måndag 27 december 2010

Nu är julen slut, slut, slut.

Nu jädrar i min lilla låda är det vardag igen.
Raskt kliver vi ut i den krassa verkligheten med nya friska krafter efter den lugna avstressande julhelgens ombonade miljö.
Spydigt? Nej vet ni vad ,var får ni det ifrån! Här ger man uttryck för sina innersta känslor och ni bara rackar ner på en. Tänker inte på att jag är ett bräckligt käril med mycket sensitiva sinnen som lätt störs av negativa impulser och det är precis vad ni avger nu.
Var tog julens glada budskap vägen, GE,GE,GE mest GE bäst, dyrast fan vad jag är bra fick jag bara den här billiga av honom/henne, betala i mars och gå i konkurs i juni. Mer, mer mer av allt och lite till. Mer för pengarna betala sen köp nu. Visa att du älskar dina barn, fru, släkt, vänner. KÖP, KÖP, KÖP. Hysterin slår i taket, på med plåster, pjoska inte, fortsätt bara.
Nu bromsar vi lite och låter julhysterin lägga sig i malpåse till nästa år. Vi kan ta fram den i september oktober någon gång och se vad som gick fel. Eller så kan vi göra som varje år, glömma bort alla föresatser, stänga sinnena för julens känsla, skita i allt det där vi ojade oss över förra julen och bara köra loppet om igen och igen.
Minnet är kort men behagligt var det någon klok människa som sa eller var det en guldfisk.
Tack och adjö.

lördag 25 december 2010

Nu är julen via.

Så var skiten över.
Lugnet lägrar sig åter över Sverige och gnistan falnar för att flamma upp för en kort stund vid nyår.
Dagen har passerat i slapphetens tecken, ja nästan åtminstone. Har gjort lite manuell skottning och lyft in 15 skottkärror med ved annars har det mest blivit tv. Har sett nästan hela cars och en film om någon modig mus som räddade en prinsessa. Men den där om musen var inte snäll, tyckte inte om den så den ska jag inte titta på.
Snart kommer han Harry Potter att flyga in i mitt vardagsrum och då ska jag sitta där och titta. Tror jag kanske man ska tillägga. Kan ju dyka upp något som omöjliggör det eller också får jag ett spattryck och springer runt och grejar med en massa onödiga saker.
Vi får väl se sa den blinde, ett av morsans ordspråk igen.
Nu tittar jag på HP och hoppar in i reklampauserna om jag inte är i köket och provianterar. En sån där pinne som han har ska jag försöka karva till. Kan ha mycket kul med en sån. Är som gjord för en gammal gubbe som jag. Nu är det nog slut på pausen och jag ska hinna skaffa något att äta också. Mors.
Paus igen, Hagrid har kommit tillbaka och reklamen är skittråkig som vanligt. Ska botanisera i kylskåpet och se om det finns något smaskens. Kanske finns en ost som måste ätas innan den ruttnar eller annat som kan förfaras om man inte äter upp det. Hej hå hej hå ut i köket vi gå tralalalala hej hå hej hå.
Nu är den fina filmen slut, slut, slut, mina hundar varit ut, ut, ut.
Tycker ni jag ska fortsätta skriva på i oförtrötterlig takt eller föredrar ni en stunds stillhet.
Kan ni inte bestäma er, då löser vi det så här. Krona eller klave.
Ni väljer krona.
Tyvärr det blev en euro.
Tack och adjö.

