söndag 31 januari 2010

Kallt men inte coolt på veteranmarknaden

Gick ut med hundarna i morse, tyckte det var lite kyligt och gjorde det taktiska misstaget att kolla termometern.
Skit, -20 iskalla grader, till och med termometern såg frusen ut. Insåg genast att det var dags att koppla på Hawai-tankarna som Lollo lärde mig en gång; varmt, sandstrand, palmer, varmt, sandstrand, hutter, palmer, ljummet, snövall, iskallt, igloos. Fan det fungerar inte, har nog nött ut det den här vintern.
Sen började det snöa också, dags att gå i ide. Som tur slutade det efter en stund fast å andra sidan blir man varm om man skottar men det blir man under täcket också. Vill väl inte påstå att Beppe var överförtjust att ge sig ut heller, seg som fan i alla leder och frusen, men det blev bättre när han rört sig lite.
Var på veteranmarknad med Ken igår, lördag, men tyckte inte det var så där jätte precis. Priserna har ökat enormt och utbudet verkar ha gått ner i motsvarande takt. Såg inte så många glada köpare som kånkade iväg sina fynd som förr men det blir kanske bättre i sommar. Många proffs som sålde och då blir det inte lika roligt, ingen chans att rota igenom lådor med överblivna renoveringsdelar eller nedlagda projekt.
Ken köpte ett Opelbakljus till en Opel han inte har och jag köpte en leksakshusvagn. Har nämligen bestämt mig att samla husvagnar och husbilar i leksaksformat, smart va. Kom sen inte och säg att gubben inte lär sig, bättre smått än stort. Lättare att parkera, inga skatter eller avgifter och avgjort billigare i inköp.
Om vi köpte klistermärken av vår klistermärkesförsäljare? Självklart, hur skulle det annars se ut. Man måste stödja den fria handeln, det säger Kaj (tror jag),vi har redan gjort upp om köp på Emmaboda om vi inte ses innan. Sen var vi tvungna att gå till Emmaboda återvinning för att göra en del stilla-köpsugsnerven-köp som alltid laddar upp när man åker på marknad. Blir ju ett slags antiklimax när det inte finns nåt roligt att inhandla, eller ens nåt som är roligt att haggla om.
Jo, vi köpte ett par headers också men det var inte till oss. En kompis ringde och bad oss köpa dom, han hade sett dom men tyckte att priset var för högt. När han kom hem insåg han att med lite prutning kunde de vara väl värda pengarna och ringde oss. Sagt och gjort, runt bland stånden och lyckades lokalisera dom. Dom låg kvar där han sett dom så det var bara att sätta igång processen om prisets nivå.
Vi fick med dom hem till ett pris jag tror alla var nöjda med fast så här i efterskott undrar jag om han inte sket i att köpa dom för otymplighetens skull.
Så det enda marknadinköpet med tillhörande hagglande var som ombud men så är det ibland.
Fast å andra sidan träffade jag en massa trevliga bekanta som man kan byta erfarenheter och åsikter med,vilket bara det är värt en hel del.
Marknaderna kommer väl igång nu framåt våren om den kommer någon gång. Tänk om det inte blir någon vår eller sommar utan bara en kort höst som övergår till en bitande kall vinter som i sin tur för med sig..........Såg en film där det blev skitkallt med massor av snö och is, sedan skidade en pappa iväg och skulle hjälta sig. Sen ramlade en gubbe ner i ett shoppingcenter, den ultimata shop-till-you-drop varianten. Sen var det ett fartyg på gatan och hungriga vargar men han hittade medicinen och så eldade dom böcker, sen kom pappan och allt blev bra. Kan ni tänka er, dom eldade med böcker, vilka djävla hedningar. Hade varit bättre om ........ Sluta nu för fan, klart det blir en vår och en sommar. Hur skulle det se ut annars, alla miljökämpar skulle stå där med sin vision av miljöförändringen och skämmas och det vill vi väl inte.
Tack och adjö

