Tänka tankar

Satt och kollade på tv´n igår kväll. Ett engelskt program om en kille som flyttade ut på landet och blev bonde.
Snygga upplägg och vacker natur fast det var inte det som var grejen.
Killen hade bipolär sjukdom snackade dom om flera gånger.
Då kommer frågorna;
A, Är bipolär en sjukdom?
B, är det inte som de andra neurologiska grejerna ett funktionshinder?
C, är det samma sak som det gamla manodepressivitet?
Varför undrar jag nu detta?
Jo för att det dök upp i huvudet igår och jag håller på att städa där inne.
I huvudet alltså och då måste man liksom plocka undan gammal skåpmat som ligger och skräpar på hyllorna.
Så de som vet kan väl hojta.
Inte för högt bara för om jag sover min skönhetssömn törs jag inte vakna och riskera något.
Man kan ju i och för sig gå ut på nätet och se vad man hittar. Nackdelen med det är ju att nätet är STORT och det är lätt att svepas med i störtfloden av information som flödar med en fruktansvärd fart och vips har man hamnat långt, långt borta och hittar inte hem igen och då kan man bli ledsen på ögat och svälta ihjäl och allt möjligt obehagligt.
Nej, det är bättre att ni hojtar om ni vet nåt. Annars får jag stoppa ner det i kommapåfacket. Där ligger så mycket skit redan att en grej till inte gör så stor skillnad.
Egentligen är det livsfarligt att ha storstädning i huvudet. Inte så att man kan städa bort bra att ha saker utan mer för att man öppnar dörrar till rum som inte varit öppna på länge och där är det dammigt kan jag lova. Sen när man nyser hamnar alla tankar i en salig röra och så får man ägna tid åt sortering istället.
Har man riktig otur flyttar sig tankar och ideer från ett rum till ett annat när dörrarna öppnas och allt blir kaos. Kan ta flera dagar att reda ut och leda tillbaka bångstyriga tankar till rätt rum.
När man äntligen fått allt på plats igen orkar man inte ens tänka vanliga tankar än mindre komplicerade frågetankar.
Så med tanke på detta skiter jag i alltihop, stoppar in huvudet i garderoben igen och säger;
Tack och adjö.

Kort blogg eller va.

Man kan skriva en kort blogg.
Man kan skriva en kort blogg.
Man kan skriva en kort blogg om man skriver den där ramsan 100 gånger så man tröttnar.
Å andra sidan blir det ju en andefattig blogg och inte särskilt rolig att läsa.
Nu är det inte så att jag med detta vill påstå att mina bloggar brukar vara vare sig fyllda med ande eller roliga, fast visst fan är dom bättre än man kan skriva en kort blogg.
Någon sådan där vetaregubbe sa en gång att folk som svär saknar ordförråd och sätt att uttrycka sig.
Var fan ställer det mig då.
I skamvrån skulle min gamla skolfröken säga.
Fast det var inte så dumt där i skamvrån, hade man hittat på nåt riktigt djävligt kunde man slappna av hela dan. Man var liksom off-limits i skamvrån. Inte en massa dumma läxförhör eller dumma krav på att gå upp till tavlan och räkna ut bla bla bla. Där kunde man sitta och karva på en pinne lite i smyg.
Man var tvungen att smyga lite med karvandet för fröken hade en del åsikter om knivar.
Undrar om tanten sålde alla knivar hon stal från mig genom åren.
Undrar om man kan skicka en räkning till skolstyrelsen i länet med ett krav på alla knivar. Ska man då ta upp knivarnas faktiska värde eller ska man gå efter affektionsvärdet. Kan ju vara knivigt ( ;-) ).
Jag kommer särskilt ihåg en skitvacker stilett med vitt pärlemorhandtag. Slipad så den gick att tälja med och härlig att jobba med.
Den tog hon och släpa iväg mig till rektorn som inte heller hade någon förståelse för mitt behov av sysselsättning när lektionerna blev långtråkiga.
Undrar vem av dom som behöll den, antagligen rektorn, för jag fick då inte tillbaka den.
Nu spårar vi iväg åt ett ovidkommande håll igen. Raskt tillbaka till vardagen som var att jag skulle skriva en kort blogg.
Vilket jag gjort nu beroende på hur långt du läser.
Tack och adjö.