torsdag 23 december 2010

Har Tomten dubbat

Hej på er så här på uppesittarkvällen.
Undrar varför alla tjatar om , att man ska sitta uppe så här kvällen innan. Kan ju förstås vara så att det finns en önskan att folk ska bli trötta och stanna hemma i morgon. Fast dom flesta har tydligen åkt i dag enligt alla nyhetsmedia, eller försökt att åka ska man väl säga.
Stackars satar som fastna nere på riksväg 11 utanför Tomelilla, tråkigt ställe även i bästa fall så det måste ha varit rena pinan så här i snön.
Vägarna i sydöstra skåne är tydligen inte farbara alls, får man tillbaka på trafikskatten då. Om man inte kan använda sin bil på grund av dålig eller ingen snöröjning så måste ju staten betala tillbaka en del som motsvarar frånvaron av farbara vägar. Skulle vara kul att sätta någon på att driva den frågan, kunde ju vara kul med ett prejudikat där kan jag tycka.
Annars säger dom att det är julafton i morgon men egentligen är det fredag. Julstämmningen lyser med sin frånvaro och den enda juldekoration som kommit upp är en adventstake. Mest för att markera att vi vet att det är jul. Ska ge småttingarnas deras julklappar i morgon, oops, sorry Alve, du är ingen småtting, och sen ska vi kanske äta julmat.
Skulle behöva skotta av taket över kall-lagret men vän av ordning tänker inte hålla i någon lina för det är läskigt om jag ramlar. Ska försöka rigga upp något slags rep så man inte dråsar ner på järnvägen. Man vill ju inte ge SJ chansen att skylla tågförseningarna på mig. "Förseningarna den sista tiden beror på att det ligger en tjock gubbe på rälsen vid Örsjö och stoppar tågen." Den bortförklaringen vill jag ju inte ge dom, sen har man väl ingen större lust att dratta ner där i alla fall.
"Det löser sig sa han som sket i slasken" sa alltid min morsa och det hade hon ju rätt i.
I morgon får jag nog släpa upp min trogne snöslunga för att komma upp med Beppe från carporten. Var så mycket snö när jag backade ner så underredet skrapade i hela vägen ner. Underredssnöning kallas det och är det senaste på biltvättsfronten. Fronten ser annars ganska ledsen ut med is hängande i läpparna och ögonen fulla med snö. Stackarn, man kanske skulle borsta av honom. Det tar vi en annan dag, jag har i alla fall laddat batteriet, tror jag.
Nu ska jag tala om vad jag vill ha i julklapp. Är en julklapp en vänlig klapp på kinden eller en örfil. Har ni käkat sån där riktig långfil någon gång. Man tävlade vem som kunde dra ut den längst utan att den brast. Det var tider det, innan tv och data. Man fick roa sig själv, hitta på egna lekar som att skjuta ekorrar och småfåglar, plåga katter och tävla med långfil.
Inte undra på att ungdomen idag är fördärvad.
Tack och adjö.

onsdag 22 december 2010

Jaha så ska det vara.

These boots are made for walking and they are gonna walk all over you.
Nancy Sinatra sjöng den och det blev väl den av hennes låtar man kommer ihåg. Som en bjärt kontrast till det sitter jag och lyssnar på Patsy Cline, en av de bättre countryflickorna på femtiotalet.
Hittade en skiva på Konsum av alla platser som till råga på allt reades ut för 25 spänn. Är nog inte så många som rusar benen av sig för att köpa gammal country.
Skit i det nu.
Fick en förfrågan på förra bloggen av en viss Andersson som undrade om jag visste vad fagga var. Fagga som i faggorna, att vara i faggorna osv. Det enda jag hittat i SAOL är faga som är ett dialektalt ord från Gotland och betyder att slå små ängar. Elaka människor de där gotlänningarna, slå såna som är mindre. Så de som känner sig manade att berätta betydelsen på ordet fagga som jag tror är ytterligare ett dialektalt ord kan plippa ner det på bloggkommentaren eller på facebook.
Kom bara ihåg att det ska gå att styrka så alla påhittade varianter kan gå hem. Förresten var jag gift med en gotländska men inte var hon så elak. Tur man inte visste om det innan man fria, att dom var ena elakingar menar jag.
Det var nog den enda utbölingen jag varit gift med annars har det mest varit stadstöser. Kaka söker maka och allt det där. Fast varför söker en kaka en maka? Risken är väl att makan käkar upp kakan. Hade jag varit en kaka hade jag gömt mig och smetat in mig med grönt mögel så ingen ville äta mig.
Kanske därför jag aldrig blivit en kaka, å andra sidan har jag aldrig blivit en maka heller. Om man inte räknar när någon sagt åt mig att maka på mig. Fast make har jag varit så den som säger att dess make finns inte har fel.
Dess make och dess like är ju ungefär det samma så då kan man ju leka med det där med lik igen och hamnar då osökt inom området nekrofili. Måste vara där som uttrycket kalla brudar kommer ifrån. Låter väl inte så frestande, stela och isiga damer är nog inget kul.
Nu lämnar vi detta frusna ämne och hoppar raskt över till... Ja vad mina vänner.
Vad ska vi ägna vår dyrbara tid åt. Att botanisera i hjärnans vindlingar för att hitta ett nytt ämne tar för lång tid. Detta med tanke på att allt ska rekvireras i 4 kopior för att sen stämplas av överplagiatorn som vedimerar att kopiorna är rätt utskrivna och på alla sätt överstämmer med originalet som försvunnit någonstans på vägen. Detta i sin tur medför att man måste vända sig till överarkivarien för att begära ett nytt original och eftersom det bara kan finnas ett original så skiter sig alltihop så vi kan lika gärna gå hem.
Tack och adjö.
Ps. har redan fått förslag på ord, närheten.

