En av mina vänner, alla som jag känner.

Dagen har ägnats åt snöskottning, nätverksmöte och snöskottning.
Vad gäller nätverksmötet blev slutresultatet att alla inblandade undrade vad Af fyller för funktion i samhället. Tyvärr kunde inte ens de berörda parterna från Af svara på den frågan ( som faktiskt ställdes) så vi svävar fortfarande i okunnighet angående deras syfte i livet.
Annars har jag skottat undan två miljoners miljarder snöflingor först för att över huvud taget få fram bilen och kunna ta mig till detta olycksaliga möte.
Sen fick jag skotta bort zillioners trillioner snöflingor för att kunna ställa tillbaka bilen på samma ställe. Snacka om ogjort arbete.
Ungefär som att äta en massa mat och sen gå på muggen och släppa ut allt igen. Skillnaden är att det är smaskens att äta ( åtminstone hos Sven) men snöskottning är fan inte smaskens.
Trodde jag hade skottat färdigt förra året men tji vad man bedrog sig. Kollade i almanackan, jag var ute och skottade nästan varje dag under snöperioden förra året. Fnulade på om jag kunde använda åkklipparen och smälla på en plog men sakkunnigt folk skakar på huvudet och säger att det är inte lönt. Sakkunnigt folk ska man lyssna på om dom säger något vettigt.
Vad som är vettigt får man avgöra från gång till gång och använda sitt eget omdöme.
Tittar ut genom fönstret och ser snön sakta dala ner. Han den där väderguden använder fan inte sitt omdöme, har han aldrig hört talas om lagom.
Apropå inget som vanligt tycker jag det är skit att personal på sjukhus som gör att allt fungerar och att patienterna känner att de har ett människovärde får så skamligt betalt.
Nu menar jag inte läkare, direktörer eller administratörer, jag talar om de där som finns där hela tiden och räddar situationen när den blir ohållbar. Alla dom där som lyckas greja en värdig tillvaro fast direktörer och landsting skär med slaktknivar. Vem fan uppskattar dom och ser till att de får betalt efter förtjänst.
Skit är det vare sig det är röda eller blåa som har ställt till det.
Nu blev jag sur så jag går ut och skottar av mig.
Tack och adjö.

I-fånsblogg

Ha ha. Det är den galne bloggaren som slår till igen.
Genom i-fånen den här gången. Det innebär i praktiken att ni inte går säkra någonstans.
Snart kommer någon ny grej som gör att galna bloggar läses upp i er mobil när
ni ska ringa.
Dan då alla mobiler kastas.
Tänk er att stå där och ska ringa och så är ni tvungna att lyssna på tjugo sidor dravel som uppläses av en exalterad författare.
Det går inte att ringa förrän han eller hon är klar och det är då folk kastar sina mobiler och börjar prata direkt med varandra.
Så något bra för det ju med sig.
Tack och adjö.

Live bloggning.

OBS! OBS! OBS! Denna blogg sänds live.
Alltså inget förinspelat, tillrättalagt, manusstyrd larv här inte.
Rå, levande bloggning rakt upp och ner utan skyddsnät.
Bloggning med alla fel och tabbar direkt i rutan.
Visst fan låter det ballt, vad det blir av det sen skit väl det samma, men ballt lät det.
Fast jag har prövat sushi och det var fan inte ballt fast det var rått. Men rå köttfärs är skitsmaskens.
Tänk er en hård brödskiva och så ett lager med rå köttfärs, svartpeppar och salt. Hualigen så gott det är och säkert nyttigt. Allt som är gott är nyttigt sa nämligen min mamma och hon kunde väl inte ha fel.
Det är det värsta om man ska göra köttbullar eller nåt måste man alltid köpa dubbelt upp av köttfärsen annars blir det inga bullar, bara kött.
Imorgon är det fredag den här veckan med, visst är det konstigt.
Fnular på att införskaffa en snöslunga, orkar inte köra en repris på förra vintern. Hela byn snackade om den där galningen som alltid var ute och skottade.
Tro fan det, skiten yr ju igen hela tiden. Är nog det sämst planerade hus jag vet ur den synpunkten. Uppfarten bara försvinner under drivorna och ytterdörren måste skottas fram.
Hur kul är det på en skala av ett till tio. Ganska kul om man inte var tvungen och det är man ju och då ramlade hela kulfaktorn bort.
Hon, kyrkvaktmästaren, har en stor snöslunga med back och allt möjligt och jag tycker att som god granne skulle hon låna ut den till mig. Men hon bara svänger sig och hittar på ursäkter och ändå är ju delar av den min eftersom jag fortfarande och av lathet är medlem av svenska kyrkan.
Men skit detsamma, när jag dör ska jag spöka för henne så hon ångrar sig. Då är det för sent och hon kommer att få leva med det resten av sitt liv, så det så.
Annars är allt bra.
Tack och adjö.

