Här sitter man och kan inget annat

ämen alltså. nu ere så här att en annan inte har tid att sitta här å plippa på tangenterna. Man har häcken full ändå känns de som.
       -Men va fan säger du din drullputte. Ska´ru sluta blogga?
Njae riktigt så sa ja ju inte. Ja sa att tiden inte räcker till riktigt.
       -Va ere för skitsnack, du e ju pensionär gubbdjävel. In å skriv mere bara.
SUCK, okey då.
Det var en gång en liten bloggare
       -Men för fan skärp till dej nu!
Jaha. en gång i tiden fanns det en bloggare som hette A
      -Men nu tröttnar jag snart på de här skitsnacket, skriv som du brukar.
Nu vill jag bara säga att jag skriver som jag vill och gillas inte det gå och läs Se och Hör.
Reklam i bloggen, för man en månadsprenumeration av tandläkarväntrumstidningen nu då. Nähä, då blir det ingen mer reklam i detta avsnitt. Annars är reklam ganska kul eller inte, det beror på när den inträffar.
Man sitter och kollar en film, det är skitspännande, då kommer reklamen. Hinner slänga ut hundarna tänker man och studsar glatt iväg nedför trapporna. Väl nere ser man nåt som pockar på uppmärksamhet och det ena leder till det andra.
När man kommer upp igen ser man precis reklamen avslutas och kastar sig ner i viloläge för att kolla färdigt. Men va fan är det här, fattar ingenting, vem är det där och hur hände detta. En snabb blick på klockan avslöjar hela mysteriet, reklamen som avslutades när jag kom in var nästa reklampaus och i och med det försvann x antal minuter av handlingen däremellan.
Då är reklam jobbig.
Sen finns det ju stunder då reklam är kul fast jag inte kan komma på några nu.
 dyker upp senare eller inte alls.
Men för fan din dumma data, efter så många år fattar den inte att ny mening ska vara stor bokstav.
Nu kommer det säkert någon besserwisser och påtalar att man kan ställa in det.
Skitsnack, trycker man inte på den där knappen blir det ingen stor bokstav om man inte trycker ner den stora knappen för då blir det tvärtom och det är ju lika dumt det.
Jag tror att datan är svartsjuk för att jag mest sitter och plippar på plattan.
Jag kommer ihåg på sjuttiotalet när man satt på plattan och om man plippade pysslade man med alldeles fel saker.
Men det var ju inte ämnet för dagen. Ämnet för dagen är...... TADA... spänningen stiger..
förresten köpte jag en skiva på en loppis, egentligen en massa skivor, för 2 spänn styck och bland dom var en massa Uggla och Meduza och en som går på repeat i bilen till allas förskräckelse. En ricky martin med nån dunkadunka låt med trummor och på spanska. Skitkul eren. Bra kontrast till Pavarottis opera som brukar gå tillsammans med countryn i cd på bilen. Fast ena svärdottern sa att den var poppis när hon var liten och skrattade.
Jahapp, då ligger man bara 15 år efter på modeskalan, det tar sig.
Det känns som jag glömt nåt. Never mind.
Nu ere slut för idag.
Mors på er allihop............