måndag 20 december 2010

Lik-narr

Hej på er alla som sitter där kalla.
Nä nu börjar vi om.
Det lät som om man snackade med lik och det vet vi ju att den ena inte är den andra lik. Men är den första lik då och vem är han/hon lik.
Vän av ordning sitter och plippar nåt skit på sin dator som låter twangtwang med jämna mellanrum. Är väl något sånt där farmenmojs eller liknande. Där har vi liket igen. Man liknar något vid något annat, är det ett annat lik-nar då eller syftar jag alldeles fel.
Antagligen har jag fel men en dag kommer jag att slå världen med häpnad och få rätt. Om man slår värden med häpnad räknas det som en aggresiv handling då. Beror kanske på hur hårt man slår eller vad tror ni därute i den stora vida världen.
Förresten på tal om världen pratade jag med en dam i England igår om vädret och snöns påverkan på trafiken. Hon var djupt imponerad att vi klarade oss genom vintern med bilkörning och allt sånt.
I London där hon bor hade dom snökaos ( efter engelska mått ) häromdagen och en 15 minuters hemresa med bil hade tagit 5 timmar att genomföra. Hon var en av de lyckliga som fick med sig bilen hem, de flesta fick ställa bilen och gå.
Så man ska kanske inte klaga på skiten här hemma, en del av oss vet ju i alla fall vad vi pysslar med. Tillhör ni dom eller är ni en del av den lyckliga skaran som inte har en aning om vad det handlar om. Ska man handla ska man handla scheissebilligt. Det har jag sett på radio, så det så.
Har varit i Kalmar och Julat lite i dag igen. Fan vad folk överallt, å bilar, å kundvagnar, å stirriga mammor som tappar bort barn å i det oändliga. Nja kanske inte oändliga men ganska mycket i alla fall.
Nu faller tanken bort.
Tack och adjö.

