Vänster/ höger.

Detta blir en vänsterblogg, lugn, lugn nu. 

Inte den politiska varianten utan en av kroppen nödvändiggjord variant. Har hittat på nåt skit med ryggen som inte släpper och nu vill den inte röra högerarmen utan signalerar stilla, stilla. 

Skitrygg, men å andra sidan har den tjänstgjort i 67 bast utan mankemang så man får väl vara rätt så nöjd. 

Detta medför emellertid att allt som utförs av höger sida nu får göras av vänster. Låter som en politisk manifestation fast om det är så det blir skiter jag nog i att rösta. För fy fan vad avig allt blir, med ryggont menar jag. 

Inte trodde jag att man använde ryggen och dess muskler till så skilda saker. 

Fast nu vet jag. 

Så nu fortsätter vi på den inslagna vägen som man säger. Fast vad man menar är väl oklart. Det vill säga att jag vet vad som menas men tycker det blir si och så med svenskan om man använder inslagen som i julklapp och presenter. 

För under alla mina år har jag aldrig sett en inslagen väg. Jag har sett vägar de borde slå in i säck och aska och vägar som aldrig borde blivit uppackade men det är ju inte samma sak. 

Det är som jag säger, svenskan är ett gåtfullt språk fullt med konstiga ord som kan betyda eller antyda både det ena eller det andra. 

Fanns väl en film som hette " mitt andra jag". Kom inte ihåg vad den handlade om men titeln låter ju inte så värst uppmuntrande. Man får ju hoppas att det första jaget räcker för att boosta det andra jaget så det räcker för båda. Såg ni ordet boosta, läste det någonstans på nätet och har inte använt det förrän nu. 

Ballt va. Om man tappar ett l hamnar man i Estland, Lettland eller Litauen. 

Kunde vara en kul grej, göra en kortresa till ett grannland, res nu betala sen varianten. 

Betalar man kontant blir det ingen kortresa, bara en vanlig resa, även om den är kort. 

Det är ju också ett sånt där ord, kort som motsats till lång, kort som foto, kort som spelkort, kort som betalkort, stavar man det med court blir det gårdsplan eller domstol eller uppvakta eller.......... 

Men fan vad håller du på med.. 

Sorry, blev lite till mig där och spårade ur liksom.  

Lik som vad då, är döda?. 

Men sluta nu, det räcker, alla har fattat att du har en dålig dag. 

Vad är skillnaden mellan en dålig dag och en odålig dag. 

Med en odålig dag menas jag en dag som inte är bra men inte dålig heller. Var går gränsen mellan dålig, odålig och bra. Eller kommer halvbra in där emellan.

Kan man äta glass till köttbullar, klart man kan. Kruxet är bara att glassen smälter av värmen och det blir mer köttbullar med glassås istället och det är ju inte samma sak. 

Skyll inte på mig, jag varnade er redan i början av texten. 

Nu går jag hem, eller?

Vän av ordning fixar allt.

Sitter här i lugn och ro på mitt feta arsle och funderar på vad dagen har i sitt sköte. 

Efter en snabb koll genom fönstret inser jag att loppisar inte verkar vara en option idag. 

Vän av ordning har däremot fixat körning åt mig idag, helt privat och mer som en överraskelsekaka. Jag ska till Virserum och hämta ett skrivbord. 

Nu kommer förklaringen på varför skrivbord och varför just Virserum. 

Det var en gång en man som satt och slötitta på blocket. Rätt som det var hajade han till och fastnade med blicken på en annons om ett udda skrivbord. 

Ett j-format skrivbord, snyggt, propert i svart och aluminium. Kärlek vid första ögonkastet. 

Men eftersom han var som han var, en riktig velputte när det gällde att köpa grejer till sig själv, blev det inget köp av. Han kollade på annonsen flera gånger men kunde han bestämma sig, nej. 

Han visade den för vän av ordning som i och för sig kunde förstå hans förälskelse men påtalade det opraktiska med formen och därmed spädde på hans tvekan. Men om han tyckte om det skulle han köpa det och inte larva sig. 

Efter 2 månader försvann annonsen som de alltid gör när tiden gått ut och velputtar inte kunnat bestämma sig. 

Nåja, han fick väl skylla sig själv kunde han ju tycka och vän av ordning sa inte emot honom. Det gick ett par månader och skrivbordet dök upp i huvudet då och då men han insåg ju att det var förlorat. Bajs också. 

Sen vid en omfördelning av rummen och skapandet av ett nytt kontor sa han till vän av ordning att där skulle det suttit fint med det där j-formade skrivbordet. 

Ni hör att han är en tjatig fan. Vän av ordning valde visligen att inte kommentera det hela, ni hör att hon är en klok kvinna. 

Nåja, för att komma till pudelns kärna blev jag som ni läste i början tillsagd att åka till Virserum för att hämta skrivbordet. 

Vän av ordning har alltså genom idogt dataarbete spårat annonsen som togs bort för månader sen, lyckats få tag i ägaren och de senaste dagarna smsat och mailat med annonsören i fråga för att förbereda ett köp. 