ida eller ida(g)

Nu vill jag bara säga att jag är trött på snö,
så nu går jag och väntar på att det ska bli tö.
Skall sjungas till Idas sommarvisa,tror jag den heter. den går så här ta ta ta tata ta eller kanske tata ta ta.
Hur som helst så är jag det, trött på´t innan det ens har börjat.
Snacka om framförhållning.
Ont i nacken har jag också apropå ingenting.
Fan det är ju riktigt synd om mig.
Tycker ni att jag ska gå och lägga mig, alla som röstar för räcker upp en hand.
Få se nu.
En, två, tre? fyra?.
Allan,det är fusk att rösta flera gånger.
Hur som helst får jag böja mig för majoritetsbeslutet.
Tack och adjö

Reprisliv

Har ni tänkt på att livet kanske är en repris.
En sån där långkörare av sämre kvalite som SVT brukar köpa in.
Jag menar nu inte att det är SVT som köpt in reprisen på livet fast det är kanske vad man får för licenspengarna.
En tråkig repris på livet.
Det är nog det som man märker av när känslan av igenkännande infinner sig.
Fan det här har hänt förut är alltså bara en lapsus i redigeringsprogrammet som gjort att en gammal del av inspelningen finns kvar på fel ställe.
Så när man i sin lilla värld tror att man har levt en massa liv så har dom egentligen lagt en loop på skiten så samma liv går on and on i evighet amen.
Samma misstag varje liv.
Samma fruntimmer varje liv.
Är det förvånande att man tröttnar så här i slutet.
Nej nu ska vi inte deppa ihop alldeles. Finns säkert en massa fördelar också.
Det spelar tex ingen roll vad man hittar på för det är ju som det är och har man klarat ett liv så är ju resten så att säga redan fixade.
Ser ni, redan något positivt och det finns säkert fler saker.
Kommer inte på något just nu men kan ju fnula på det. Man kan ju också vänta ett tag så kommer det upp av sig själv, kanske.
Nu ska vi prata om roligare saker.
Det var inte lika kallt idag som igår.
Min pannan spottade ut en 15-20 liter vatten på källargolvet bara för att djävlas. Lyckades elda upp den så mycket att den fick spelet och kräktes, jävla mespanna.
Vad är 98 grader och upp för en stor anläggning.
Ska det vara varmt så ska det och jag trodde inte det koka innan 100 fast å andra sidan var jag inte hemma när det hände.
Mätarna stod på 98 på alla tankar både uppe och nere när jag kom hem och då hade det brunnit ut.
Jag har lärt mig en sak i alla fall. Jag ska sätta en slang på den där ventilen så kan den stå och kräkas rätt ner i golvbrunnen bäst fan den gitter. Smart va.
Undrar om det var så förra gången också, i reprisen på reprisen menar jag. Det måste det ha varit och då kommer naturligtvis frågan varför jag inte satte på en slang från början.
Det betyder alltså att jag sitter där på nästa varv också och plippar ner allt skit på bloggen.
Fast det roliga med hela grejen är att ni som börjat läsa detta måste göra det om och om och om och om igen i evighet amen.
Gapflabb och magknip va festligt, vad har ni stackare gjort för ont.
Tack och adjö.

annan dag samma liv.