Repriserade repriser.

Satt och kollade på mina gamla bloggar.
Kom på att man kan ju köra repriser som SVT gör. Ingen skulle märka någon skillnad och fingrarna fick vila.
Inte för de behöver vila, fast när jag tittar på dom när jag skriver ser det väldigt obekvämt ut att vara finger. Ett par pekfingrar som dunkar ner på tangenterna och sex andra fingrar och två tummar som hålls upp i luften. En ganska festlig syn så här uppifrån fast det var ju inte dagens ämne.
Nähä, och vad var dagens ämne då.
Jo, repriskörning på gamla bloggar. Visste ni att jag plippade redan 2007 och sedan dess har jag förpestat bloggvärlden med otaliga inlägg.
Kan man säga otaliga. Det är väl otaliga om man inte kan räkna dom eller så många att man inte orkar räkna dom. Så otaliga hänger alltså ihop med läsarens mattekunskaper. Kan man bara räkna till tre är ju fyra otaliga osv..
Angående repriser kan man ju fuska också och plocka ut valda bitar ur olika bloggar och sätta ihop dom till ett nytt inlägg.
Ingen skulle märka någon skillnad ( det var väl ett djävla tjat ). Läsarna skulle bara tro att det var ett av mina vanliga virriga inlägg och lugnt konstatera att han Raving är en virrig fan.
Tjohopp i karusellen, Josefin är på smällen. Vem Josefin är har jag ingen aning om men det är bara till att gratulera och hoppas det blir ett välskapt gossebarn. Varför just ett gossebarn frågar då alla kvinnokämpar som läser detta.
På den frågan svarar jag salomoiskt vist att varför inte.
Så har vi klarat av dagens könsrollsdebatt.
Fan vad jag tycker ni är gulliga där ni sitter och läser på skärmen i förhoppningen att någonstans i allt detta ordbajs finna ett korn av sanning som man kan ta fasta på.
Tack och adjö

Människans bästa vän?