Om jag byter bort'na, nä inte den här veckan i alla fall.

Mors!

Hua så svart det blir nu.

Jahapp, då var det slut på midsommaren. 

Sitter här och kollar på en film eller filmen kollar sig själv liksom. Har ett halvt öra inkopplat medans jag sitter på kontoret och bloggplippar. 

Jaha, vad gjorde ni i midsommaraftonmörkret då. 

Observera att det var en retorisk fråga så jag vill egentligen inte höra svaren. Frågar mest för att vara artig eller mer sanningsenligt för att fylla ut texten. 

7 extra ord kan göra mycket. 

Säg inte att du gick tillbaka i texten för att räkna orden. Jag hade ju redan gjort det, litar du inte på mig. Man ska ha tilltro till sina medmänniskor. 

I dag stötte jag på en kuf på kvantums parkering av alla platser. 

Ni vet man läser om de där, jag har varit på en modemässa i Stockholm och är på väg hem till Italien lurarna. Jag har en del snygga kläder ur kollektionen kvar i bilen och du kan få köpa dem billigt så jag slipper släpa dom hela vägen hem. 

Åsså går han på mig av alla människor, karln måste haft synfel. Ni vet ju hur jag ser ut och är klädd, modekläder skulle få skitslaget om jag ens kom i närheten. 

Nåja jag sa nej artigt och belevat och klev in för att handla. När jag kom ut hade han lyckats hitta en annan som satt i hans bil med en plastad kostym i knät. 

E folk dumma på nåt vis. 

I en sådan situation skulle väl en del frågor automatiskt dyka upp. 

Stockholm - Italien, sen när passerar man Nybro då? 

Om man nu har delar av en modekollektion att sälja varför inte till en affär istället för kvantums parkering? 

Svenskreggad bil, privatreggad, engelsktalande italienare. 

Nåja vi ska ju alla leva. 

För att återgå till det vi höll på med, midsommarafton. Tror ni inte jag glömde bort att handla mat, fick åka till Kalmar för att få något i magen och det enda jag hitta var Ming palace. 

Traditionellt så det förslår vill jag lova. 

Men å andra sidan blev jag mätt och belåten, funderar på att flytta till Kalmar, flera ställen att fika och äta på. 

Visste ni förresten att enda söndagsöppna fiket i Nybro ligger vid Glasporten i den gamla turistinformationen. Hembakat bröd och ok kaffe. 

Apropå traditionellt var en av mina ungar och skällde på små grodornasången,  det var inte snällt. Man ska låta folk ha sina små egenheter ifred. 

Egen härd är guld värd hette det förr, fast nu är det ju mest spishällar och sådant och dom har ju blivit relativt billiga.  

Kan man ha  någon annans härd eller är det när man har en hyreslägenhet. Är det också guld värt eller hamnar det på silverplats med kanske en husvagn på brons då. 

Fast om man äger husvagnen är den ju värd guld utom när man ska sälja den för då är den inte värd ett skit. 

Mors på Er!

Ja då så!

Hej tjolahopp i kalsongen här kommer Kalle på spången..

Åsså va vi igång igen. 

Kalle på spången var en kändis i det förflutna. Vad han var känd för har jag ingen aning om. 

Fanns en Kalle till som i alla fall lastbilschaffisar och andra vägfarare visste vem det var. 

Kalle i backen. Alla tutade när man åkte förbi hans matställe.

Finns inte kvar längre. Dom lade om vägen mellan Nyköping och Norrköping och då försvann trafiken, tutandet och maten. 

Körde den vägen för en tjugo år sen bara på skoj men då var det dött. 

Jaha så går det när sekunderna räknas. Fast ska väl erkännas att vägen var väl inte den bästa europaväg jag sett. Tät trafik, smal kurvig väg, många olyckor. 

Tidningsbilarna gick den vägen ner till Malmö, hej va det gick. 

Såg en annons på en chevapickis som sades ha gått som tidningsbil men jag undrar jag. Den var fyrhjulsdriven och det var väl inte det vanligaste som tidningsbil. 

Nåja, det är inte mitt problem. 

Mina problem är av det mer jordnära slaget som tex varför frallan tjuvstannar rätt som det är. Något irriterande när man ligger i 90 och servon lägger av för att strax därefter hoppa igång igen. 

Inte bra för den mentala hälsan så att säga. Hjärtat i halsgropen och allt det där. Sen är det ju inte så kul att sitta där och undra om man tar sig hem. 

Man har nog blivit lite bekväm med ökande ålder och fetma. 

Apropå fetma så har jag undvikit vågar sedan svärdottern plockade fram en och satte en vikt på kroppshyddan. Våga vägra väga. Går mycket lättare att känna sig smalare om man inte väger sig. 

Har kommit på att om man har en skjorta i storlek L i flera dagar och sen smäller på en skjorta i storlek XXL ser det ut som man gått ner massor av kilo och man kan med gott samvete glufsa i sig för att kompensera det förlorade omfånget. 

