Gud sicket svammel

Huvudet sitter fortfarande fast men med viss tvekan.
Huvudvärken släpper inte taget, måste man inte ha något att gripa med för att få tag?
Kan man kalla en tv beroendeframkallande media? Varför envisas jag med att sitta här och plippa? Tar man bort l blir det mycket trevligare.
Har ni tänkt på att det ser ut som piss i flaskorna i den där Pripps blå reklamen. Skulle kunna vara en annons för urinprov.
Glöm inte att lämna in ert idag för säker analys av alla edra krämpor. Lita på Pripps blå analysen. Å andra sidan finns det ju porrfilmer med sådant innehåll men jag visste inte att det fanns buteljerat. Teknikens under.
Livet är underbart när underlivet är bart sa alltid min gamla mamma.
Vad hade det med saken att göra, inte ett skit men å andra sidan har det mesta inte ett skit med det mesta att göra så det kommer på ett ut.
Om det är två ut är det pardans.
Tycker ni jag ska lägga av nu, tycker jag också inte alls. Undrar varför det är så populärt att skriva positivt för att med sista ordet ändra det till något negativt. Typ; tycker det är skitkul, inte.
Vad är det för djävla svenska egentligen. Ska man vara riktigt ball slänger man in ett not istället för att visa att man är internationell.
Nationell törs man ju fan inte vara för då är man ju rasist och det vill man ju vara, nein.
Fan vilka språkkunskaper som ligger dolda i min hjärnas djup. Tror jag ska skänka den till vetenskapen vad det lider. Lider man då tror ni?
Lida, led, luden är den svenska böjningen av ordet lida och när man sa det till fröken ( som ansåg humor vara något påkommet av djävulen ) fick man lida.
Djävulens avföda kallades man och det tog ett bra tag att fundera ut vad avföda var. Sen insåg man att det var en komplimang när det kom från henne och då gjorde det ju inte så mycket.
Fast man fick inte le för då fick man en orre. Inte en sån där ilsk fågel utan en örfil av det sjungande slaget. Inte så att örfilen sjöng utan mera att det sjöng i huvudet efteråt. Då log man inte.
Skitkärring, fast hon är med all säkerhet död och förhoppningsfullt begraven vid det här laget. Alla har vi våra brister.
Tack och adjö.