Sitter och tittar på facebook och ser att de flesta som tjatar om att det är gulligt/vackert/härligt med snö är kvinnor som antagligen inte behöver skotta bort skiten.
Finns någon enstaka kille men de flesta är som sagt kvinns.
Fimpa skiten helt skulle jag vilja säga, inte kvinnor utan snön. Fast ibland känns det som man hellre skulle vilja ha snö än kvinns men det är ett annat kapitel. Just nu är jag ganska tillfreds med världens kvinnor och föredrar dem framför snö vilket gör livet lättare att leva.
Jaha då har vi gnällt lite om det.
Byte av ämne.
Min dumma hund ser ut som en snögubbe när han varit ute. All snö fastnar på hans tassar och ben så han blir dubbelt så stor.
Om det tar lång tid att torka?
Om jag säger så här, han har inte varit helt torr sen det började regna i fredags. Undrar om han möglar, jag kanske har en mögelost fast hundmodellen. Brie eller vad det nu heter.
Kan kanske sälja honom till Astra som en jättepencillinkur.
Fast jag behåller nog fanskapet, han är ganska gullig när han står där som ett fån med grejor från mitt skrivbord hängande i munnen. När han känner sig ensam och övergiven vittjar han av någon anledning mitt skrivbord. Lägger huvudet på det och väljer ut en grej som tas snyggt och prydligt i munnen för att bäras iväg mot okända öden. Nackdelen med en stor hund men eftersom jag vet om det lägger jag lovliga grejor där nu.
Gjorde ett par grova missar i början.
Fjärrkontroller har tydligen ett särskilt smakämne som tilltalar dessa hundar. Alla mina komondorer har tuggat i sig sådana, sista plutten har lyckats sätta i sig två. Tydligen mycket välsmakande eftersom allt slinker ner, batteri, knappsats, skal, rubbet.
Undrar vad dom görs av, kanske gamla återanvända djurhudar eller matförpackningar som en svag smak sitter kvar i och på det sättet sätter hundarnas smaklökar i dallring.
För det kan väl inte vara så att dom kollar på tv när jag inte ser och slevar i sig dosan i ett desperat försök att dölja sina lustars lockelse. Dom kanske rentav har en egen kanal med hundporr eller varför inte en fantasykanal där rollerna är ombytta och för att inte avslöja detta måste bevisen förstöras.
Herregud, jag kanske snubblat rakt in i en masterplan över ett hundterrornätverk som planerar att ta över människans plats här på jorden. De kanske redan gör upp planer över vilka ska få vara kvar och vilka som ska malas ner till hundmat.
Komsi komsi lilla vovven ska du få ett ben av husse.
Visst älskar du husse.
Fin hund, duktigt gubbe.
Va fan bits du för hunddjävel, hjälp hjälp....
Tack och adjö.

bläckfrisk

Undrar om jag ska ändra design på bloggsidan.
Varje gång jag hoppar in på bloggstarten så lockar den med att det finns nya mallar. Ny malldesign, det ni.
När jag var liten fanns det en massa mallgrodor men dom var fan inte designade. Är nog inte det dom menar men likheten slår mig.
Undrar om jag blir mallig om jag skaffar en ny mall. Svenskan är som jag alltid har sagt ett förunderligt språk.
Förresten kände jag en tjej som hette Malla men hon var inte det minsta mallig.
Där ser man att ord inte behöver vara släkt med varandra bara för att det ser ut så.
"Ser du fönstren därborta? Där det är tänt har jag släkt."
Bara en svensk kan fatta det och knappt det.
Hela språket är fyllt av dessa små tvetydigheter som för oss är vardagsmat men för alla stackare som ska lära sig språket är stötestenar av stora mått.
Vad vill jag nu ha sagt med detta. Inte ett dugg, bara ett sätt att få ytterligare ett par rader på pränt och fördriva tiden.
Kunde lika gärna ha orerat om vädret eller kan man inte orera när man skriver. Man kanske gör något annat när man skriver, skriverar eller något flådigt ord. Fast skriverar var ju inte så värst flådigt kan jag hålla med om.
Härmed utlyser jag en tävling där det gäller att komma på ett bra ord istället för skrivera.
Första pris blir att slippa andra pris och andra pris blir att slippa tredje pris. Tredje pris slipper vara med över huvud taget.
Tjing för att vinna tredje pris.
Enväldig domare med en svaghet för god mat( bara ett tips)är naturligtvis jag. Auktoriserad av svenska akademins refuseringsavdelning för delikata avsnoppningar av insänt material. Förkortat aukt. sarfdaim men i gemene mans mun mer känt som daimpatrullen.
TATATA in kommer kavalleriet på sina ädla springare och skjuter alla oliktänkande med bläckstråleskrivare. Bläcket yr över scenen och när dimmorna lagt sig står jag där omgiven av nedsablade insändare.TATATA.
Ska nog gå till sängs nu.
Tack och adjö.

