket smyger närmare. Fast en del vidhåller att veckan börjar med söndagen och tar slut på lördag. 

Var och en är salig på sin tro sa min lilla mamma. 

Mor lilla mor och allt sånt där bjäfs. Hon skulle garvat läppen av sig om hon vetat hur många gånger i livet man tänkt, djävla morsan nu fick du rätt igen. Fast det skulle jag aldrig erkänna. 

Man ska sluta när man är på plus och än finns det bokstäver kvar så nu lägger jag av. 

Mors!

PS. Man behöver inte älska sig själv bara för att andra gör det. 

Baktankar

På tal om ingenting så har man väldigt lite att säga. Spruta ut ord i en aldrig sinande ström kan ju te sig som att man har en hel del att säga men vilken läsare orkar tänka på vad som skrivs och se baktanken. 

Baktant kände jag en när jag var liten, hon gjorde skitgoa bullar och jobbade i ett bageri som låg i källaren ett kvarter bort. 

Bakfull har jag också varit, ni vet så där riktigt djävla illa kommerjagöverdethärskajagaldrig taendroppemer. Men som tur är är jag inte långsint. 

Undra om långsinta personer kommer ihåg sådana löften också eller medvetna om att de är långsinta och smarta nog att inte lova sånt. 

Ja se där fick vi en baktanke till. 

Vi i det här fallet syftar till förhoppningen att någon annan än jag läser detta. Jovisst, vän av ordning får det uppläst för det mesta men det är ju inte s.k. fritt val eller hur..

Tänk att jag aldrig sett en val. Har jag någon önskan att se en val? Nä inte direkt så jag går vidare i hjärnvindlingarna. 

Åh kolla där, en sån hade jag när jag var liten. Vad heter det? Nähä, inte det. Får väl masa mig vidare då. 

På till om masa så åkte man till Rättvik på midsomrarna. Herrejestanes sånt liv det var, folk från överallt, läckra bilar, rullande vrak och en härlig stämning, för det mesta. Hände väl att folk bidde ilskna på varandra där som överallt annars men kul var det. 

Om ni undrar över herrejestanes så var det som motvikt till djävla lite längre upp. Bara så ni ska slippa leta så står det i raden  som börjar med bakfull 16 rader upp. 

Ni som inte undrade utan bara plöjer på kan hoppa över ovanstående stycke. Jaha ni hann redan läsa det, hoppas det inte innebar någon olägenhet för er och ber underdånigast om överseende för den dåliga framförhållningen med varningar om dåliga texter. 

Har läst för vän av ordning och där ser man hur lite man känner varandra. Var övertygad om att hon skulle säga, Micke såg en strandad val när han var liten. Men så blev det inte. Nu blarrar hon på om örngott och smet i hjärnan. Hmm, undrar om jag smittat henne eller om det mer är ett fall av kaka söker maka. 

Fattade aldrig det när jag var liten. Vadå maka, hittar man en kaka stoppar man den i mun fort som fan innan någon annan snor den. 

Förresten, den baktanke jag tycker bäst om är en snygg rumpa. 

Morsning å allt sånt. 

Plippar o ploppar

Det slog mig häromdagen hur olika vi hanterar uppkomna situationer. 

Nej det gjorde inte ont, det är bara ett uttryck. Fast det var ju inte ämnet och med den slutklämmen avslutar vi det hela. 

Så, nu börjar vi om.  

Vadå vi, är det fler än jag som sitter här och plippar?  Trodde nog det när man läser vad som skrivits. Kan ju inte vara verket av en enda människa. 

Tada! nu kommer cowboysarna. Sett en västern på tv. 

Dom där samurajfilmerna som visades på 70- talet fick väl rubriceras som östern som ett slags motvikt. Fast temat var ungefär det samma fast utan hästar och pickadollrar. 

Tycker nog hästarna och pangandet gör det där lilla extra fast det kanske är ett socialt arv. 

Social är jag inte säger vän av ordning så det blir inget arv. Inte för att jag planerar att trilla av pinn, fast för det mesta verkar det komma mer som en överraskning. 

Pinntrillet menar jag. Inte så många som planerar det hela, det finns ju en del men procentuellt är överraskningsbiten störst. 

Procenten Helge procenten var det någon som sa i någon serie. Vad det nu var bra för. 

Öron pratar vän av ordning om nu. Undrar vad hon menar, äh det ger sig när hon inte får något svar. 