lördag 30 januari 2010

Istappar och amatörpsykologi

Har suttit på mitt favorithak mitt i Nybro city och studerat folklivet.
En fastighetsskötare skulle ta ner istappar och för att skydda och varna allmänheten satte han sin traktor på tvären över gatan och en massa oranga koner. För att komma förbi på den sidan var man tvungen att tränga sig emellan traktorn och väggen och kliva över en kon.
Var tror ni folk skulle gå, japp, på fel sida även om det innebär att man måste trycka sig emellan och kliva över koner. Allt för chansen att få en istapp i huvudet.
Kan ju inte vara brådskan som gör det, hade gått fortare att korsa gatan och en del korsade gatan för att trycka sig igenom. Kan ju vara chansen att få ett saftigt skadestånd som lockar men å andra sidan ser jag inte att man har så stort nöje av det om man landat en istapp i pallet. Jag tror det är äventyret som lockar, att våga göra nåt som kan vara teoretiskt farligt. Folk är så djävla trötta på tillvaron att allt annat piggar upp även om det skulle innebära risken att få en istapp i huvudet.
Det blir ju lite av rebell över det hela också, att inte göra som alla andra, att våga lite civil olydnad eller vad det nu heter.
Fan vad det är kul att vara amatörpsykolog, tänk om han greken som äger stället visste hur kul det är att sitta där skulle han ta extra betalt.
Jag har lärt mig en snuskig ramsa idag och jag som trodde jag kunde de flesta. Det var tjejen i hundaffären som lärde mig den men jag har lovat henne att inte dra den här.
Hade tänkt att jag skulle lära Alve, ett av mina barnbarn, alla mina ramsor men hans pappa sätter käppar i hjulet hela tiden. Han fattar inte att det är ett kulturarv som borde föras vidare. Han är nog en sån där kulturbarbar det pratas om.
67,41,39,26,42,55,21,34,36,61,37,49,49,62,och 63, det är radantalet i bloggarna sen 14 januari. Dom börjar bli långa, mera roman än blogg egentligen. Fast ska man vara petig heter det väl kåseri, bloggar är korta slagkraftiga inlägg som väcker debatt.
Så vad fan är då det här?
Förresten varför skriver folk f-n, sk-t och dj...ar på facebook och alla andra ställen när alla vet vad dom menar? Djävla skit och fan så larvigt
Tack och adjö.
P.S har varit på bio med Ken och sett Avatar. Tyckte den var bra fast det dåna och snurra. Tyckte dom gjort jättejobb med kostymer och sånt ända tills Ken sa att det var datagrejs. Säg den glädje som är beständig, suck.
Hallo goodbye, western Virginia.

fredag 29 januari 2010

Kalltramp och snökanoner

I morse när gammelman och jag var ute var det kalltramp. Ni vet det där knarrande ljudet som blir vid kallgrader och nysnö så fort man tar ett steg. Gammelman bryr sig inte men ungtuppen som gick ut efter var tvungen att kolla vad det var. Dom har nog inte sånt i Frankrike. Det gäller att hålla koll på tillvaron runt om, det var mystiska personer som pillade med en bil vid återvinningen. Då måste man stå alldeles stilla och ta in allt för att få referenspunkter som kan användas senare. Inget skönt när det regnar eller snöar kraftigt, tålamodet att vänta medan han fyller på sina referenspunkter dalar i takt med vädret. Stackars hund.
Lyckades i alla fall dra upp Stina ur snöhögen så nu är hon god och glad igen. Man får se till att hon har bra med sand under sulorna så går det bra.
Var fan gör man av all snö, man skulle ha en snökanon och skjuta iväg den till grannen så kunde han skicka vidare till nästa osv. Så småningom hamnade väl eländet hos någon som ville ha det.
Fasar för tanken när det börjar smälta, det kommer att bli insjö här då. Undrar om taxeringsvärdet kommer att höjas då, det måste jag kolla.
Dogge fick inte plats i fönstret så nu måste jag tänka om. Tänk om. Inte fan hjälpte det, måste hitta en alternativ plats som fungerar lika bra för det tänkta ändamålet.
Flådigt gubbe lilla så han svänger sig med fina ord. Ja en annan e ju inte tappad bakom en vagn precis serru. Man har ju rört sig i de finaste kretsar. Om det sker ofta kan man säga att man har kretskort då?
Kan kan man väl, i princip kan man säga vad man vill. Frågan är väl snarare om det får stå oemotsagt. Fast kastar man ur sig tusen dumma grejor vem skulle orka reagera på var och en. Det blir som någon kinesisk liknelse om vatten på en sten som slipar kanter eller nåt. Så om jag bara håller på tillräckligt länge blir ni så avtrubbade att ni faktiskt tycker det är bra och längtar efter mer.
Upptäckte just att jag överlevt mot alla odds fast jag inte haft den o den varan för bara så och så mycket i månaden.
Tv-n står och mal för sig själv igen, jag lovar den har ett eget liv. Ingen knäpper på den eller tittar på den,ändå står den där och mal på om de mest konstiga saker. Eller också är det så att allting blir konstigt när man bara hör lösryckta delar ur olika program.
Morsan var fena på det där, hon satt och kolla på nån film, somnade,vaknade i en annan film och fattade noll. Blev ganska rörigt när hon skulle berätta filmens handling, särskilt när hon började med en komedi och sluta med en thriller.
Varför stavas thriller med h, måste vara en eftergift till vårt engelska ordlån. Men visst ser det lite udda ut med triller.
Trilla, trall, 25-öring sa man när jag var ung, varför har jag ingen aning om. Var väl nån sån där ramsa som alla ungar drog med jämna mellanrum. Bära, bar, byrå var också en sån, var en lek med ord som bagge, får, tacka och ett otal andra .
Ja jag hörde rätt, jag får den fantastiska mojängen för bara 2 zillioner guldpengar.
Tv-reklamen igen.
Lite ruggigt att man reagerar på valda delar men det är väl meningen med det hela.
Om jag skriver mn fattar ni ju att jag menar men beroende på resten av texten. Tänk vad bokstäver man skulle spara om man kortade ner alla ord och vad spännande det skulle bli. En del ord kan ju tydas olika och då får man två separata handlingar, alltså två texter till priset av en.
Helt makalöst uträknat om jag får säga det själv och det får jag ju har vi konstaterat i tidigare bloggar. S m jg skll brj rdn n s v fr v lt. Nja det var väl inte den mest genomtänkta av ideer kanske. Gäller att ha en fusklapp brdvd så jag ser vd jag skrivit.
Äh,vi hoppar det.
Tack och adjö