Listat och olistat

Listan kan göras hur lång som helst. Tar liksom aldrig slut, ökar bara på av sig självt.
Nu undrar ni säkert; vad fan blarrar han om den här gången?
Ska man chansa på att läsa vidare eller ska vi hoppa av här? Han har ju lyckats vaska fram en del läsbara saker genom åren.
Svårt val eller hur. Lösningen är naturligtvis: Skriv en lista.
Så är vi alltså tillbaka där vi startade och ingen har blivit något klokare på vad det handlar om.
Listan som kan bli hur lång som helst är naturligtvis listan över alla listor vi skaffar oss under livets gång. Den ändrar sig hela tiden, allt efter ålder och smak. Mode har säkert en viss påverkan och massor av andra saker som jag inte kommer på så här på rak arm.
Om jag böjer den lite då, hjälper det. Tyvärr inte. Tänket slutade komma och det är bara att inse att man måste göra en lista.
När man var yngre var nog listan mer mentalt baserad men allt efter stigande ålder hamnar mer av den på skrivnivå.
Man tänkte man skulle göra massor av saker innan man blev för gammal, gränsen låg väl vid trettio. Sen var det ju kört det visste man ju helt säkert. Satt man inte dreglande på hemmet så var man död och begråten för det skulle man ju säkert bli. Ack den ungdomen, sicken optimism.
Sen passerade man sakta trettio utan att egentligen reagera nämnvärt och fick göra nya listor. Allt beroende på om man hade familj, hus, hund osv..
Listorna tenderade mera att bli en lång rad av praktiska saker som måste göras till skillnad från före-trettio-listorna som nog var mer personinriktade.
Sen malde det bara på med listor över ditt och datt, samma listor egentligen men med olika behovsgrunder.
Nu har man kommit upp i listor som faktiskt tiltar över åt det personliga hållet igen. Inte helt och hållet men det artar sig.
Men om vi skiter i listorna nu en stund så har jag plippat på Twitter. Bara lite men allt har en början. Varför skulle dom slippa undan.
Sätter man sådan teknologi i händerna på en gammal gubbe får man skylla sig själv. Nu kan jag omvända världen genom alla möjliga medier, eller blir det världen som vänder om.
Bra fråga.
Tack och adjö.

Den pigge plipparen

God morgon,god morgon, att i arla morgonstund få avnjuta den underbara tystnaden är obetalbart.
Men vad snackar jag för skit, skulle hellre ligga under täcket och tryna i godan ro. Var så klantig att när jag ställde gamla mobilen på väckning så kollade jag inte om den gick rätt och det gjorde den naturligtvis inte.
Lite av själv göra, själv ha. Skulle inte säga något om det var första gången det hände men se det var det inte. Gjorde samma misstag för en vecka sedan, samma telefon, samma inställning.
Jaja, man lär sig väl men det är tveksamt. Kommer att glömma bort att ställa om klockan igen och så börjar allt om.
Starting all over, var det inte en låt som hette något liknande. Tidigt 70-tal tror jag med någon av dessa långhåriga grupper, flumm och mystiska texter som skrivits under de vackra svamparnas influenser. Ja, vad dom hittade på ungdomen då för tiden.
Annat var det när jag blev gammal, då fick vi lära ungdomen att veta hut eller var det hutt.
Hur som helst är det alldeles för tidigt för det.
Som ni ser släpper min hjärnas vindlingar ut lika mycket strunt i denna okristliga timme som under mer acceptabla tidszoner. Inga begränsningar där inte.
Undrar om den fortsätter att spotta ur sig grejor när man dör.
Tänk om man har ett visst mått med grejor som ska ut innan man plockar ner skylten och så dör man i förtid. Vad händer då, ramlar allt ut i sista andetaget i en lång osammanhängande svada som ingen fattar halv sju av. Sicket slöseri.
Fast tänk om man inte dör när man ska och allt är redan ute vad händer då. Sitter man tyst då de sista åren och inte har något att förmedla.
De sista ljuva åren hörde jag på radio idag eller igår för att vara petig.
Tack och adjö.

I arla morgonstund.