lördag 18 december 2010

Gud gjorde det oxå

Hej svejs i lingonskogen. Här vare livat i morsans hatt. Här vilar inga ledsamheter.
Här får ni en del av livets alla glada tillrop som man kan nyttja när orden tryter. Kan vara skönt att ta till när man står där och inte vet vad man ska säga. Passar till alla situationer på livets stig.
Stig Strand var väl han skidgubben som livnär sig på sån där naturmedicin nu för tiden. Känner ni honom, inte? Skit det samma det gör inte jag heller. Stenmark känner jag inte heller men han åkte skidor han med. Hu så dom slängde sig utför backarna.
Det gjorde jag också i min ungdoms dagar när man var dum nog att ge sig ut på skidor. Skillnaden var väl att jag var fruktansvärt snöblind och såg inte att det började luta. Allt såg vitt och platt ut, en inte helt bra start ovanför en brant backe. Många trasiga skidor blev det.
Fördelen var väl att alla trodde man var totalt orädd och kastade sig utför med vilje. Sickna galenskaper. Flickorna var väl inte lika imponerade, de ville väl inte ha en pojkvän som verkade vara en suicidalkandidat.
Flådigt eller hur. Ord är vackra.
Har varit på utflyckt i Kalmar idag. Dom hade inget vatten och det sket sig över hela stan. Såg en tant komma släpandes på två hinkar fyllda med vatten som hon gjorde sitt bästa för att sprida över hela trottoaren. Blir nog ballt med den isspridningen. Lite av; den som gapar över mycket kommer hem med halvfulla hinkar.
Hinkar sa man att folk gjorde som söp så in i helvete. Fast jag såg aldrig någon som drack ur en hink. Måste vara ett sådant där överdriftsord. Fast det finns nog i mängder. Hur mycket är mängder och vad är det i förhållande till. Kan tio saker vara en mängd om man bara har en?
Underliga äro Herrans vägar. Det visste ni inte att han arbetade på Trafikverket. Det har varit en väl förborgad hemlighet sedan urminnes tider. Redan de första slingrande vägarna hade Han ett finger med i. Man kan ju tycka att Han sitter lite på dubbla stolar.
Jag menar Han fixar vägar och skördar själar på samma ställe. Lite av kartellbildning där tycker jag. Den där stackars andra själaskördaren har ju inte samma chans att komma till skott. Skulle kanske vara ett fall för konkurrensverket.
Vän av ordning säger att jag hoppar. Bättre studs i luften än en benlös groda i soppan. Gammalt svenskt ordspråk? Svenskt ordspråk? Ordspråk? Ge er nu era petimetrar, man får ändra lite på saker och ting. Det kallas framförsträvande och intas på morgonen med ett glas vatten.
Tack och adjö.

torsdag 16 december 2010

Sjung och le

När man läser alla elfirmornas julerbjudanden är det en fråga som slår mig.
Om det gjorde ont? Tack för omtanken men det är ingen fara.
Då är det värre att det står någonting på skrivbordet som vibrerar när jag skriver. Fast det har ju inte alls med saken att göra. Ville bara tala om det utifall ni undrade vad det var som lät.
Den våldsamma frågan var naturligvis;
Elvispar är det en sångduo tro. Annars hade man kanske kunnat klona honom så han kunde sjunga duett med sig själv.
Fast han är jättedöd, hur mycket död som helst. Kan man vara lite död, kan tänkas att det är att vara halvdöd. Undrar var gränsen går för att man ska bli heldöd så att säga, trekvarts och uppåt?
Svåra frågor det där som jag inte har en tanke på att försöka besvara. Jag bara ställer frågorna så får ni hitta på svaren själva.
Om det inte är något sånt där skitlätt så jag kan få en chans att brilliera lite.Vad vore livet utan lite skryt, skrytlöst helt klart men ack så tråkigt.
Förresten har jag varit ute och slagit snön med min slunga. Fan vad irriterande det där skakljudet är, får nog göra något åt det. Ska fråga vän av ordning om vi har såna däringa öronpluggar.
Fast jag kom på att man kan göra som när man rättar till missljud i bilen, spela hög musik. Om en katt fastnar i fläkten har man garanterat missljud i bilen.
Fy så jag säger, ingen ordning alls på mig idag.
Förresten igen så hittade jag en Patsy Cline skiva på Konsum för 25 spänn så det blir den höga musiken som gäller.
Tack och adjö.