torsdag 28 januari 2010

FÖRSAKNINGSKOSSAN , automatsvarare åsså morsan

Har spenderat x antal minuter, timmar? i försäkringskassans kösystem. Måste vara en statlig variant av kombinerad labyrint och kull.
-"Tryck det ena eller det andra"- .
-"Du är placerad i kö"-. -"Du har plats 87"-. -"Du har plats 79"-.
-"Vi har 15 handläggare som tar emot ditt samtal"-.
Var fan då, allt jag hör är samma röst -"Du har plats 65"-.
När du är mitt inne i den spännande handlingen på boken du var smart nog att förse dig med i början av ringandet hör du:
-"Försäkringskassan, kan jag hjälpa dig?"- -"Jag skulle vilja tala med"- längre hinner man inte. -"Jag kopplar dig till...."-. -"Jamen jag skulle"-.
Pip, pip -"Alla våra handläggare är upptagna"-. -"Du har plats 92 i kön"-. -"Du har plats 89"-. -"Vi har 12 handläggare som hjälper dig så fort dom kan"-.
Vid det här laget är du luttrad och vet att om ungefär två kapitel i din bok kommer nån att koppla runt dig till nästa kö. Så småningom när boken är slut eller du gett upp lägger du uppgivet på luren.
Nästa steg är när du får ett brev från kära FK som säger att eftersom du inte hörde av dig och lämnade de begärda uppgifterna får du skylla dig själv.
När jag dör ska jag spöka för skiten.
Det är nog som dom säger att är man inte sjuk så blir man det av att ha med FK att göra. Helst ska man nog vara död för att platsa som idealkund hos försäkringskassan.
Var tog det vägen det där talet om att staten det är folket, ramlade det bort någonstans i maktens korridorer. Kan se det ligga på golvet och bli trampat på av skitviktiga statstjänstemän av alla partifärger.
Det där med val och knappa in själv sägs ju snabba på processen så det blir lättare att få hjälp. Är det nån som talat med bilregistrets svarare som "förstår talad svenska".
-"Säg ditt bilnummer"-. -"ABC123"-. -"Sa du XZK 435?"- -"Nej, ABC123"-. -"sa du DPS766?"- -"Nej"-. osv.
Som tur är bryter dom efter x antal gånger och slussar dig vidare till en riktig människa som förstår talad svenska.
Sj har ju också en sån där som "förstår talad svenska".
-"Jag vill åka till Lund"-. -"Sa du Katrineholm?"-. -"Nej,LUND"-. -"Sa du Göteborg?"-. osv... Dom har ingen spärr vad jag vet utan förlitar sig helt på att folk så småningom ska fatta att man inte ska störa dom med skitsaker. Sen undrar staten varför SJ går dåligt.
Det konstiga är väl att de är ju inte i närheten av vad du säger.
Pratade med en tjej på bilregistret om det här och hon skrattade och sa att skåningar klagade på att det blev fel hela tiden.Jag tycker det blir fel vad man än talar för dialekt.
Så där vidare värst hjälpsamma tycker jag inte dom är, mest krångliga och frustrerande. Den enda processen de verkar snabba upp är ett galopperande hjärtsnörp och det har man ingen större nytta av.
Min gamla morsa var ringblomma eller kopplerska, smeknamnen var många på telefonisterna. Hon skulle blivit vansinnig om hon levt nu med dessa knasiga datatelefonister.
En telefonist var ett företags ansikte utåt och en bra telefonist kunde välja och vraka bland jobben.
Håhåjaja, var det bättre förr, nja vet inte det ja.
Ich habe skottat a whole lot heute. Det där sa jag bara för att testa era språkkunskaper och få briljera med mitt perfekta uttal. Jag lär få fortsätta i morgon också.
Vägra vinter,JAG VILL HA VÅR, inte ER för min är finare men finns ingen annan kan jag ta den med.
Now ich will diese schreibe enden tror jag att jag menar. Men skulle det inte vara så ber jag underdånigast om ursäkt och viker mig genast dubbel vilket bara det är en syn för gudar.
Tack och adjö

onsdag 27 januari 2010

Pengar, finns dom?