Jahapp då gjorde man fel igen.
Skulle bara kolla en sak på bloggsidan.
Var tvungen att logga in.
Då sitter man här med sitt plippande igen.
Var ju inte riktigt meningen.
Har ni lagt märke till en sak.
De korta kärnfriska meningarna.
Kort och koncist.
Kraftigt anslag och kärnfulla fraser.
Pang på rödbetan.
Inget mesande med onödiga ord.
Fast om man har ett kraftigt anslag hur länge håller datorn då tro?
Och varför ska man panga på en rödbeta?
Är det någon nytta med en kärnfrisk mening om utsidan är rutten?
Har ni sett, bara ett par rader nedplippade och jag har redan lyckats skapa existensialistiska frågor som i slutändan ställer en rad sanningar mot väggen.
Å andra sidan, där kan dom stå medan vi går vidare i vår mödosamma vandring längs livets stig.
Ni har lagt märke till att jag skippat de korta, koncisa meningarna och övergått mer till ett slags lösdrift för ord. Passar mycket bättre, orden får flöda fritt och sköta sig själva inom vissa rimliga gränser.
Man får bara se till att de inte gaddar ihop sig och samlas i små huliganhopar som snabbt terroriserar andra mindre starka ord.
Passar man sig inte där kan man få en slags snöbollseffekt och vips har de åstadkommit något typ; "Maos lilla röda", "Barnen på Frostmofjället", "Mein Kampf" eller "Jag var Stalins mor" vilket sker ibland men lyckligtsvis inte för ofta. Tyvärr kan man inte få det ogjort utan man får konstatera att det hänt och läsa även dessa skrivna alster.
Dock med en viss distans så man inte går vilse i pannkakan vilket kan hända och faktiskt har hänt genom åren.
Jaha nu har vi varit semiallvarliga en lång stund så nu övergår vi till annat.
Har ni hört den där om Kålle och Ada? Inte jag heller men hittar ni den så skriv ner den som ett bidrag till all världen skriverier.
Låt orden flöda.
Om det nu satt en internationellt läst författare på Öland ( det gör det säkert) så kunde han/hon ha använd den här sloganen.
"Låt orden flöda långt utanför Böda."
Den bjuder jag på utan extra kostnad, allt för det skrivna ordets skull.
Tack och adjö.

Snorpaus.

Hej svejs i lingonskogen.
Passar på att plippa lite medan jag väntar på att snoret ska sluta rinna.
Hm, lät inte så trevligt men det är ingen fara för jag håller näsan utanför tangentbordet.
Har varit i den mellersta källaren idag och rensar bland allt skit och bråte. Dammigt och djävligt men ganska kul.
Dyker upp en del roliga saker fortfarande och då menar jag inte de gamla hoptorkade råttkropparna man hittar. Fast det borde gå att göra nåt kul av dom med, men vän av ordning låter konstigt och verkar nära handgripligheter när jag vill ta in dom så jag får väl hia mig lite.
Det värsta är ju egentligen att man får en massa ideer när man hittar grejor.
Som ett antal delar till en torvupptagare (tror jag).
Själva skovlarna eller vad det heter men grejen är att det skulle gå att göra en skitball installation av det för det ser ut som masker med lite hjälp och fantasi.
Så där är det hela tiden;
Den här kastar jag i metallhögen,
Nja, kolla vad man kan göra med den,
Jag väntar lite, tar den nästa runda istället,
Jaså det är nästa runda, men jag ha ju inte hunnit så den får ligga ett tag till.
Fattar ni att skiten ackumulerar, jag tror fan att skiten förökar sig eller också är det någon som tar hit nya grejor.
Förutom min samlande son då menar jag. Det skulle vara lättare att slänga hans grejor men det har jag inte hjärta att göra.
Hur som helst är det därför snoret rinner, för det var en massa damm menar jag. Inte för att jag har en samlande son som säkert valda delar av mina läsare skulle få det till.
För att återgå till allvaret, stavar man illa hamnar man på Öland.
Igår var det någon som sa att jag var uppkopplad hela dan på det där Messenger eller vad det heter. Det var den där rackarns ifånen som inte talat om att man skulle logga ut när man var färdig så den bara satt där och såg dum ut. Man får nog passa sig och inte lita för mycket på den. Den ser lite annorlunda ut.
Fy fan, på väggen bredvid skrivbordet sitter det en sån där väggspegel som var så poppis på 70-80 talet och när jag ockuperar mitt skrivbord ser jag mig i profil. Ingen snygg syn att vila ögonen på precis. Magen putar ut åt alla håll och kanter. Måste göra något åt det med det snaraste.
Frågan är bara vilket som är lättast, flytta skrivbordet eller ta ner speglarna.
Jag flyttar nog skrivbordet så är det problemet löst.
Smart va, sen stressar dom folk i alla tidningar med hur dom ska få snygg profil och figur.
Nu har snoret stelnat.
Tack och adjö.

att veta eller.......