Annars är allt som vanligt i hednalandet. Vän av ordning hittade ett gammalt tidningsklipp som visar Örsjöparet Raving. Fattar nu varför villapriserna gick ner och inflyttningen stagnerade. Ser ut som ett riktigt tomtepar. 

Fattar ni varför man blir förvånad när man ser en bild på sig själv. Ser jag ut så? Ändå ser man sin spegelbild på något sätt varje dag. 

Ännu ett av livets mysterier. 

Jag ser fruktflugor men optikern sa att det är samma släkte som de där svarta maskarna som kryper runt i ögat ibland. 

Ytterligare ett mysterium. 

Visste ni att riktiga fruktflugor kommer utifrån? Inte jag heller men jag läste det på tv.  

Tycker vi lägger av nu när vi ligger på plus. Nu e han där igen, vadå vi?

Morsning korsning blandras. 

Glömma e' lätt de' se.

Sitter och fnular på det här med minnet, ni vet man blir gammal och minnet sviker en ibland. Kom att tänka på att åldern inte alltid har med saken att göra. Minnet spelar sitt egna spel ibland vilket får mig att tänka på ett år någon gång i mitten av nittiotalet. Vi hyrde en kåk i skogarna utanför Rockneby som sommarstuga tillsammans med en av ungarna och hans fru. Till kåken hörde olika uthus som vedbod och ett ruckligt garaget. I arrendet ingick även fri tillgång till ved i skogen som vi fick plocka genom att gallra ut tunnbjörk. Vi hade väl haft stället ett år, nästa höst kom och vi hade samlat på oss en hel del ved som skulle plockas hem från skogen. Vi hade kört med bil och hyrsläp förut men det var krångligt. Sonen och jag diskuterade olika alternativ men kom fram till att en pickup av något slag skulle vara det smidigaste. Lättast vore att köpa en skrotbil som fungerade och kapa av bakdelen på. 

Sagt och gjort, vi började titta efter en billig bil när sonen en dag ringer och säger: när du kommer ut i helgen kolla i garaget. Det här var en fredag och på kvällen åkte vi ut som vanligt. Glömde det där med garaget och när sonen kom på söndagen tog han med mig till garaget, plockade bort slanan som stöttade dörren och öppnade. 

Voila, där inne i skummet tittade en dodgefront fram. En svart dodgepickup som tände en igenkännande tanke. Var det där jag ställt den? Hade någonstans i bakhuvudet att något saknats men varje gång det nästan kom upp till ytan kom något annat emellan. Inte fan hade jag ett minsta kom ihåg att bland det första jag gjorde när vi hyrde kåken var att köra ut dodgen till garaget och parkera den där. Ungarna hade stränga förbud att leka där eftersom garaget verkade något osäkert och så föll hela grejen i glömska. Men hur fan kan man glömma en hel bil? Blev lite pinsamt där kan jag säga. 

Men å andra sidan sålde jag vinterdäcken till vår bil på ett swapmeet bara för att jag glömt att vi hade den men det är en annan story. 

Mors

Alldeles för långt ( borta är min första miljon)

Om jag nu tar ock kopierar detta som är skrivet i nåt plattaprogram och klistrar in det i bloggen så blir det så inihelvete långt så ni kommer aldrig att orka läsa det. 

Så av ren medmänsklighet och kärlek till mina medmänniskor gör jag det. 

Annars kan man ju dela upp det som en följetong och skriva fortsättning följer längst ner när det är som mest spännande åsså tappar jag bort resten och ni sitter där och undrar vad som hände och blir ledsna när ni förstår att det inte kommer mer. Å det vill jag ju inte. 

Så här kommer hela skiten. Fast den raden skulle ju stå högst upp så det kör vi på. 

Nu börjar det

Här var det tänkt att jag skulle skriva om mitt liv men det vete fan om det går för sig. Man kanske skulle skriva en roman eller varför inte börja med en kort novell. Om man skriver en kortis så kanske den blir så bra att man känner lusten att lägga ner mer tid och skriva en roman. Fast chanserna är ju inte så stora varken för det ena eller det andra. Självkännedom är bra det. 

Detta är en ny dag fast ska man vara ärlig är det i slutet av en ny dag. 