Idag har jag försökt skaffa e-legitimation.
Bruksanvisningen är inte gjord för gubbar som mig. Ladda ner ditt och ladda ner datt, jag vill väl inte ha en massa skit instoppat i min dator. Särskilt som jag inte fattar vad det är. Security hit och security dit, vad skyddar det mot och mot vem. I slutändan står man väl där och kommer inte åt sina egna pengar.
Ska nog fan övergå till kontanter istället om jag får pengar.
Har ni märkt hur lätt det är att spendera pengar när man betalar med kortet. Man har ingen som helst koll på hur mycket man gör av med så tillvida man inte är ett mattegeni med mycket gott minne.
Man har ju inte ens pengarna om sanningen ska fram. Din chef betalar från sitt konto in din lön till ditt konto en gång i månaden. Men grejen är ju att hans pengar finns ju lika lite som dina pengar. Allt är ju bara siffror på ett papper som inte blir pengar förrän du hämtat ut dom i mynt och sedlar.
Den enda som har en del pengar är väl då banken som måste ha en viss summa för att tillmötesgå misstänksamma individer som vill se pengarna. Fast inte ens dom har så det täcker i alla lägen.
Var finns alla pengar egentligen eller finns det inga större summor i verkligheten. Är allt bara såna där virtuella pengar som virvlar runt i cyber-rymden och skapar turbulens över hela världen.
Undrar om det inte är det som gör att folk pratar om summor som inte ens är fattbara, millioner hit och miljarder dit. Redan 10 millioner är ju en summa som inte är greppbar.
Säg att du vinner en million dollar som dom har som pris "over there" det är alltså i runda slängar 10 millioner svenska kronor. För det första får du aldrig summan som pengar och för det andra är det en summa pengar ingen någonsin sett.
Det blir ju som monopol,- jag bjuder zillioner pengar för sveavägen- pengars värde försvinner i takt med nollorna och kvar blir en massa siffror på papperet. Tänk dom som sparar en massa på olika konton, en massa fina nollor men har dom några pengar, icke sa Nicke.
Vad händer om hela skiten stannar av och internätet slutade fungera, vart tar då alla pengar där ute i cyber-rymden vägen.
Regnar dom ner på folket över hela världen som ett milt sommarregn eller är dom bara borta. Det första låter ju helt klart bäst men pessimist som jag är blir det nog det andra.
Som tur är spenderade jag mina sista på en bil igår och med min ekonomi är det ingen risk att några pengar blir liggande i träda. Det är väl med nöd och näppe jag får dom att fatta att dom ska räcka månaden ut och för det mesta skiter dom i vad jag tycker och tar slut långt innan i alla fall.
Huvudsaken är väl att man har bensin, mat för dagen och tak över huvudet och det har jag ju. Än så länge får man väl säga, ta i trä. Det är inte lätt att vara skrockfull men det är en annan historia.
Förresten ramlade Inger med arslet i en snödriva och huvudet i en rosenbuske så det blev bara Beppe och jag som åkte till onsdagsträffen i snöovädret.
Tack och adjö.

Midnatt råder, tyst det är i husen.

Dagen som passerat har använts till en Oskarshamnsresa för att titta på en kompis till Maggan. Inger som hon heter var trevlig och rättfram så efter en del diskussioner fick hon följa med hem.
Lite halvdåligt sminkad med aningens sladdrigt arsle skulle man kunna säga men det är väl medfött, arslet alltså.
Tyngdpunkten ligger liksom mest fram men man får ta dom som dom kommer. Vi ska nog komma sams så småningom.
Annars har resten av dagen mest bestått av att gnälla över kylan som verkar vara det stora samtalsämnet bland folk. Alla har sin version av "insnöad, näst intill ihjälfrusen" historia. Kul att lyssna på för alla ska vara värst. Det underliga är väl att skiten var här förra året också, eller minns jag alldeles fel.
Skotta hör väl inte till mina favoritsysselsättningar men konstigt nog har jag aldrig köpt en snöslunga eller traktor med plog. Alla möjliga och omöjliga fordon har passerat genom åren men ingen sån, undrar vad det beror på.
Fast till nästa år är jag beredd, har en sån där stor Toro kommunalklippare med lite småfix kvar som står i uthuset. Den är tillräckligt stor att ploga med men å andra sidan sa jag det i somras också och än har jag inte fått tummen ur arslet.
Undrar var det uttrycket kommer från, stod det verkligen någon med tummen uppkörd i arslet och därför missade att göra vad det nu var han skulle göra. Verkar underligt och inte särskilt hygieniskt, man kanske ska vara glad att han inte gjorde det han skulle.
Nu har klockan passerat natten och morgonen börjar närma sig. Spöktimmen är över för länge sen och den enda som är vaken här är min dumma hund och jag ( min smarta hund sover).
Han är just nu sysselsatt med att dänga runt vattenskålen för att påtala att jag minsan inte fyllt den med vatten som man ska när det blir kväll.
Lustiga vanor dom skaffar sig hundarna, gammelhunden (den smarta) går in i sovrummet och lägger sig mycket demonstrativt. När det blir kväller ska man sova så är det bara.
Ungtuppen har problem där, han tycker nog samma sak men vill inte lämna mig ensam uppe.
Så resultatet blir att han ligger vid mina fötter en stund för att sen vandra in i sovrummet och kolla att gammelhunden ligger där han ska och sen tillbaka till mig.
Sen dricker han vatten och så fram till mig och lägger huvudet i knät eller över tangentbordet. Låter jättegulligt men de som sett min hund inser att det sitter ungefär två deciliter vatten i skägget på honom. Detta delar han frikostigt med sig av genom att förpassa det till mitt knä eller tangentbord.
Gamla datorns tangentbord blev vattifiserat av honom bland det första som hände så när han närmar sig nya datorn är jag inte lika aningslös.
Vik Hädan, du vattifiserande varelse.
Han vänjer sig nog vid min svenska han också.
Tack och adjö

