söndag 19 februari 2012

om man förutsätter.....

att vintern snart övergår i en stilla vår med skir grönska och späda blad på alla buskar känns livet ganska bra.
Fast just nu ser allt ut som ett gammalt sepiafotografi utanför fönstret.
Grå himmel, brun väg, svarta kajor, gråbrun skog.
Tjo, in från vänster smiter en röd bil, allt för att bryta tristessen. Där försvann den och allt återgår till det gamla.
I dag är det söndag och bygden ska ha sin veckoliga religiositet. Kyrkklockor ska bånkas i, hunden ska yla och orgeln spela allt för att blidka en gud som säkert stressar runt för att hinna lyssna på så många som möjligt.
Om man bara skriver d e så läser man det som det är för att det låter så. knäppt att man hela tiden måste hålla ner den där storbokstavsknappen i början på en mening.
Eller också har han gett upp, spelar in allt på ett USB- minne och lyssnar av valda delar senare samtidigt som han gör noteringar för senare åtgärder.
Hmm.. få se nu, gräshoppssvärmar dit och syndafall där... ja det blir nog bra, sen tar vi lite manna här och slänger in en och annan uppenbarelse.
Skitbra! nu tar vi lunch.
Lucifer, ska du med på det där nya stället?
Är det det som kallas vanvördigt tro? Fast man måste inte se gud som en vithårig allsmäktig gubbe. De flesta feminister tycker nog det är en hon och varför inte. Kanske skulle bli lite mildare: rosenblad istället för gräshoppor, milt sommarregn istället för syndafall osv.
Lite av dramatiken och meddelandet att sköter ni er inte så... skulle ju försvinna. Fast å andra sidan kan hon bli en riktig ragata och då ligger man illa till. Om man nu tror på det alltså.
.undrar varför det sitter en punkt där alldeles ensam? Hör väl ihop med något annat som inte sitter där det ska. Då är ju frågan om det som inte sitter som det ska är på fel plats eller om det punkten som sitter fel.
Med denna svindlande världgåta lämnar jag Eder att hylla vem fan ni vill denna söndag, men kom ihåg att religion och kärlek är två väsensskillda tillstånd.
Satsa stenhårt på tvåan, bättre odds och smaskens utdelning.

söndag 12 februari 2012

Man undrar ju lite.......

Om man nu dristar sig ut kika ut genom fönstret ångrar man sig.
Snön ligger vit på taken endast tomten visar baken.
Ett tidigt svenskt exempel på det som i amerikat kallas mooning och därmed bevisar att dom inte är först med allt västerut som det sägs.
I övrigt händer det sällan något nytt utan det mesta lufsar på i sina invanda fotspår.
I den mån nya händelser uppstår kan dom oftast tillskrivas mitt dåliga minne som med jämna mellanrum glömmer att jag gjort samma saker i dryga sextio år.
Ger i viss mån välbehövliga avbrott i monotonin men har en tendens att stöka till tidsschemat.
Men som min mamma sa; man har inte roligare än man gör sig. Vilket i och för sig är sant men inte underlättar tillvaron nämnvärt.
Om man nu betänker att jag slösat 184 ord på att säga ingenting av vikt har jag förtjänat en stunds vila i avvaktan på att nya ord ska stocka sig i utsläppet i väntan på att få berika era ögons intag.
Må väl, ät gott o ge personen till vänster om dig en kram.

söndag 5 februari 2012

total återkallelse

Man kan inte.
Visst låter det negativt.
Alla kan vare sig det är män eller kvinnor.
Så det så.
Vad som föranledde det utbrottet?
Inget aning, ett av hjärnans egna skutt bara. En lucka öppnas och ut kommer en massa ord och tankar som tomtarna inte tycker är någon ide att spara på.
Eller också har det varit utförsäljning på hjärnkontoret och det osålda slängs ut genom luckan.
Hur som helst ställer det till problem ibland. Inte alltid rätt saker eller i rätt sammanhang saker kommer ut.
Nog om detta som skökan sa.
Ska det vara ska det vara ordentligt sa sadisten.
Undrar om morsan hade någon inverkan på ordflödet?
Jaha, vad ska vi dryfta för existentialistiska frågor idag då.
Kallt ute.
Och?
Kallt inne?
Nä.
Men vad gnäller vi om då?
Stanna inne.
Har Orreforsat idag, mums fillibabba.
Nu är man mätt och fågelfri, vi tackom nu så gärna.
Nu kom tåget.
Avstigning för samtliga passagerare.
Tjong i karamellen.
Bättre att vara rädda om varandra än för varandra.
Kopplingen mellan hjärnan, fingrarna och databanken för rediga tankar tycks vara sporadisk ikväll så jag tror vi bryter nu och försöker senare.
Vi släcker ner, alla beredda. På ett.
Fem,
fyra,
tre,
två,
ett........
Men jag då?

onsdag 1 februari 2012

gud så tråååååkigt jag har det

Nu är det jul igen.
Eller var det vinterdäck? Skit samma, halkigt var det.
Beppe och jag är i Kalmar och besöker stadens sjukhus eller måste man säga friskvårdshus om det också. Undrar hur många stackars turister, både svenska och utländska som inte hittade vårdcentralen i Nybro i somras. Hälsocentral var inte det första de stackars behövande tänkte på när dom letade läkarhjälp.
Skit i det.
Jag sitter och väntar på att jag ska bli självlysande.
Var här i måndags och fick en sån där radiumspruta men den måste ha misslyckats totalt för jag lös inte ett smack. Jag var till och med inne på muggen med lampan släckt för att se om jag inte lyste lite. Inte ens när jag pissade lös det så det var ett helt bortkastat besök.
Sprutan ligger i en blykapsel, men det är nog mest för att det ska se ballt ut, och man ska undvika små barn och gravida kvinnor hela dagen.
Var väl inget nytt, dom ska man undvika hela tiden för de humörsvängningar som presteras där är unika.
Lite besviken är jag nog i alla fall, såg mig skutta omkring på landsvägen alldeles näck och självlysande och skrämma skiten ur bygdens befolkning.
Vän av ordning säger att det behöver jag inte vara självlysande för, det räcker med nakenheten. Undrar om inte det var en gliring.
Hur som helst sitter jag här och det är tråkigt. Men som den välorganiserade och förutseende människa jag är tog jag med mig en sån där pyttedator.
Inloggad på sjukhusets nätverk kan jag störa sinnesfriden hos er per distans så att säga.
Ska den bli varm den här mockagrunken. Inte skållhet men varm.
Fan vad dom tjattrar vid bordet bredvid. Värre än våra onsdagsträffar.
Nu ska jag snart pallra mig upp och få nya idolkort tagna. Sjukhusets arkiv kommer att vara överfullt av bilder på mig i alla upptänkliga former.
Tänk om tomtarna blir störda och lägger ner arbetet. Well, det blir väl ungefär som vanligt, halvfart på verksamheten så det var ju inget nytt.
Nu skiter vi i det här.
Kärlek på sjukhus är det en sjuk känsla?
Mors!