Igår bestämde jag mig för att det skulle vara sovmorgon idag.
Tidigast klockan nio skulle de lurviga slängas över sängkanten. Trodde jag ja.
Sex och femtiofem gick det stora automatlarmet igång för att bara sekunder senare kompletteras av sekundärlarmet.
Utanför stod lastbil med blinkfyrar, traktor med släp och en massa gubbar. Här skulle det asfalteras minsann, avspärrningar sattes upp, lampor blinkade och det skramlade och for.
Inte undra på att larmet gick.
Hade i och för sig varit roligare om de gjort det när trafiken var omledd genom byn. Vilka köer och snygga stopp det hade blivit.
Fort gick det i alla fall att fixa. Bilen skruva ut asfalt och gubbarna plattade. Han som skötte bilen styrde hela skiten med en låda på magen vilket genast satte igång pillatarmen men han släppte inte lådan för en sekund.
Kanske tur det annars hade väl vad som helst kunnat hända. Men en sån grej vill jag ha, ger ju möjlighet till oanade upptåg.
Klockan tio var allt klart, hela skiten asfalterad och fin. Det återstod bara att lasta upp alla stopp, blinkfyrar och inte att förglömma, den lilla söta välten.
Fast den gick inte igång igen så dom fick ringa på en reparatör som kom, stod och greja, kliade sig i huvudet och konstaterade att den inte startade.
Vilket i och för sig var grundorsaken till att han var där, men det kändes nog skönt att få det konstaterat av en expert.
Jag föreslog att de skulle lämna vraket så kunde jag ta hand om det så länge men det accepterades inte.
Så nu sitter dom och väntar på att den ska vakna så dom kan åka vidare mot nya djärva mål. Hejåhå, min ide var bättre.
Fan också nu vaknade den och blev upplastad på släpet. Avspärrninhgarna står kvar men det är bara bra för då kanske folk inte bränner över bron i sjuttio som är den gängse hastigheten där.
Jaha, då var dagens roliga slut och livet återgår till sin normala lunk. Pust och stön eller pest och sten. I mitt hjärtas godhet låter jag ER välja det som passar just ER känsla för stunden.
Tack och adjö.

I-fånens faror.

Det här med i-fån är inte helt ofarligt.
Alldeles bortsett från strålningsrisk, eventuella framtida barnavlingsförsämringar och potensbortfall. Allt det där är sådant jag är för gammal för att oroa mig för.
Vad jag menar är att om man sitter i bilen och får en ide så kan man ju slänga ut den på bloggen genom i-fånen. Och hur säkert är det på en skala av ett till tio, minst minus tjugo.
Eftersom man är ordentlig och inte plippar när man kör så ska man stanna, plocka fram fånen och börja plippa. Men om man sitter på en motorväg eller en sån där vajerräckesväg var stannar man då. Räknas blogga på fånen som ursäkt om man stannar på motorvägen. Är lite osäker där.
Jag får nog skaffa en sån där talainapparat som stressade affärsmän har.
Ni vet; "boka in ett möte med Andersson på fredag, fixa rena skjortor till styrelsemötet osv". Sen lämnar man den bara tll sekreteraren så fixar hon allt som finns där.
Verkar skitbra. Ska bara skaffa en sekreterare.
Va, ska dom ha lön, det har dom aldrig på film och sådant. Dom bara jobbar på. Undrar om vän av ordning skulle känna för att dubbla som sekreterare. Fast å andra sidan, henne har jag redan haft i knät så det är ju inte samma tjusning att diktera brev för henne.
Sen tål hon inga dumheter så i slutändan fick väl jag koka kaffe själv och jag som inte ens tycker om kaffe.
Fan det skiter sig utefter hela linjen och allt är i-fånens fel.
Ska gå med i i-fånens vänner som sabotör och underminera hela etablissemanget.
Nu skiter jag i det här, det är ju ändå ingen som lyssnar.
Tack och adjö.