måndag 25 januari 2010

Litterär skaparglöd och nysvenskar

Igår skrev jag så pennan glödde fast jag plippade på mitt tangentbord.
Det kanske inte glödde men det luktade bränt och jag kände hur skaparglöden bara vällde ut och nästa nobelpris i litteratur var på väg. Sen kom Lian och tala om att jag glömt plattan på så den var rödhet. Så var det med den litterära prestationen och skapandet gick lite i stå.
Men nu tar vi nya djärva tag och går med stora steg rätt in i den litterära himlen. Är det någon som har en karta.
Inte det, jaha, vi får väl ta den trippen senare och nöja oss med det vanliga ordbajsandet så länge.
Läste häromdan att man inte ska säga invandrare längre utan det ska heta nysvensk.
Men om man nu ska vara allvarlig så borde väl det finnas en viss tidsram för att bli nysvensk. Om man kommer hit och inte kan språket eller seder blir man nysvensk med en gång då. Kan ju inte vara så mycket värt kan jag tycka.
Måste man inte liksom gå igenom olika stadier som i skolan så att man är invandrare så och så lång tid, sen blir man PRAOsvensk ett visst tag när man lär sig språk, seder och lagar och sen när man är mogen blir man nysvensk.
Annars är ju inte nysvensk nåt mer än en omskrivning för invandrare ungefär som när man döpte om städare till sanitetstekniker och då kan dom ju lika gärna heta invandrare.
Undrar om det är något som någon verklighetsfrämmande, välmenande person hittat på för att folk inte ska känna sig utanför. Effekten blir ju tvärtom, inte fan skulle jag vilja kallas nysvensk om jag var invandrare.
När jag var ung fanns det inga invandrare eller nysvenskar, det var finnar, greker och turkar. Dom var det dom var och så var det med det. Behövdes inga fina ord för alla visste vad man var.
Dom som jag träffar från den tiden är fortfarande finnar, greker och turkar som bor i Sverige allt enligt egen utsago. Ingen uttrycker någon särskild önskan att bli nysvensk.
Fan vad det ska krånglas till hela tiden.
Hoppas ni läste och förnöjdes.
Tack och adjö.

söndag 24 januari 2010

Slöardag med dumburk och Blocket

Idag har det varit en sån där dag då ingenting eller näst intill ingenting blir gjort.
Mest suttit framför dumburken och studerat livet utanför verkligheten. Gud så mycket skit folk hittar på när dom inte har nåt att göra.
Ska i ärlighetens namn säga att gårdagen inte heller var någon överdrift på arbetslustens bakgård.
Är nog så att när fritiden ökar kommer hittapået till sin rätt. Förr när folk jobbade från soluppgång till solnedgång hade nog nöjesbranchen ingen större framgång. Är nog svårt att locka fram skratt ur en utarbetad publik som sitter och sover.
Har kollat Blocket efter en bil men inte hittat någon. Finns egentligen hur många som helst, är lite skrämmande att det är så många bilar till salu. Fast det finns ingen som jag vill ha, på hela söndagen kom det ut två av den sorten jag vill ha tag i. Detta i hela Sverige.
Jag ska tag i en ny arbetsbil, flak eller skåp, som rymmer massor av skit och braåhagrejor. Maggan är dum och vill inte använda kopplingen och det är väl knappast någon hit att krypa under och slita loss lådan i kylan med snön överallt. Roligare kan man nog ha så därför ska jag ha en kompis till Maggan tills hon blir bra.
De som finns till salu ligger minst 20 mil härifrån, smålänningar verkar inte ha några eller vilja sälja några. Dom kör väl skiten ur dom och sen är det p-platsen bakom ladan som gäller.
När man är ute och kör finns det drösvis som står parkerade bakom lador och uthus i olika stadier av körbarhet. En del ser ut som dom stått där sen dom köptes, träd växer tätt intill och för att kunna flytta dom måste motorsåg medtagas.
Men det konstiga är att om man frågar om dom är till salu är svaret nästan alltid en av tre varianter.
1. Den står bra där den står
2. Jag ska göra iordning den.
3. Javisst den kostar.....(näst intill nypris).
Varför det är så har jag aldrig klurat ut men om man åker förbi om ett par år igen så ser man resterna stå där i grönskan så det ärligaste svaret är nog det första. Har pratat med annat bilfolk och det är tydligen en vanlig upplevelse runt hela landet.
Var och kikade på en gammal amerikanare för inte så många år sedan. Ägaren till både gården och bilen var väl inte så tänd på iden att visa den men efter en del prat om allt och ingenting ändrade han sig och släpade iväg oss till ett fallfärdigt skjul längre upp mot skogsbrynet.
Framför dörrar och fönster växte träd som säkert hade en hel del år på nacken, stubbar på marken runt om skjulet skvallrade om att det avverkats framför dörren för en 10-15 år sedan. Vi snirklade oss genom dungen och lyckades glänta på dörren så pass att man kunde stoppa in huvudet och kika in. Därinne var fullbelamrat med lådor, hönsnät, halm och gamla tidningar. Under allt detta stod den gamla amerikanaren, fortfarande i vad som syntes vara ett vettigt skick men inte rörd på många, många år.
Den hade blivit undanställd för att bromsarna hade gett upp och då tyckte gubben det var en skitbil och ställt den i en lada. där hade den stått i många år tills platsen behövdes till annat och så hade den fått sin viloplats här i skjulet.
Där skulle den stå tills gubben dog för det var hans bil, sen skulle den skrotas för ingen annan skulle ha den. Han var mycket bestämd på den punkten och ett par år senare när jag hade vägarna förbi fanns inget kvar av skjulet, skogen runt om var avverkad och nya plantor satta. Vad som hände med bilen fick jag aldrig veta men troligen blev det som gubben ville. Lite synd kanske men det var ju gubbens bil.
Tack och adjö