49ordsmening! De ni. 

Fast jag kom att tänka på vad som händer när XXL börjar spänna, finns det större tro. 

En större tro är väl annars islam, finns nog fler islamister än katoliker och protestanter. 

Mauread var katolik vill jag minnas men hon var som alla andra kvinnor i mitt liv. Besvärlig att tas med om man inte tänkte sig för. 

Protestanter har det inte lätt, gå på kaffekalas med träben kan förstöra vilka strumpor som helst. Min mamma sa att man kunde slå i en spik och hänga upp nyckeln på så man visste var den var men det hade ju sabbat strumpan ännu mer. 

Allt hon sa var kanske inte bäst men det mesta. 

Mors. 

Bortsett från detta.

Ja se livet består av en massa konstiga saker, skullen, måsten, villen och kanejer. Men så mitt i röran dyker det upp en diamant. 

Kan vara en vacker tös, ett leende, en sten eller blomma. Ja i princip vad som helst allt efter läggning och sinnelag. 

Vad jag vill säga med detta? Ja, kanske att livet inte så djävligt som man tror ibland. När man tittar tillbaka ser man de små detaljerna sticka upp både på gott och ont. 

Jaha det var det.. Nu skiter vi i det och kastar oss raskt ut i ordbajseriets hemska värld. 

Tjoho, here we come!  

Skrev inte han Povel en låt som hette ordbajseri, hurra. Vet ni inte, nej inte jag heller så jag ska inte skälla på er. 

Min lurv skäller så det räcker för båda, undrar vad han har för kriterier för skällandet. 

Ni vet, -aha en katt på ingång från nordost, 300 meter. Fru Andersson släppte en brakare för två sekunder sedan, lukten går riktning sydsydväst, 3m/ sek. 

Fast ska jag vara ärlig så tror jag han bara gillar att djävlas. Han vet att man kollar varje gång så det är kanske hans sätt att ge mig motion. 

En egen fitnesshund, det ni. 

Ytterligare en grej att tjäna storkovan på, bli snorigt rik och flytta till Spanien. Fast det lär nog stoppa vid snorig. Suck. 

Vad jag ska till Spanien och göra. Ja säg det, jag tycker inte ens om solen och när jag är där håller jag mig mest till engelsmännen. 

Varför inte då flytta till England säger ni? Eller gör ni inte det? Ni kanske tröttnat redan och knallat iväg för att kolla tv eller gå ut med hunden. Om ni ändå ska ut med hunden kan ni köpa mjölk åt mig då.? Inte det? Vi hoppar väl mjölken då. Ska iväg själv sen så det ger sig, tack för erbjudandet i alla fall. Javisst ja det var ju jag som fråga och ni som sa nej. Skit i det då era ogina typer. 

Så nu har vi ventilerat våra inneboende aggressioner. 

En gång i min glada ungdom var jag inneboende som det hette då hos en äldre änkedam på Östermalm. Det fungerade inget bra, vi hade mycket delade meningar om vett och etik. Eftersom det var hennes hus och hem vann hon så då flyttade jag. 

Annars var hon kul, lite fisförnäm till vardags men med ett ordförråd som en rallare när hon tullat på sherryn för mycket. Sherry dricks i små fina glas så man måste hinka i sig många för att uppnå ett visst mått av berusning. Men hon hade hela dagarna på sig så hon höll en jämn och fin takt. Ja se de finare damerna kan de med. 

Var var vi nu när hon la sig i? 

Snorig och England, eller hur. Ja det blir man i England, snorig alltså. Rather damp weather som det heter. 

Här är damp en neurologisk funktionsnedsättning. Fast det är klart det lägger ju sig som en våt filt över tillvaron. 

Det där får nog klassas som ett dåligt skämt. Tar tillbaka. Kan man det utan att sudda. 

Det är som när man ser en film och det är rättegång och någon vräker ur sig något förödande så säger domaren- bortse från personens uttalande när ni gör er bedömning. 

Hur fan gör man det? Jag får inte tänka på att han sa så. Vad var det han sa som jag skulle bortse från? Det blir ju bara värre. 

Värre än så här kan det inte bli alla fall. 

Mors!

Nämen så de blev.

Sitta,satt, tjufemöring. 

Det sa alltid morsan.

Varför och vad hon menade var väl en av de där saker man aldrig funderade över. 

Förresten, alltid är ett farligt ord. 

Hon sa som ni förstår inte alltid detta. 

Det kom ut massor av andra ord ur hennes mun vilket får anses som turligt för tänk vilken tråkig kommunikation vi skulle haft mor min och jag. 

En tjugosju-ords-mening, det ni. 

Läste nyss på Facebook en kul grej om avstavningsproblem. Kan ju bli hur galet som helst. 

Nu tänker jag inte dra några exempel, ni får tänka er in i texterna runt omkring er och le lite smått åt alla fel som finns. 

Ha, det här blir en sån där göra-själv-blogg. Jag skriver ett par ord och ni får fylla på med önskad text. Kommer ihåg att MAD hade en sådan grej i min lyckliga ungdomstid. Kunde bli vad som helst. 