Nix pix porrnovell

På förekommen anledning vill jag härmed meddela oroade läsare att mina planer angående skrivandet av porrnoveller har lagts på is. Som bekant skrev jag ett inlägg om det på Facebook och fick en del kommentarer både där och via mail. Men men .
Studerade ett utkast som jag nedtecknat och fatttade inte ett dugg. Försöker fortfarande förstå vad trycket i hydrofonen har med saken att göra men får nog tyvärr inse att jag på något sätt blandat ihop manualerna.
Så min karriär som stor skrivare av erotisk litteratur har på detta snöpliga sätt gått i stöpet. Det innebär då tyvärr att ni får behålla mig som er oefterhärmlige bloggare på gott och ont.
Förut tyckte jag pannkakor var gott men nu kan jag inte äta dom, tänk vad livet hittar på.
Har utflyktat i snöstormen med mina hundar. Kände mig som brevbäraren, ni vet den där bilden där han stretar fram i full snöstorm med väskan på axeln. Fast när jag tänker efter var det nog Kalle Anka som stretade i snöstormen. Visserligen som brevbärare och det var jultid och alla breven till tomten måste ut men särskilt Kalle Ankig känner jag mig inte.
Förresten skulle jag frysa arslet av mig på ren svenska. Skutta runt i snödrivorna med rumpan bar är inte min melodi.
Sen kommer naturligtvis följdfrågorna, vadå melodi? Får man bestämma låtar själv eller sitter det en sån där Dj och sköter det? Finns det smutsig svenska? Är det slang och onämnbara uttryck och i så fall varför är dom smutsiga och vem bestämmer det.
Det ni, fick ni något att fnula på!
Hela den här bloggen rann upp i huvudet när jag stormade fram där med hundarna men sen när jag kom närmare hemmet så försvann den. Kvar fanns bara den första meningen. Tänkte att det kommer väl tillbaka om jag börjar skriva men se det gjorde det inte. Så detta är en annan blogg och originalbloggen ligger därinne någonstans och blir nerrökt och förtorkad, kanske kan rädda den när den städas ut i vår.
Tack och adjö.

Nattfnul

Satt här och fnula när jag blev varse att papperet var alldeles tomt på ord.
Så kan man ju inte ha det, det skapar oordning i det stora hela. Så för att förebygga denna kaotiska händelse in spe skriver jag desperat en hel radda med ord. Ord, ord ord ord ord ord ord .
Ja ja, det räcker nu vi har fattat vad du menar.
Bra då går vi vidare i livet och sjunger glatt att vi går över daggstänkta berg fallera. Fallera är ju inte bra att man gör så vad det har i sången att göra begriper jag inte.
Å andra sidan är det massor av saker jag inte begriper. Som det här med bombgubben i Stockholm. Han hade ju fru och tre ungar, varför hittar man på nåt så dumt då. Vem förklarar för ungarna varför pappa valde religion framför dom. Helt galet är det.
Nu har den lilla visaren passerat gå så nu är det natt ute.
Var ute med bestarna och kollade in två järnvägare som letade efter ett överkört rådjur utefter spåret. Fan, att dom har så dåligt betalt att dom måste leta efter överkörda rådjur för att få nåt i sig. Sen mallar vi oss om svenska demokratin och välfärd. Ja man kanske inte har det så tokigt ändå.
Men i ärlighetens namn amen tycker jag en massa i alla fall även om man inte ska tycka om och kring saker man inte begriper.
Men om man bara får tycka om saker man begriper blir det inte mycket tycka alls är jag rädd. Egentligen är jag inte rädd men man skriver så för att förstärka det hela. Lite fånigt tycker jag och så var jag där igen med tycket.
Börjar bli invecklat det här så jag skulle nog gjort som jag tänkte från början.
Gå och lägg dig gubbe rungar ropen från varje stubbe.
Genom skogen full av troll travar gubben med noll koll.
Tack och adjö.

onsdag 15 december 2010

Kvällsfnul

God morgon så här i kvällningen.
Snart sluter sig dagens händelser bakom ögonlocken på en förvånad värld som med förundran inväntar morgondagen.
Nu har min poetiska/ mystiska/ flummiga? sida tagit slut så vi hoppar till nästa händelse som är den jag skulle kommit ihåg igår men fortfarande inte kan greppa.
Den ligger någonstans där i hjärnvindlingarna och kämpar för att hitta utgången.
Men antagligen har tomtarna frusit nu i vinterkylan och eldat upp alla skyltar.
Det händer varje år med den påföljd att massor av tankar och ideer famlar runt i mörkret därinne. Hostande i den stickande röken av brinnande skyltar och usel ventilation.
Frampå vårkanten när det är dags att städa ur och tomtarna fått sitt förnuft tillbaka ( en del av det i alla fall) hittas dom liggandes i alla skrymslen och vrår alldeles uttorkade, halvrökta och totalt oandvändbara.
Eftersom tomtarna inte vill få skit för detta städas dom undan snabbt och effektivt, allt för att dölja eländet. Det är den enda gången dom gör ett vettigt jobb, annars brukar det minsann inte var så noga.
Nåja, en annan har ju hunnit vänja sig så man planerar på ett annat sätt vintertid. Fast ibland så missar man, som igår.
Nåväl, är det samma sak som att räcka långt. Fnulbart.
Undrar om det är dags att inta en omgång nyheter. Man måste fylla på med nya heter varje dag.
Är saker som hände igår en nyhet idag, hmmm.
Dags att sluta ser jag.
Tack och adjö.