Ej för andras ögon

Sitter med lurar på och lyssnar på Desolation Road med John Bunzow.
Skitbra countrymusic.
Enda felet är väl att man blir lätt deppad om man lyssnar för mycket på texterna. Undrar om det är en variant på svensk dansbandsmusik eller rättare om svensk dansbandsmusik är en avläggare från countryn.
Så måste det ju vara, allt klarnar och allt faller på plats. Bara för att fem sekunder senare rasa ihop som ett korthus för texten är så bra och hur kan då dansbandsmusik vara så kass.
Allt ska varda dig givet stod det någonstans i bibeln men vem fan betalar för kalaset.
Min stora flämtboll ligger och tycker mitt behagliga inomhusklimat är rena helvetet. Fan så han låter, undrar om man skulle tejpa ihop truten på honom med silvertejp. Bara skojar fattar ni väl, jag har ingen silvertejp hemma.
Han får gå ut på balkongen och svalka av sig en timme eller två.
Annars har dagen som vanligt gått i stressens tecken. Mycket ska hinnas med på kortast möjliga tid.
Hundfan har i alla fall klarat av sin rabiesvaccinering så man kan dra dit pepparen växer om så skulle vara. Blandade ihop datumen på hundarnas vaccination sist så jag fick göra om hela skiten.
Dyrköpt slarv som jag inte kan skylla på någon annan än hunden. Han kunde väl sagt något.
Om ni letar efter något roligt i det här inlägget så lär ni bli besvikna. Skulle ni mot förmodan hitta något att dra på mungiporna åt så hojta så en annnan får lite uppryckning.
Den här låten var inge bra, Hog Wild med Hank Williams Jnr. Ja man behöver inte vara bra bara för att farsan var det. Fast han har gjort andra låtar som var bra, bestämmer mig för att det var låten som var skit.
Vidare i spelningslistan, nytt ord som jag inhämtat från datorn. Han tjatade om spelningslistor och favoriter varje gång jag skulle lyssna på musik så jag tröttnade och flyttade över all musik dit. Så nu tjatar han inte.
Klart det är en han, ingen smidighet, noll diplomati, regelryttare, inte fan kan det vara en tjej. Då skulle den vara falsk, inställsam, noll koll osv.
Nu får jag väl samlade kvinnokåren på mig men min förhoppning är väl att ingen orkat läsa så långt.
Bäst man slutar innan man gör bort sig alldeles.
Tack och adjö.

Mat i magen, tänk i huve´t

Har varit i Orrefors hos han Sven och slafsat i mig massor av smaskens mat. Var tvungen att ta extra allt för det var så gott.
Fläsksteken hans lilla fru gör är så god så den tar jag både som förrätt och efterrätt. Klarar jag det tar jag en skiva till kaffet som grädde på moset.
Idag hade dom ingen vispgrädde men annars är det smaskens till sån där kyckling med nötter dom brukar ha. Man kan blanda den med den sötsura såsen, smaskens.
Nehej det här börjar låta som ett sånt där matprogram på tv och jag börjar bli hungrig igen så nu byter vi ämne.
På vägen hem genom svarta skogen kom jag att tänka på hur trollen hittar. Det lär ju knappast finnas kartor för troll och deras GPS-service är nog inte så hiskeligt mycket att komma med.
Vän av ordning påstår att de går efter lukten men jag tror det är lur från hennes sida.
Skulle ju inte fungera, tänk om trollet det är på väg till badar i tallbar då hittar dom ju aldrig varandra.
Sorgligt är det. Måste nog fnula lite på det där.
Sen hoppade hjärnan över till en annan grej.
Hur är snöpinnarnas sociala status inbördes?
Ser dom någon skillnad på dom som har en reflex kontra dom med två reflexer?
Är det bättre status med två reflexer och vad innebär det fördelsmässigt för en snöpinne.
Hur fungerar hela deras samhälle med allt vad det innebär av rang och inbördes stridigheter.
Vän av ordning tycker inte jag ska vräka i mig så mycket för jag får så underliga ideer då.
Nu går jag och lägger mig en stund.
Tack och adjö.