Nu är det en ny dag igen. Tjatas väldigt om nya dagar här tycker jag. Finns eller fanns det inte en politisk blaska som hette så. Kommer inte ihåg men än så länge minns jag mer än jag glömt bort. Vid någon punkt i livet måste man ha nått den där gränsen när kom i håget blir för mycket och glöm bortet börjar träda in. Det säger ju sig själv att det finns begränsade lagringsutrymmen i skallen och när det är fullt så är det. Alzheimers måste vara lite så, som ett fullpackat vindsförråd. Massor av grejor intryckta på en liten yta med det äldsta längst in och sen har man bara fyllt på liksom. När dörren sen inte går att stänga och man städar ur där, frivilligt eller ej är det ju det senast instoppade som ryker först. Allt det där gamla ligger kvar där inne. Det är nog därför närminnet sviker och allt gammalt framstår klart och tydligt. Lösningen måste ju vara att man sorterar och slänger det som finns dubbletter av, sånt som man aldrig mer kommer att använda, sånt som man inte vet vad det egentligen är, och vips har man frigjort en massa komihågutrymme. 

Fan, vilken upptäckt, undrar om Nobelpriset är ledigt nästa år. 

Alldeles frånsett det så är det vår. Inte som i er utan som i årstid. Trevlig grej, folk börjar tjata om blommor, kompost, plantera i det oändliga. En annan tänker på att all skit som borde ligga under snön fram till april, maj. Gräsmattan som ska klippas och höstlöven som måste bort. Fast eftersom jag inte tog bort höstlöven i höstas och bara klippte gräsmattan en gång förra året och ingen dog av det så löser det sig nog i år också. Prövade förresten att snöslunga bort löven och nerfallna grenar i höstas men det fungerade bara så där. Grenarna hade en tendens att fastna och alla stenar som låg bland löven for åt alla möjliga håll. Svårt att rikta utkastet så att löven hamnade där jag ville var det också. Det blev som det brukar bli med genvägar, mest ett djävla bök. 

Vän av ordning tror inte på min vindsförrådsteori. Hon är mer inne på känslor som hon tror blir som ett slags gegga som håller ihop alltihop som ett slags cement. Ungefär som det där getingar bygger bon av, det bakar in andra saker som är viktiga. Andra minnen som tex ett minne av en fin soffa eller en trevlig resa är mer som tavlor som hänger där men kan kastas ut när dom inte passar längre. 

Jaha, det blir nog inget Nobelpris för någon av oss. 

Mors ( lilla Olle i skogen gick, rosor på kinden och solsken i blick)

Som vanligt

Kollat om benen kommit över sängkanten. Check. 

Slarvat igenom frukosten. Check. 

Kollat dagens arbetsuppgifter. Check. 

Uppbåda någon slags entusiasm inför dagens vedermödor. FAIL FAIL. 

Jaha så var det med den mjukstarten av veckan. Kanske ska starta om.

 All systems go. 

Legs ok, arms ok, bowelmovements ok, brain,hello?, 

brain, answer please, 

Sorry, have to report a major malfunction in the head department. 

Oh my god, is it serious? 

We seem to have lost contact with the brain. 

Jaså bara det, så har det varit i alla år, det är nån sladd som glappar tror jag. 

Brukar rätta till sig om man kopplar in autopilotläget, tar ett par steg framåt och går in i något. Smällen brukar få igång det hela..

Aj som fan, ja där ser ni, nu fungerar allt igen. 

Jaja, hjälpligt i alla fall. Va fan kan man begära i den årsklassen och med det slitaget. 

Det är ju inte så att servicen har skötts på ett föredömligt sätt, eller hur. 

Nej, att köra igenom systemet med hemkört och skräpmat räknas inte som service. 

Likadant det där med mjukstart för att spara systemet, det har inte skötts det heller. 

Nej, mjukstart är inte en kopp kallt te och 10 cigaretter. Apropå det, rökhostan på morgonen räknas heller inte som service och underhåll även om det "rensar ur tjäran" ur systemet. 

På det hela taget får service och underhållsbiten underkänt, reparationskontot är inte heller godkänt. Istället för att strunta i felkoder med systemras som följd borde man varit uppmärksam på de signaler systemet sände ut och åtgärdat felen i tid..

På grundval av ovan nämnda orsaker har beslut tagits i syfte att terminera sagda system med omedelbar verkan. 

Men va fan säger du, eru inte riktigt klok. Bara för att sladdfan e glapp å lite annat småtjafs. Fy fan, säger ja bara. Kom nurå så går vi, här kan man fan inte va..

Mors.