tisdag 14 december 2010

Resan österut

Har tillbringat flera timmar i den stora staden i öster.
Nej inte Petrograd eller Moskva, snäppet bättre. Kalmar har fått min odelade uppmärksamhet under flera timmar.
Varit på ett möte med Fk och faktiskt, under av alla under, träffat en trevlig person. Antagligen var hon inhyrd av något bemanningsföretag för att bättra på Fk´s image och visste väl inte bättre. Men det var lite chockartat att stöta på någon som verkade lyssna och försöka förstå. Sen att hon lämnar allt vidare till den vanliga personalen som skiter i vilket är ju väntat.
Men ändå alltså, en trevlig Fk representant, det är stort det. Nåja chocken går väl över så småningom och allt återgår till det normala.
Käkat kinamat har jag också gjort och pratat bort en stund med Raine Navin och hans tanta, Gunilla Skyttla. Kuliga mennch är dom båda två.
Sen var min dag i Kalmar slut och jag åkte hem till mitt lilla hem därhemma där jag har mitt lilla hem. Fast det gjorde jag ju inte så varför sitter jag här och luras. Jag åkte och öppnade min lilla affär och satte mig där och täljde på en ny pinne jag hittat medan jag försökte smälta dagens intryck.
Kom efter en stund på att det enda som smält var maten och insåg då att det dags för en stor latte med mycket vispgrädde.
Man måste vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig sa alltid min gamla mamma. Fast hon var inte speciellt gammal då, det blev hon sen liksom.
Sen har jag pratat med flera av mina fruar idag, också en givande upplevelse. Dom var snälla idag och gaddade inte ihop sig som dom brukar.
Nu börjar det bli långt så jag slutar nog nu.
Fast det var något jag skulle säga men kommer fan inte ihåg det.
Får bli en annan gång.
Tack och adjö.

söndag 12 december 2010

Inga jag känner

Tjena, Tjena!
Egentligen skulle man väl stava det med ä så man fick in en slant till den alltid hungriga ekonomin.
Skulle vara välbehövligt i dagens läge. Fast vad snackar jag om, det är väl välbehövligt i alla dagars läge.
Pengar är ett nödvändigt ont var det någon sån där kändis som sa. Antagligen en med mer pengar än förstånd, det brukar vara dom som säger att pengar är inte allt. Jag säger inte att pengar är allt men en fan så stor del.
Skit i det nu, har man inga så har man inga. Jag kände en tjej som hette Inga en gång, faktiskt många Inga när jag tänker efter, är väl i den åldersgruppen.
Fast den jag tänkte på hette nog inte Inga. Det var något I namn men som sagt inte Inga. Det var väl ett djävla tjat om henne, jag som inte ens tänkte på henne.
Den jag tänkte på kom från Gröna Lunds-familjen, hennes farsa var en av eller enda ägaren till Gröna Lund. Vilken magnet hon var, åtminstone i den åldern man var en stor fan av nöjesfält.
Undrar vad som hänt med alla man känt genom åren. Lite feedback har det väl kommit, en del har dött, en del bara försvunnit i ett disigt fjärran och en del ser eller hör man från med långa mellanrum.
Nämen fan vad det här låter deppigt värre nu då. Var liasom inte min intention att skyffla på en massa deppighet mitt i julstressen. En annan ber så hemskt mycket om undskuld som danskarna säger.
Undrar vem jag ska skylla på, man måste alltid skylla på någon. Det ingår liksom i grundvalarna i livet.
Valar låter ballt när dom pratar med varandra. Undrar om dom snackar lika mycket skit som vi människor.
Inte troligt eller hur.
Tack och adjö.

torsdag 9 december 2010

Dagens fnul.