lördag 23 januari 2010

Ute i kylan / coolt

Hej där ute i kylan.
Kollade termometern vid 9 i morse och fick skitslag -14 grader. Trodde vintern var över nu, vi har ju haft runt 2-3 minusgrader på morgonen ett par dagar nu. Varför ska man backa till något som ingen vill ha.
Ja det är väl som det är. Blir väl sommar i år också, drivhuseffekten till trots. Bara vänta och se tiden an.
Jag har precis varit och o-handlat. Vet ni inte vad o-handla är, då ska jag tala om det.
Man går in i mataffären ( går egentligen bra med vilken affär som helst, men ger mer effekt i mataffären), går runt bland alla hyllor i lugn och ro samtidigt som man plockar ner alla varor man ska ha i korgen/vagnen.
Dessa tas sedan till kassan och i vederbörlig ordning lastar man upp dom på bandet varpå den effektiva kassörskan slår in alla varor och får en slutsumma.
Det är nu det roliga kommer, när hon säger summan tar du fram plånboken för att betala. TaTa, den ligger hemma och du kan alltså inte betala.
Då tar man alla varor, till köns ( det finns alltid en kö vid sådana tillfällen) odelade uppmärksamhet och illa dolda förtjusning, packar ner dom i korgen/vagnen igen, för att sedan sakta vandra runt i affären och lägga tillbaka allt på sin respektive plats.
Det mina vänner är att o-handla.
Har man nu en tendens till att tycka sådana situationer är genanta bör man nog kolla att man har plånboken med sig när börjar.
Fast å andra sidan så finns det ju en annan variant av detta och det är när kortet inte godkänner köpet. Där hjälper det inte att kolla plånboken, kortet har en egen vilja. Det är bara att bita ihop och se det som ett spel, ibland vinner du och ibland inte.
Nu ska jag gå ner i källaren. "Nu går jag ner i min källare, där känner jag mig sällare...." det fanns en gammal låt som hade den raden i sig. Vad den handlade om eller vem som sjöng vet jag inte heller. En del bara biter sig fast för att lossna en 15, 20 år senare. Ja vad dom hittar på.
Tack och adjö

fredag 22 januari 2010

Slipp då!

NU SKITER JAG I DET HÄR FÖR I KVÄLL.
Har skrivit ett inlägg på annan plats i datorn, skickat det till bloggen, ska ta fram det för att publicera och det är borta.
När jag nu gjort detta 4 gånger med samma resultat inser jag att det är någon högre makt som stoppar det hela så nu slipper ni läsa eländet.
Softa framför tv:n och njut. Ses igen på lördag.
Tack och adjö