Är det någon mer som kommer ihåg dom där baksidesvikningar på tidningen. Bilden gav ett budskap när den var slät och fin, sen vek man den på två ställen och vips var budskapet och bilden något helt annat. 

Som politik ungefär, säger och ser ut som ett men menar och gör ett annat. 

Var inte snällt sagt men skyll på MAD, det var dom som startade. 

Tittade på veden igår, den ligger lite vägen så att säga.  Den blängde tillbaka och eftersom den är större än mig, volymmässigt, lät jag den vara. Man ska inte väcka den björn som sover. 

Får den ligga tillräckligt länge och man inte bryr sig om den tröttnar den säkert och går in självmant. Undrar om det stinker när man eldar sen för hundarna markerar på den eftersom den inkräktar på deras revir. 

Ammoniakeldning. Renar nog skorstenen, sen kommer grannarna och vill ha rena skorstenar, jag blir rik, tjänar storkovan och flyttar till Spanien. Ha, tro det om ni vill. 

Kan inte bli värre än när man sopat källaren och allt hundhår åker i pannan. 

Bränt hår luktar illa säger ett gammalt ordspråk. 

Nämen vad jag hittar på, så var det ju inte. 

Bränt barn luktar illa sa min mamma men si det stämde inte heller sa fröken Andersson och skickade mig till rektorn. 

Där fick jag minsann höra att det hette -Bränt barn skyr elden- men det kan ju vem som helst se att morsans var bättre och sannare för skyr fanns ju inget som hette.  

Språkförbistring kallas det när man är oense om språkets struktur och uppbyggnad. 

Nu hittar jag på igen. 

Mors!

då va man här igen

en blogg e en blogg e en blogg, tror jag.
Här skulle det stå; livsdagbok nr ..... men se det sket sig när jag skulle räkna ut vilket nummer det skulle vara. inte fan orkade jag sitta där och räkna och inte blir det stor bokstav i början på meningen heller. Massor av negativa vibbar där känner jag.
Medan jag sitter här och plippar sitter vän av ordning och för en för mig fullständigt obegriplig konversation med mig. Hitills har jag klarat mig genom diverse positiva grymtningar och snabba intetsägande kommentarer men snart märker hon frånvaron av närvaro så att säga.
Japp, där kom det.
Vill du jag ska vara tyst?
Endast en dåre svarar ärligt på en sådan fråga.
 I äktenskap nr 1 kunde man trilla i fällan, i tvåan hade man lärt sig grunderna något så när för att i trean finslipa detaljerna och hoppa in i fyran med bra förutsättningar att klara alla blindskär.
Trots detta sker det fortlöpande missar, skillnaden är väl mest att med ålderns rätt blir inte resultatet så dramatiskt.
Porslinskastning och sådant förkommer aldrig numera och ducka har jag lärt mig den hårda vägen. Fast ibland kan man sakna den där turbulensen och tvära kasten mellan kärlek och hat som trots allt är så nära.
skit i de nu.
Dagen har ägnats åt biltvätt, pappersarbete och andra tråkigheter.
Bilen som tvättades var inte min men blev tvättad trots det men inte av mig. Jag nöjde mig med att övervaka det hela och påvisa alla missar, en klart roligare sits än tvättarens kan jag lova. Fadersrespekten var väl det som räddade mig från att bli vattnad men det hängde på det berömda håret ibland. Varför är det alltid ett fitthår som det hänger på. Är det på något sätt starkare än ett manligt pubeshår och vem i så fall har mätt.
På tal om mätt har jag ätit knäckekotletter idag.
Vet ni inte vad knäckekotletter är? Då ska jag snabbt skingra era funderingar. Man tar x antal kotletter, slänger dom på grillen så fort det börjar brinna. Sen pysslar man med annat en stund innan man vänder dom och lämnar dom igen. När dom antagit en kolaktig svart ton får dom anses klara och kan med fördel avnjutas uppblötta i coca cola eller mineralvatten.
Var dock försiktig vid inandning då ytlagret har en tendens att hamna i luftstrupen med andnöd som följd.
Om det var gott?
Smaken liksom försvinner i upplevelsen av att tugga kol med uppblötta köttslamsor men får väl läggas i erfarenhetens arkiv.
Varför jag sitter här och blarrar just idag?
Jo se det är Martins fel så tycker ni det här är skit så skyll på honom, det tänker jag göra.
Mors!!

Resa, början, slut, vad hände däremellan Knut?

Raggen går Raving. Någonting Glenn alltid kläckte ur sig varje gång han såg mig. 

Hur det började kommer jag inte ihåg men har en aning om att det var på raggarkåken i Börseryd det startade under alkoholens inverkan. 

Sicken djävla lång mening det blev. 

Som vanligt har det inget att göra med resten av texten men det spelar mindre roll. 

Har varit i vårt grannland i väster och som vanligt ska man ju vara värst så det blev på västligaste sidan vid vattenkanten. 