Om man inte vet är man då osäker eller ovetande.
Ingetdera låter så där förtroendeingivande.
Osäker lutar åt en velig typ som aldrig kan bestäma sig och ovetande gränsar till dum.
Komplicerade saker att ta ställning till så vi gör som vanligt. Raskt vidare till nästa stollighet.
Jag har införfåttat en sån där I-phone.
Ska det där I-et stå för intelligent har dom fan missat något väsentligt. Den är precis lika korkad som mina gamla telefoner, batteriet tar slut när du bäst behöver det o.s.v.
Fast det värsta med den här är att den snackar. Höll på att skrämma skiten ur mig när jag hörde det första gången.
Varför den gör det vet jag inte, den kanske söker kontakt, men om jag skriver Kalmar börjar den vråla Kalmar redan efter ka. Sen håller den på tills jag är färdig med ordet. Inte undra på att den inte får några kompisar.
Ibland säger den något annat som den tycker passar bättre än det jag skrev.
Ni kan ju räkna ut att man blir vansinnig, jag som inte ens gillar telefonsvarare. Fast hitills har jag varit duktig för den fungerar fortfarande.
Kontaktlistan är en sak för sig själv. Om man ska ha ett namn kan man plippa med fingret så rullar hela listan förbi i en djäkla fart. Man blir åksjuk av hela skiten så den undviker jag så mycket som möjligt.
Lian försöker lära mig hur telefonen fungerar men det syns på honom att han tycker det är som att ge en data till en stenåldersman.
Fast i slutändan kanske vi blir sams i-fånen och jag. Jag kan i alla fall ringa på den och sen har jag lyckats koppla upp den mot datan men sen gick visst nåt snett. Lyckades tydligen trycka på fel knapp så nu har jag ca 400 foton överförda på telefonen och jag får inte bort dom igen.
Men det löser sig nog sa han som sket i slasken.
Ett av min kära mors dagliga ordspråk.
Nähä nu ska jag kolla på nyheterna. I min ålder måste man hålla sig ajour med världen, rätt vad det är så är det förbjudet att bli gammal och man torskar dit på massiva böter.
Tack och adjö

Tatatata!

Hej min lilla blogg, det var länge sen.
Har du saknat mig?
Nu dör alla snart för det är sån musik åsså kommer det vitt ljus åsså e guds ande eller nåt där och tar dö på alla bovisar åsså lever hjälten lycklig i alla sina dar fast inte me samma fruntimer för han bytte sen mot en annan modell.
Om ni undrar så kollar jag på Indiana Jones lite bredvid så att säga.
Tv´n står som vanligt och pratar för sig själv i ett hörn. Kan inte vara lätt att vara tv när ingen har lust att titta fast man dukar upp alla möjliga scener.
Fast levde han egentligen lycklig i alla sina dagar efter ha besegrat bovisarna.
Vem ska han bråka med nu då och egentligen var det ju inte han som vann utan den där guds ljus eller något sånt.
Kan han leva med det eller måsta han sadla om och bli musikpedagog i Sölvesborg istället.
Läs den spännande fortsättningen i kvällstidningarna. Titta efter de kodade meddelandena på sidan tre, åtta och fjorton.
Nyckelordet är ... tata spänningen stiger.
Nyckelordet är alltså, djup tystnad alla väntar med spänning. Läbbig musik och sånt och så kommer det.
Nyckelordet är DAG.
Tatatata, skrik och jubel, bright lights.
Hmmm, undrar om jag ska göra ett uppehåll med tv-tittandet ett tag. Ett långt tag. Vi väntar med spänning på fortsättningen. Tatata.
Nu skiter vi i det här.
Tack och adjö.