Rätt ska vara rätt

Det är måndagsmorgon och mitt huvud känns så djävla tungt.
Ha, nu fick jag till det. Allting rätt, det är måndag, huvudet känns så djävla tungt. Allting lirar som det ska en måndagsmorgon fast det gör inget. Skrivbordslampan fungerar inte men om man viker ner skärmen så lyser den upp tangentbordet. Att jag inte tänkt på det förut fast det är lite marigt att se vad man trycker på.
Å andra sidan är ju inte samma sida som den här sidan men det var ju inte det jag skulle säga.
Vad jag ville ha sagt kommer jag inte ihåg förutom extasen över att pricka in rätt sång på rätt dag. Fast säg den glädje som varar, nu har jag fått den där sången av Nana Moskouri i huvudet. Ni vet, den som går; "Aldrig på en söndag , en söndag....". Fan nu måste jag vänta en hel vecka, den kunde ju ha ploppat upp igår tycker man, men det är sällan saker pluppar upp i rätt ordning.
Kommatecken ser ut som små musskitar på ett annars jungfrueligt ark.
Det var dagens poetiska ådra som snabbt tömde sitt innehåll över skärmen som en tonårings för tidiga utlösning i extasens barndom.
Tack och adjö.

Har ni längtat?

Det är måndags morgon och mitt huvud känns så djävla tungt. Inte en siffra rätt i vanlig ordning.
Det är söndag förmiddag och min rygg känns djävligt av ska det vara.
Annars är allt som vanligt, lätt kaos med en anstrykning av anarkistiska inslag.
Har släpat runt mitt skrivbord genom huset för att hitta en plats som inte skrämmer mig. Ni kommer ihåg att jag skrev om spegeln som irriterade eller snarare spegelbilden som irriterade.
Nu är det löst, nu står skrivbordet på andra våningen med utsikt över ortens nattliv och Sj´s irregulära störningar.
Fast med facit i hand hade det nog varit lättare att ta ner spegeln. Har nämligen ett sånt där asanstungt skrivbord i krom och tungt virke från någon finare firma som klart och tydligt annonserade att det minsann inte tänkte låta sig flyttas av någon plebejisk andra klassens flyttkarl. Ståndmässigt ska det vara, minst en välrenommerad flyttfirma helst med erfarenhet av att flytta bättre folks bohag.
Fast jag lura skiten, skruvade ner det i dess minsta bestånddelar och si då gick det att flytta om än med ett visst besvär.
Skaffa dämpare, djävla blöjraggare!!!
Ursäkta avbrottet.
Tog ett tag att skruva ihop det igen men som sagt nu står det där i all sin prakt. Vän av ordning säger att hon har en stor fet gris? Undrar om hon menar mig eller om hon leker på Farmen. Får väl kolla, är nog Farmen för hon mumlar om att det fattas plantor.
Här ute på landet är det rena autostradan i och med omläggningen.
Måste säga att Vägverket eller vad dom nu heter jobbar snyggt i alla fall. När jag kollade om trafiken skulle gå förbi huset sades det att så skulle det inte ske för vägen och den lilla bron efter järnvägsbron inte skulle klara belastningen.
Mycket riktigt så hade den lilla bron en massa skyltar om maxvikt och maxbelastning, en massa siffror som jag ej lade på minnet. Så när dom i alla fall släppte på trafiken gick jag för att kolla vad det stod men si då hade Vägverket varit där och mirakelfixat bron genom att ta bort skyltarna.
Ska bli kul att se om dom kommer upp igen när allt återgår till det normala.
Grannen är mest bekynmmrad över sprickorna i järnvägsbron som har blivit värre men det är ju bara bra. Om bron rasar får vi ju det där tågstoppet här som alla tjatar om och så blir alla nöjda och glada.
Så får man inte säga säger vän av ordning, det räknas inte som snällt.
Skit i snällt, fast det är kul att titta på alla bilar som susar förbi i 30 kilometer i timmen.
Tack och adjö.