Finns det nödiga bränder, inte nödiga som i gå på muggen utan nödiga som motsats till onödiga.
Vadan denna utvecklande, invecklade, något virriga mening. Jo, det förhåller sig så att jag läste gårdagens tidning i morse.
Ligger alltid en dag efter eftersom jag inte ids hämta nya tidningen i brevlådan. Kan i och för sig trassla till det med up-to-date-delen men å andra sidan kommer jag ihåg gårdagen idag och morgondagen blir satt på väntelista.
"Man ska inte skjuta upp till morgondagen vad man kan skjuta ner idag sa John Dillinger". Fast jag undrar om han verkligen sa det. Om man översätter det till amerikanska så låter det inte klokt och jag tror inte han sa det på svenska så det är nog bara skitsnack.
För att återgå till dagens ämne som var..... Just det, nödiga bränder var det ju. Undran föranleddes av en artikel i den utmärkta lokaltidningen där det stod att hälften av alla bränder är onödiga. På min svenska betyder det då att den andra hälften av alla bränder är nödiga, dvs ska eller måste hända.
Om man nu vet det kan man inte bara stoppa dom då innan det händer. Skulle ju vara det allra smidigaste ur både ekonomisk och social synvinkel tycker jag. Eller är det så att de där nödiga bränderna bara måste ske.
Om man nu har tre onödiga bränder kan man då inte kvitta dom mot tre nödiga. Det vore något för brandkåren att fnula på så vi överlåter med varm hand frågan till dom.
När Lian var pytteliten trodde han det hette brandkorvar istället för brandkår. Måste ha berott på hans umgänge.
Tack och adjö.

söndag 5 december 2010

Vädrets gudar och jag

Jag ska börja jobba på skidanläggningar med dålid snötillgång. Jag har nämligen upptäckt att varje gång jag kört med snöslungan börjar det snöa efter en stund.
Jag tror det har utvecklat sig till någon slags tävling mellan vädergudarna och mig. Dom gör sitt bästa att snöa igen allt och jag gör mitt bästa att avsnöa allt.
Jag har så klart fördelen med att dels veta att i slutändan vinner jag och dels kan dom inte samsas sins emellan. Vädergudarna alltså.
För det finns flera stycken, det måste det göra för om det bara är en så är han/hon nog inte helt frisk i pallet. Ena dagen si, andra dagen så och där emellan tar vi lite av varje och rör ihop. Kan ju inte bara vara en.
Finns säkert ett flertal gudar som inte kan samsas utan kastar in olika väder lite hipp som happ bara för att hinna före någon annan. Sen sitter vi människor mitt i smeten och kan bara tacka och ta emot.
Men hav förtröstan, "Jag har en snöslunga och jag vet how to use it". Kände ni lite av filmhistoriken sväva där.
Lite spännande musik, lite trumpeter, tatatata, en vän kvinna som sitter fast i snödrivan och in på scenen stormar jag med min snöslunga.
Maskinen går för fullt, vädrets makter står handfallna och vips har jag kört över den väna kvinnan i snödrivan. Men se själva snödrivan är borta och jag fortsätter framåt mot solnedgången genom den röda snön.
Vän av ordning säger att det var mer makabert än romantiskt.
Kan kanske kallas romankabert och härmed lanserar vi en helt ny filmgenre, den romankabriska med såna stjärnregissörer som N.O. Brain, hans bror Less Brain och den legendariske N.Omore.
Nej nu skiter vi i det här och går ut och skottar.
Tack och adjö

Men vadå´rå!