Hade väl egentligen tänkt åka längre norröver för att titta på en bil men den tanken förkastades för det var för långt. 

Pyttsan, det blev ju närmare 150 mil i alla fall. 

Gick ju bra i början, massor av svenskreggade bilar, allt var ju frid och fröjd. Men sen började det tunnas ut och vägarna fylldes av illasinnade utländska bilister som for fram som skottspolar över filerna. Snacka om mottrafikanter. 

Broar och sånt bjäfs klarades av galant för en annan hade en sån där bizz-dosa i rutan som pep till när den snodde pengar. Man hänger väl med i utvecklingen. 

Fort som hundan gick det, vän av ordning satt väl på nålar i början men lyckades klara ut det hela med bravur. 

Visste ni att det finns skitmycket flinta i Danmark? Inte jag heller då, men nu vet jag. 

Vän av ordning är av naturen stentokig så varenda gång vi klev ur bilen hittade hon snygga stenar. 

Har du sett så vacker, så fin,så kul osv. Jomenvisst kan det vara kul men inte så kul. 

Fast så där har vän av ordning alltid varit. Jag kommer ihåg en resa med en gammal merca vi gjorde. Hela golvet i bilen utom förarplatsen var packat med vackra, fina,kuliga stenar. Ända upp till dörrkanten och på gamla mercor blir det en bit. Bilfan var så tung så jag trodde fjädring och låda skulle ryka men hon höll hem. 

Mercan alltså. Vän av ordning håller alltid vad man än tror. 

Vad som hände med alla stenar? Jo dom packades i lådor som ungarna och jag tippade ut i nästa flytt för ingen orkade bära dom och vän av ordning var upptagen av annat just då. 

Annars hade det blitt ett himmelens liv. Det blev det ändå men det kom senare. 

Mors

Sängsång.

Som man bläddrar får man ligga. Nej, det var inte fel, det ska stå bläddra.
Bläddrar du upp x antal tusingar får du ett bra ligg. För alla ni med moraliska och snuskiga sinnelag vill jag påpeka att jag pratar om sängar, enbart sängar.
Ju mer pengar desto skönare säng, åtminstone upp till en viss gräns. Går man över den hamnar man nog mer åt det blingiga hållet, ni vet champishinkar inbyggda i sänggaveln och en annat massa blaj. Har man nytta av något sånt tro, om man ska vara krass så har man väl inget större behov av kyld skumpa i sängen. Fast vem vet, man ska ju inte racka på sånt man inte prövat säger dom.
Nog nu. Annat var det när jag var ung, då fick man ligga på golvet med en sten som kudde och en tidningssida som täcke.
Fast jag kommer ihåg att man byggde sängar själv av det nymodiga materialet spånskiva. Det kunde bli de mest underliga skapelser, endast fantasin och verktygen satte gränserna. Resultatet blev väl inte alltid bra men kul var det.
Trean och jag hade en sån där hembyggd spånskivesäng som stog på en sockel, inget massa prål utan bara en funktionell säng. Den dog en natt med dunder och brak efter att ha blivit underminerad av en tunnel för mycket.
Låter det konstigt, inte alls.
På min trettioårsdag fick jag ett modelltåg av trean och ett par kompisar. Eftersom barnen var små och klåfingriga gick det inte att sätta upp den säkert någon annanstans än i sovrummet. Då utrymmet i ett sovrum för det mesta är begränsat gick det mesta av rälsen under sängen med utsågade tunnelingångar i sängsockeln.
I takt med att rälsen utökades sågades fler tunnelingångar upp. Trean klagade på att det var svårt att sova när tåget rusade fram i sovrummet och for in under sängen för att strax dyka upp på andra sidan. Hon var väl heller inte nöjd med att golvutrymmet var belamrat av växlar och skenor som hade en benägenhet att vara precis under foten när man klev ur sängen.  

Annars var det helt ok att ligga på mage i sängen och se ljuset från tåget svepa ut och in under sängen, tyckte jag ska kanske tilläggas.  

I ett försök att husfridssäkra situationen sågades ett antal nya tunnlar upp för att förpassa järnvägen in under sängen i möjligaste mån och på den vägen blev det. 

Knak och brak, skrik och gap, hejdå järnväg. 

Det var i den vevan jag började renovera bilmotorn på köksgolvet men det är en annan historia. 

Håhåjaja, så det blev här i livet. 

Mors!

Somliga går med hasande steg

Som vanligt sitter jag här med en öppet sinne. Mottaglig för alla passerande intryck, som en tom canvas väntandes på konstnärens penseldrag. 

Äh skit i det där blajet, en annan e lika tom i bollen som vanligt e ett annat sätt att säga samma sak. Raskt hoppar vi över till nästa ämne som är..... 

Hallå, det är meningen att ni ska vara interaktiva här, komma med förslag och ha egna åsikter.  

Nåväl, vi skiter väl i den kommunikativa biten och kör ett eget race här. 