torsdag 21 januari 2010

Blogga från himlen

Oh Herre, giv oss idag vår dagliga blogg.
Skulle kunna vara en bra början om man hade idetorka. Man överlåter liksom ansvaret på någon annan och sen är det bara att sätta sig och vänta medan den ena raden efter den andra uppenbarar sig på papperet.
Fast då kommer naturligtvis frågan upp -vem har upphovsrätten. Ponera att det skulle bli en bestseller av allra värsta slag, millionupplagor och royalitys på ofattbara summor. Vem har då rätten till detta, jag eller Herren.
Jag tycker väl att Han kan ju skaffa allt han vill ha ändå så naturligtvis skulle hela konkarongen tillfalla mig. Kyrkan skulle nog ha en annan uppfattning om det hela för det vore väl välkomna pengar för att täcka kyrkoskattens bortfall.
Sicket herrans liv det skulle bli. Blir nog bäst om man skriver själv.
I min glada ungdom hade jag allvarliga funderingar på att bli präst men övergav tanken när jag insåg att man måste tro på Gud.
Sen var väl inte tanken på att stå där på begravningar och säga att Herrans vägar äro outgrundliga när nån sörjer så där lockande. Va fan och varför är nog mer passande frågeställningar.
Hade kyrkan vetat om mina planer hade jag nog fått hela konkarongen bara jag tänkte om.
Hå hå ja ja, jag hade nog blivit en skitbra prälle, inget hymmel om heliga andar , förfäders synder och sånt tjafs. Nåja det får man aldrig veta.
Hade tänkt bli veterinär också men det sket sig på grund av min allergi. En snorande, rödögd veterinär med astmatisk andning ger väl inte ett så där överdrivet förtroende.
Vad blev jag då? Ja jobben har gått hela skalan från hamnsjåare till journalist men vad blev jag? Jo det ska jag säga, gammal och erfaren.
Sicket antiklimax, hade varit roligare att skriva mångmillionär.
Nåja livet är som en påse, tomt och innehållslöst tills man fyller den med något. Tomma kolapapper t.ex. det prasslar mycket.
Tack och adjö.

onsdag 20 januari 2010

Reklamens dåliga inflytande på massornas oskyldiga sinnen.

Jag har blivit lurad av reklamen.
En av dessa tusentals stackars människor som vilseförts av reklamens falska marknadsföring. Jag kom på det när jag låg i badet och kollade på schampoflaskan.Volym stod det med stora bokstäver.
Har använt schampot ett tag men aldrig reflekterat över eller läst texten förut. Schampo som schampo trodde jag.
Beslöt mig för att kolla resultatet igen genom ett vetenskapligt experiment.
Skitigt, stripigt, tunt hår, tvätta två gånger med volymschampo. Resultat: rent, stripigt, tunt hår. Hmmm.
Jag har blivit utsatt för en reklamkupp, lurad och bedragen. Trodde jag men sen kom jag på det.
Schampot rinner ju ner på kroppen och där fungerar det, där har jag ökat i volym. Det är det som gjort att jag blivit fetare och fetare.
Inte överdrivet ätande som vissa illasinnade personer påstår utan volymschampot. Det hörs ju på namnet: VVOOLLYYMM.
Så nu ska jag skaffa ett annat schampo och hitta en duschtvål som löser fett så fixar det sig. Man måste vara om sig och kring sig som min gamla morsa sa. Rätt hade hon också kärringen, fast med ett r.
Fan sicken maffig titel, den kör vi på.
Tack och adjö

tisdag 19 januari 2010

Skottar, skottar dom

Good morning starlight....
Vet ni var den texten kommer ifrån. Jag tror det var i Hair dom sjöng den. Bra musik i den filmen/pjäsen/musicalen.
Jag har bestämt mig för att vara ordentlig och föra denna blogg på en allvarsam och samhällstillvänd nivå.
Jaha och hur många var det som trodde att det skulle lyckas någon längre stund.
Seså, oroa er inte, nu är allt tillbaka till det normala igen. Normalt och normalt, allt är ju en definieringsfråga (fan vad jag älskar långa fina ord) och beror helt på vad man utgår från.
Om man utgår från Stockholms centralstation har man nog problem om man inte ska åka tåg. Fast går det några tåg längre, jag fattar att det visst går tåg, men går dom i tid och framför allt, går dom dit dom ska?
Man kanske sätter sig på ett tåg och så blir det som i en film jag såg att tåget egentligen var ett spöktåg och åkte in i döingeland och hade sig. Den var mycket dålig vad jag kommer ihåg så det kan mycket väl ha vara en reklamfilm för SJ.
Annars är det ganska kul att kolla in reklamen på tv, dom som hittar på en del grejor har helt tappat greppet om verkligheten. Skänk till SOS barnbyar, använd Loreal för du är värd det. När dom skickar sådan reklam precis i följd undrar man var engagemanget och känslan för det passande tagit vägen. (Allvarsamt och samhällstillvänt, skit, återfall, ursäkta, ska inte hända igen.)
Nu tar vi nya friska tag för dom gamla har jag tappat.
Slarv på elitnivå, det måste vara ungar och vantar. Tur man kom på att köpa samma modell hela tiden så det alltid fanns en i reserv.
Annars brukar dom alltid dyka upp när man inte behöver dom eller precis köpt nya. Jag hittade ett par av mina när jag skottade häromdan, det som göms i snö kommer fram när man skottar. Skottar måste gå omkring med ständig urinvägsinfektion. Tänk er vinter, blåst, inga kalsingar och en kilt. Det måste ju vara en ras på utdöende, frusna pungar är nog ingen hit för fertiliteten. Fast dom skottar jag känt måste ha vetat om det för ingen av dom hade kilt men däremot drösvis med snoriga ungar.
Man kanske skulle använda det som preventivmedel fast det lär väl inte fungera så bra. Man vill ju bara in i värmen och tina upp stackarn och då har ju hela syftet med iden förfelats.
Det är tur att man kan titta på vad man skrivit innan man publicerar det.
Ni skulle få leka gissningslekar hela tiden om man inte stoppade i dom bokstäver som inte kom med. Hjärnan jobbar fortare än fingrarna klarar av pekfingervalsen och i slutändan har man en hel drös med oanvända bokstäver som man måste stoppa tillbaka för att ni ska fatta vad man skriver. Fattar ni vilket jobb det är med alla bokstäver som inte fattar var dom ska vara.
Man skulle uppfinna nåt.
Det är kul när man ska trycka två gånger på en tangent och den blir alldeles hysterisk och skuttar ut tjugo av samma sort bara för säkerhets skull. Måste vara någon slags vilja att vara tillags. Vadå inte ha egen vilja, då har ni aldrig haft såna tangentbord som jag. Dom hittar på allt möjligt skit alldeles själv. Jag skulle inte bli förvånad om det var dom som skrev bloggarna.
Äsch, jag letar bara ursäkter så jag kan skylla skiten på någon annan.
Tack och adjö