Midvinternattens timma har slagit hårt.
Eller har det inte varit midvinter ännu. I så fall ber jag om ursäkt och ber att få återkomma när det blir aktuellt.
Det är aktuellt varje kväll men själv tittar jag hellre på tv4-nyheterna och rapport. Inte så att dom har roligare nyheter eller vackrare väder. Det har bara blivit så.
Smålandsnytt har bara skitväder hela tiden men om man tittar på vädret i Alicante blir man gladare. Fast nu har det ju snöat i Spanien också.
Aldrig får man vara riktigt glad. Snart är dom väl där och snor våra dalahästar också, allt i EU-rättvisans namn.
Det blir farligt nära politik det där så vi glider snyggt och elegant över på ett annat spår.
På tal om spår så den där gubben som alltid spådde väder förr om åren, var tog han vägen. Ni vet, tidningarna hade alltid en notis om hans väderspådomar. Är han död månne eller är det inte tillräckligt it-riktigt att citera en väderspåman.
Nej, kanske inte. Jag kommer inte ihåg om han hade rätt någon gång fast statistiskt måste han ju haft det. Han kanske sitter på ett hem någonstans och släpper väder. Hahaha.
Så djävla kul var det inte. Okey då, kom på något själv så får ni se hur lätt det är att tillfredställa publikums krav på underhållning.
Underhållning skulle kunna vara en behå. Lite klurigt där eller hur. "Livet är underbart när underlivet är bart" sa alltid min gamla mamma.
Alldeles frånsett det skiter jag i det här nu.
Tack och adjö.

torsdag 2 december 2010

Eller va!

Vän av ordning ställde en av de där frågorna till mig som den frågande alltid besvarar själv.
Frågan löd; undrar vad du gjorde innan du hade datan.
Sen kom svaret direkt; Alla tomtar stannade väl inne i huvudet på dig då.
Kallas det kärlek tro eller är det bara ett utslag av kvinnors kortsynthet.
Tack och adjö.

E´de en Bullentin No2

Nej det är ett flygplan.
JAG är massornas betvingare.
Bara så det inte blir något missförstånd menar jag snömassornas, inte någon ny stalinistisk despot som pluppar upp sitt fula huvud.
Fast hade han egentligen ett fult huvud han Stalin. Ser väl ganska proper ut på de bilder som finns men det är klart att de kanske målade över alla skavanker.
Skit i det, det var inte en sån betvingare jag menade.
Kom in och hittade en mycket ilsken vän av ordning. Att så vackra varelser kan låta så illa, mer åt hamnsjåarhållet än vän vän-av-ordninghållet. Hon hade tydligen pratat med en av sveriges myndigheter och jag kan bara säga att jag är glad att jag inte var i andra änden av telefonsamtalet.
Fördelen är dock uppenbar, hon har skällt av sig ordentligt och jag klarar mig undan. Inte för jag gjort något men utifall att jag tänkte så ska jag passa på nu. Kvinnans list övergår när mannen får stånd sa alltid min gamla mamma. Superfeminist tror jag inte hon var, men bra var hon.
Annars vill jag bara tala om att jag haver snöslungat så in i helvete. Fast det kan man ju inte säga. Där skulle ju all snö smälta och vad skulle jag med min gulliga snöslunga till då. Har döpt honom till Bertil, tycker han ser lite bertilsk ut, så där lite lagom bortkommen men ändå villig att ta i när det gäller.
Sprutat snö över hela vägen men sen kom plogbilen och tog bort vallen jag lagt tvärs över vägen. En bullervall kanske eller en hastighetsnedsänkare.
Det där sista skulle inte vara helt fel. Om man ploppar ut ett par betongsuggor i gatan får man samma effekt bara lite elakare.
Nej jag skoja bara, jag har inga betongsuggor och hade jag några skulle jag inte orka lyfta ut dom så oroa er inte.
Fast om jag drog dom efter bilen skulle det kanske....
Tack och adjö.

onsdag 1 december 2010

Snöförspridarpatrullen.

Detta är ett meddelande från snöförspridarpatrullen.
Vi arbeta allt vad vi mäktar med för att på lättast möjliga sätt underlätta för er som tänker parkera på vår uppfart. Det är vårt mål och största ambition att förflytta snön från vår uppfart till någon annans, samt att i möjligaste mån skyffla tillbaka skiten uppåt.
I dagsläget kan vi tyvärr inte säga att vi uppnåt våra långtgående mål. Men med tanke på projektets slutdatum i maj kan vi nog med säkerhet säga att det blir en succe.
Vi räknar helt kallt med ett par smärre bakslag i form av kraftig nederbörd men avser att kunna motverka denna med kraftig uppåtbörd.
Vår medarbetare stretar på med oförkuvligt mod och kommer att på alla sätt trotsa vädrets makter.
Vi återkommer med fortlöpande bullentiner.
Tack och adjö.