Såg ni hur snyggt jag fick till det, ni hade inte en chans att komma in i konversationen. Helt plötsligt kan jag bara skita i vad ni tycker och skriva vad jag vill, allt för att ni inte deltog i den demokratiska processen. 

Fast vad skillnaden är mot vad det brukar vara har jag ingen aning om. 

Aningar kan vara på både gott och ont. 

Spaning är väl mest något ont eller kanske förebyggande. Man spanar på något för att avslöja onda ränker och kunna kväva hotet i sin linda. 

Min kusin hette förresten Linda. Rasande grann tös var hon, man var nog lite betuttad i henne men hon hade nackdelen att bo i Göteborg så hon fick vara grann på avstånd så att säga. 

Hon gängade en fransman och flyttade till Frankrike sen och därmed var hon borta. Fast innan dess hade jag flyttat till England så man kan säga att vi var borta på var sitt håll. 

Kommer ni ihåg när man skulle springa i skolan på nån sån där orientering och hade oturen att ha läraren ( vis från tidigare orienteringar) hängande alldeles i närheten hela tiden.. 

Då fick man håll och var bara tvungen och sitta ner till lärarens stora förtret och kunde lugnt avnjuta nikotinets vänliga inverkan på kroppens metabolismer så fort läraren knatat vidare. 

Vilket han/hon alltid gjorde så varför släpa ut mig i skogen bland alla vilda djur och vansinnigt grönskande klorofyll för att tvingas inandas frisk luft och en massa mygg som motvikt till den sunda stadsluften. Undra på att man smet hem så fort man fick chansen. 

På Bondegatan låg en köttaffär i grannhusets källare, en sån där med vatten som rann nedför rutan hela tiden. 

Fast vad fan bryr ni er om det och förresten fanns den inte kvar när jag stack tillbaka ett par år senare för att kolla läget. Inte ens huset fanns kvar. Så var det med det. Gamla trettiofyran och allt sånt. 

Jahapp, då var veckan slut och måndagsspöket smyger närmare. Fast en del vidhåller att veckan börjar med söndagen och tar slut på lördag. 

Var och en är salig på sin tro sa min lilla mamma. 

Mor lilla mor och allt sånt där bjäfs. Hon skulle garvat läppen av sig om hon vetat hur många gånger i livet man tänkt, djävla morsan nu fick du rätt igen. Fast det skulle jag aldrig erkänna. 

Man ska sluta när man är på plus och än finns det bokstäver kvar så nu lägger jag av. 

Mors!

PS. Man behöver inte älska sig själv bara för att andra gör det. 

Baktankar

På tal om ingenting så har man väldigt lite att säga. Spruta ut ord i en aldrig sinande ström kan ju te sig som att man har en hel del att säga men vilken läsare orkar tänka på vad som skrivs och se baktanken. 

Baktant kände jag en när jag var liten, hon gjorde skitgoa bullar och jobbade i ett bageri som låg i källaren ett kvarter bort. 

Bakfull har jag också varit, ni vet så där riktigt djävla illa kommerjagöverdethärskajagaldrig taendroppemer. Men som tur är är jag inte långsint. 

Undra om långsinta personer kommer ihåg sådana löften också eller medvetna om att de är långsinta och smarta nog att inte lova sånt. 

Ja se där fick vi en baktanke till. 

Vi i det här fallet syftar till förhoppningen att någon annan än jag läser detta. Jovisst, vän av ordning får det uppläst för det mesta men det är ju inte s.k. fritt val eller hur..

Tänk att jag aldrig sett en val. Har jag någon önskan att se en val? Nä inte direkt så jag går vidare i hjärnvindlingarna. 

Åh kolla där, en sån hade jag när jag var liten. Vad heter det? Nähä, inte det. Får väl masa mig vidare då. 

På till om masa så åkte man till Rättvik på midsomrarna. Herrejestanes sånt liv det var, folk från överallt, läckra bilar, rullande vrak och en härlig stämning, för det mesta. Hände väl att folk bidde ilskna på varandra där som överallt annars men kul var det. 

Om ni undrar över herrejestanes så var det som motvikt till djävla lite längre upp. Bara så ni ska slippa leta så står det i raden  som börjar med bakfull 16 rader upp. 

Ni som inte undrade utan bara plöjer på kan hoppa över ovanstående stycke. Jaha ni hann redan läsa det, hoppas det inte innebar någon olägenhet för er och ber underdånigast om överseende för den dåliga framförhållningen med varningar om dåliga texter. 

Har läst för vän av ordning och där ser man hur lite man känner varandra. Var övertygad om att hon skulle säga, Micke såg en strandad val när han var liten. Men så blev det inte. Nu blarrar hon på om örngott och smet i hjärnan. Hmm, undrar om jag smittat henne eller om det mer är ett fall av kaka söker maka. 

Fattade aldrig det när jag var liten. Vadå maka, hittar man en kaka stoppar man den i mun fort som fan innan någon annan snor den. 

Förresten, den baktanke jag tycker bäst om är en snygg rumpa. 

Morsning å allt sånt. 

