eines gutes jul and all that shit.

Sitter här en halvtimme innan julafton och grunnar på en film jag såg nyss. En enkel till Antibes hette den.
Faktiskt ganska bra, tänkvärd med en del dubbla bottnar.
Hade det varit han med ostarna och vinerna, ni vet han som talar thå häv, som beskrev den skulle den nog beskrivas som att den hade en viss strävhet men med en blommig eftersmak.
Ja vad de hittar på de små liven.
Annars är det lugnt, husets juldekorationer består av en konstig modern julstjärna som har suttit uppe sen förra julen, en elektrisk adventsstake och en julstjärna i trä som hann komma upp. Är det inte uppsatt vid första advent blir det kvar i lådan.
Så är det bara.
Gran har församlingshuset en stor på gräsmattan och den räcker till oss också.
Är man i Småland så är man. Nej det var elakt, jag tar tillbaka det. Fast dom säger att de snålaste smålänningarna är de inflyttade.
Granfan bara barrar och sen blir jag trött på den och släpar ut skiten genom att ta tag i toppen. Ni kan själva räkna ut hur det blir i varje dörrhål och av någon anledning var det alltid många. Så julgran är nog vackrast i skogen.
Ekotänkande där ser ni.
Power to the trees.
Om jag skriver tre ord på varje rad blir det skitlångt.
Varför säger man
skit som förstärkning?
Räknas korta ord
lika som långa?
Det här blev inge bra. Han Inge såg jag idag förresten, han stod och packade ihop på torget när jag slank in hos sköna Helena och la in midjeförstärkare.
Är nog bättre att hålla sig till det gamla vanliga. Kan man ha det nya vanliga tro, är det vanligt då. Måste det vara gammalt för att vara vanligt? Då är jag skitvanlig och ovanlig.
Man kan vara skitvänlig och ovänlig också men det verkar vara slöseri med energi.
Suveränt ser ni.
Om två minuter är det julafton och har ni inte satt upp nät i skorstenen kommer den där feta gubben nedfarande och skriker HOHOHOHO som en överförfriskad uggla.
Är det konstigt att barn får trauman?
Jobbigt att sätta frågetecken hela tiden.Ni borde fatta att det är frågor utan att jag behöver markera det. Uppfattat.
Nu har det varit julafton i tre minuter och var fan är mina klappar.
HURRU TOMTEN, JAG VILL SNACKA MED DIG!

Oredigerat inlägg

Sitter här och funderar på döden. Nej inte min även om man kommit så långt att man borde börja gräva. Nej jag tänker på han döden, ni vet han med lien. Vilken ensam stackare det måste vara, nästan ingen vill umgås med honom,  arbetsklädseln ser för djävlig ut och när han gör sitt jobb får han bara skit på långa spön. Fan vad otacksamt, ungefär som en lapplisa. Om det är en manlig heter det lapplasse tror jag eller blandar jag ihop det med familjen öst. Fast dom var väl inte lappar och förresten får man inte säga lappar det heter samer. Men man kan inte säga, jag lägger en same på bordet med mitt telefonnummer. Livet blir väldigt besvärligt om man gör som man ska. Samen blir nog mest arg för att man plitar dit ett telefonnummer på honom. Honom förresten, heter det sama i feminin form. Nej inte heller, det vet jag väl men samarbete är bra nära rendrivning. Fattas bara ett litet e. Om jag nu inte kollar över denna innan jag lägger ut den så ser ni hur det ser ut oredigerat liksom, in the raw, som dom sa i nån film. Jag titta på han Potter igår. Draken var söt, hade mer piggar än min drake åsså kunde den spruta eld. Det kan min drake också men inte på samma sätt. Undrar varför han måste släpa runt på den där lien. Han använder den ju aldrig. Ska väl ses som en sån därförstärkelsesymbol men verkar väldigt opraktisk. Han verkar mest luta sig mot den så en vanlig käpp skulle ju vara mer lätthanterlig. Usch va jobbiga vissa ord är, fel bokstäver i följd och inget flyt i skrivkänslan. Ett himla hoppande över hela tangentbordet. Undrar hur det skulle låta om det var olika toner. Skulle nog bli hemskt. Frallans Gps har alla i bokstavsordning och det är ett himla snärj eftersom man vant sig med sådana tangentbord som heter nåt särskilt. Nu trorjag att vi skiter i det här och idkar välgörenhet. Jag åker in till stan och köper en budapestbakelse och ger den till en behövande. I'm in need. Tro mig. Nä, varför skulle ni det. Jag kanske bara hittar på allt och inget av det jag skriver har ens ett uns av sanning i sig. Tänk om dom hittar texterna om hundra år och utgår från att det är gängse språk och tänkande. Å herregud o fru Gud o alla de små barnen, vad har jag nu ställt till med. Jag måste nog ha två Budapest för att lindra chocken. 

ligga lagd tjufemöring

Sitter på mitt inte alltför feta arsle och fnular på om jag ska ge mig ut igen.
Ut på gården menar jag och ta itu med allt som väntar på mig.
Äh, lät det vänta. Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge, det sa min morsa.
Fast å andra sidan , det som väntar på gården är ju inte gott och inte har det gått heller så hur fan blir det.
Ibland önskar man att man inte fanns, fast hur skulle man då kunna hitta på alla roliga grejer. Skulle bli lite som osynliga mannen fast det verkar ju inge kul.
Smyga runt och smygtitta på folk har väl en väldigt begränsad hållbarhetstid känner jag så här rent spontant. Sno en massa pengar för att ingen märker och köpa balla prylar verkar heller inte genomtänkt. Kan ju lika gärna sno de balla prylarna med en gång utan mellanläget.
Störta runt med en massa balla grejor när ingen ser vem som har balla grejor verkar vara ett rent nedköp så vi skiter i den osynlige mannen.
Vad har allt detta med något annat att göra, inte ett smack men skulle verkligen maten synas på väg ner genom halsen som den gör i filmen. Inget för förbättrandet av ens sociala funktioner.
Solen skiner på som attan i ett desperat försök att locka ut mig, men jag är för smart för att gå på en sån enkel grej. Går jag ut nu tycker jag det är skönt i solen och fortsätter jobba utomhus och vips så är jag lurad.
Skulle inte tro det va.
Kan vi inte låtsas att ni är mina fans och man kan ju inte svika fansen så jag måste sitta här och plippa för att inte ni ska bli ledsna och gråta över att jag inte sitter här och skriver kilometerlånga meningar utan tillstymmelse till kommatering eller punkt.
Ha där kom det en.
Punkt menar jag.
Jag tror att om man bara sitter och skriver så dyker det upp en punkt förr eller senare. Det säger ju sig själv om man tittar på ett tangentbord, någon gång måste ju fingrarna hamna på den, punkten menar jag. Chansen skulle vara en på hundra om jag räknat rätt fast det är klart om man räknar så här blir det bara en på trettiotre och då punkterar man snabbare.
Samma uträkningsförhållande borde gälla kommat med men det verkar spela efter egna regler.
Undra om gamla fröken Andersson från ettan skulle hålla med mig.
Tror inte det men å andra sidan höll hon nästan aldrig med mig när jag hade funderingar över skrivandet och läsandets ädla konst. Fast något måste ju ha fastnat uppenbarligen.
Du kan känna dig stolt fröken Andersson var du nu än befinner dig.
Med dessa visdomens ord bjuder jag Eder farväl för denna gång och drar mig sakta tillbaka till den krassa verkligheten.
BRRRR!