Plippar o ploppar

Det slog mig häromdagen hur olika vi hanterar uppkomna situationer. 

Nej det gjorde inte ont, det är bara ett uttryck. Fast det var ju inte ämnet och med den slutklämmen avslutar vi det hela. 

Så, nu börjar vi om.  

Vadå vi, är det fler än jag som sitter här och plippar?  Trodde nog det när man läser vad som skrivits. Kan ju inte vara verket av en enda människa. 

Tada! nu kommer cowboysarna. Sett en västern på tv. 

Dom där samurajfilmerna som visades på 70- talet fick väl rubriceras som östern som ett slags motvikt. Fast temat var ungefär det samma fast utan hästar och pickadollrar. 

Tycker nog hästarna och pangandet gör det där lilla extra fast det kanske är ett socialt arv. 

Social är jag inte säger vän av ordning så det blir inget arv. Inte för att jag planerar att trilla av pinn, fast för det mesta verkar det komma mer som en överraskning. 

Pinntrillet menar jag. Inte så många som planerar det hela, det finns ju en del men procentuellt är överraskningsbiten störst. 

Procenten Helge procenten var det någon som sa i någon serie. Vad det nu var bra för. 

Öron pratar vän av ordning om nu. Undrar vad hon menar, äh det ger sig när hon inte får något svar. 

Annars är allt som vanligt i hednalandet. Vän av ordning hittade ett gammalt tidningsklipp som visar Örsjöparet Raving. Fattar nu varför villapriserna gick ner och inflyttningen stagnerade. Ser ut som ett riktigt tomtepar. 

Fattar ni varför man blir förvånad när man ser en bild på sig själv. Ser jag ut så? Ändå ser man sin spegelbild på något sätt varje dag. 

Ännu ett av livets mysterier. 

Jag ser fruktflugor men optikern sa att det är samma släkte som de där svarta maskarna som kryper runt i ögat ibland. 

Ytterligare ett mysterium. 

Visste ni att riktiga fruktflugor kommer utifrån? Inte jag heller men jag läste det på tv.  

Tycker vi lägger av nu när vi ligger på plus. Nu e han där igen, vadå vi?

Morsning korsning blandras. 

Glömma e' lätt de' se.

Sitter och fnular på det här med minnet, ni vet man blir gammal och minnet sviker en ibland. Kom att tänka på att åldern inte alltid har med saken att göra. Minnet spelar sitt egna spel ibland vilket får mig att tänka på ett år någon gång i mitten av nittiotalet. Vi hyrde en kåk i skogarna utanför Rockneby som sommarstuga tillsammans med en av ungarna och hans fru. Till kåken hörde olika uthus som vedbod och ett ruckligt garaget. I arrendet ingick även fri tillgång till ved i skogen som vi fick plocka genom att gallra ut tunnbjörk. Vi hade väl haft stället ett år, nästa höst kom och vi hade samlat på oss en hel del ved som skulle plockas hem från skogen. Vi hade kört med bil och hyrsläp förut men det var krångligt. Sonen och jag diskuterade olika alternativ men kom fram till att en pickup av något slag skulle vara det smidigaste. Lättast vore att köpa en skrotbil som fungerade och kapa av bakdelen på. 

Sagt och gjort, vi började titta efter en billig bil när sonen en dag ringer och säger: när du kommer ut i helgen kolla i garaget. Det här var en fredag och på kvällen åkte vi ut som vanligt. Glömde det där med garaget och när sonen kom på söndagen tog han med mig till garaget, plockade bort slanan som stöttade dörren och öppnade. 

Voila, där inne i skummet tittade en dodgefront fram. En svart dodgepickup som tände en igenkännande tanke. Var det där jag ställt den? Hade någonstans i bakhuvudet att något saknats men varje gång det nästan kom upp till ytan kom något annat emellan. Inte fan hade jag ett minsta kom ihåg att bland det första jag gjorde när vi hyrde kåken var att köra ut dodgen till garaget och parkera den där. Ungarna hade stränga förbud att leka där eftersom garaget verkade något osäkert och så föll hela grejen i glömska. Men hur fan kan man glömma en hel bil? Blev lite pinsamt där kan jag säga. 

Men å andra sidan sålde jag vinterdäcken till vår bil på ett swapmeet bara för att jag glömt att vi hade den men det är en annan story. 

Mors

Alldeles för långt ( borta är min första miljon)

Om jag nu tar ock kopierar detta som är skrivet i nåt plattaprogram och klistrar in det i bloggen så blir det så inihelvete långt så ni kommer aldrig att orka läsa det. 

Så av ren medmänsklighet och kärlek till mina medmänniskor gör jag det. 

Annars kan man ju dela upp det som en följetong och skriva fortsättning följer längst ner när det är som mest spännande åsså tappar jag bort resten och ni sitter där och undrar vad som hände och blir ledsna när ni förstår att det inte kommer mer. Å det vill jag ju inte. 

Så här kommer hela skiten. Fast den raden skulle ju stå högst upp så det kör vi på. 

Nu börjar det

Här var det tänkt att jag skulle skriva om mitt liv men det vete fan om det går för sig. Man kanske skulle skriva en roman eller varför inte börja med en kort novell. Om man skriver en kortis så kanske den blir så bra att man känner lusten att lägga ner mer tid och skriva en roman. Fast chanserna är ju inte så stora varken för det ena eller det andra. Självkännedom är bra det. 

Detta är en ny dag fast ska man vara ärlig är det i slutet av en ny dag. 

Nu är det en ny dag igen. Tjatas väldigt om nya dagar här tycker jag. Finns eller fanns det inte en politisk blaska som hette så. Kommer inte ihåg men än så länge minns jag mer än jag glömt bort. Vid någon punkt i livet måste man ha nått den där gränsen när kom i håget blir för mycket och glöm bortet börjar träda in. Det säger ju sig själv att det finns begränsade lagringsutrymmen i skallen och när det är fullt så är det. Alzheimers måste vara lite så, som ett fullpackat vindsförråd. Massor av grejor intryckta på en liten yta med det äldsta längst in och sen har man bara fyllt på liksom. När dörren sen inte går att stänga och man städar ur där, frivilligt eller ej är det ju det senast instoppade som ryker först. Allt det där gamla ligger kvar där inne. Det är nog därför närminnet sviker och allt gammalt framstår klart och tydligt. Lösningen måste ju vara att man sorterar och slänger det som finns dubbletter av, sånt som man aldrig mer kommer att använda, sånt som man inte vet vad det egentligen är, och vips har man frigjort en massa komihågutrymme. 

Fan, vilken upptäckt, undrar om Nobelpriset är ledigt nästa år. 

Alldeles frånsett det så är det vår. Inte som i er utan som i årstid. Trevlig grej, folk börjar tjata om blommor, kompost, plantera i det oändliga. En annan tänker på att all skit som borde ligga under snön fram till april, maj. Gräsmattan som ska klippas och höstlöven som måste bort. Fast eftersom jag inte tog bort höstlöven i höstas och bara klippte gräsmattan en gång förra året och ingen dog av det så löser det sig nog i år också. Prövade förresten att snöslunga bort löven och nerfallna grenar i höstas men det fungerade bara så där. Grenarna hade en tendens att fastna och alla stenar som låg bland löven for åt alla möjliga håll. Svårt att rikta utkastet så att löven hamnade där jag ville var det också. Det blev som det brukar bli med genvägar, mest ett djävla bök. 

Vän av ordning tror inte på min vindsförrådsteori. Hon är mer inne på känslor som hon tror blir som ett slags gegga som håller ihop alltihop som ett slags cement. Ungefär som det där getingar bygger bon av, det bakar in andra saker som är viktiga. Andra minnen som tex ett minne av en fin soffa eller en trevlig resa är mer som tavlor som hänger där men kan kastas ut när dom inte passar längre. 

Jaha, det blir nog inget Nobelpris för någon av oss. 

Mors ( lilla Olle i skogen gick, rosor på kinden och solsken i blick)

Som vanligt

Kollat om benen kommit över sängkanten. Check. 

Slarvat igenom frukosten. Check. 

Kollat dagens arbetsuppgifter. Check. 

Uppbåda någon slags entusiasm inför dagens vedermödor. FAIL FAIL. 

Jaha så var det med den mjukstarten av veckan. Kanske ska starta om.

 All systems go. 

Legs ok, arms ok, bowelmovements ok, brain,hello?, 

brain, answer please, 

Sorry, have to report a major malfunction in the head department. 

Oh my god, is it serious? 

We seem to have lost contact with the brain. 

Jaså bara det, så har det varit i alla år, det är nån sladd som glappar tror jag. 

Brukar rätta till sig om man kopplar in autopilotläget, tar ett par steg framåt och går in i något. Smällen brukar få igång det hela..

Aj som fan, ja där ser ni, nu fungerar allt igen. 

Jaja, hjälpligt i alla fall. Va fan kan man begära i den årsklassen och med det slitaget. 

Det är ju inte så att servicen har skötts på ett föredömligt sätt, eller hur. 

Nej, att köra igenom systemet med hemkört och skräpmat räknas inte som service. 

Likadant det där med mjukstart för att spara systemet, det har inte skötts det heller. 

Nej, mjukstart är inte en kopp kallt te och 10 cigaretter. Apropå det, rökhostan på morgonen räknas heller inte som service och underhåll även om det "rensar ur tjäran" ur systemet. 

På det hela taget får service och underhållsbiten underkänt, reparationskontot är inte heller godkänt. Istället för att strunta i felkoder med systemras som följd borde man varit uppmärksam på de signaler systemet sände ut och åtgärdat felen i tid..

På grundval av ovan nämnda orsaker har beslut tagits i syfte att terminera sagda system med omedelbar verkan. 

Men va fan säger du, eru inte riktigt klok. Bara för att sladdfan e glapp å lite annat småtjafs. Fy fan, säger ja bara. Kom nurå så går vi, här kan man fan inte va..

Mors.