måndag 18 januari 2010

Snö med mos är inget gott

Natten går tung fjät osv osv.
Apropå ingenting som har med det att göra så lyder det engelska ordspråket -"early bird always finds a corn"- i sin rätta form. Jag kom på det i natt men ville inte väcka er så jag lät det vara.
Filmen på tv igår hade jag ju sett så det blev ju skit det med. Om man skulle köpa en lott kanske...... . Nä tycker inte jag heller.
Snön bara vräker ner, vilket ord egentligen. Vräker, jag kan se hur det står någon illasinnad djävul där uppe och bara skyfflar ner skiten med en stor snöspade.
-"Ta lite extra över Raving, han hatar skiten"- .
-"Kolla Olsson där borta han har precis skottat färdigt uppfarten, kör en dubbel repris där om 30 minuter"-
Ja ja, jag vet att det kanske inte är så men hur kan man veta det säkert, är det någon som kollat.
Jag tycker regeringen skulle tillsätta en utredning om det här för många viktiga spörsmålet och fundera ut en strategi för att lösa det.
Kaj blev ju sån där riksdagskandidat, undrar om han kunde gå till val på det. -Snö endast i parker och naturreservat. Snöfria gator och trottoarer.- skulle inte tro det nä.
Fast jag undrar om inte en sån där lista är till för om lede fi skulle invadera landet. Där står ju såna som inte håller käft, som bråkar och har åsikter de står för och är allmänt farliga för lede fi. Bara att begära in de olika partiernas vallistor och rensa. Låter ju inge bra alls det där.
Dumma unge, vad ska han hålla på med sånt för då. Inte nog att man måste skotta, nu måste man oroa sig för det också.
Man ska inte skåda given häst i munnen. Tror fan det, dom bits ju nåt så för djävligt kan jag tala om.
Inte för det har nåt samband över huvud taget med resten av detta utlägg men jag tyckte det såg så lite ut så det här blir mest som en utfyllnad för att ni ska kunna läsa detta och sen somna i lugn och ro vetandes att jag står på bastionerna och strider för det fria ordet och det fångna med för den delen. Man ska inte vara kräsen.
Min mamma sa att allt som är gott är nyttigt. En helt underbar livsfilosofi som i slutändan brukar resultera i en matchvikt närmare 200 kilo.
Men skulle morsan ha fel, ingalunda säger jag eder.
Nu skall jag lämna eder för att i kraft av mitt ämbete motionera de i fastigheten boende husdjuren . Lät väl pompöst och stiligt, jag ska släppa ut hundarna så de får ränna runt som galningar i snön (på normalspråk).
Tack och adjö.

söndag 17 januari 2010

Snålblåst

Morgonstund har guld i mun.
Fan vet, jag har tittat varje morgon men aldrig hittat nåt.
Fast hur länge sträcker sig morgonstund, det är kanske där felet ligger. Beskrivningen är kanske felaktig och ska egentligen lyda -: morgonstund (0430-0630) har guld i mun.-
Nåja, huvudsaken är väl att man vet vad som menas. Sen kan det ju tyckas vara ett något omständigt sätt att säga det.
En slags fin pik till den som missade allt genom att inte vakna eller inte vara där.
Det finns på engelsk också, ordspråket alltså, fast där är det mera raka rör. -the early raiser always finds a corn- lite mer klartext liksom.
Hej å hå, vad i hela fridens namn sitter jag och svamlar om detta en söndagsmorgon för. Ja det kan ni fundera på en stund medans jag ger hundarna mat.
Hallå igen, kom ni fram till något konkret.
Inte, nåja i sanningens namn har jag inte heller nån aning. Hade väl hoppats att någon skulle kunna ge mig en ledtråd som man kunnat spinna vidare på.
Men nähä, då går jag väl ut och gör nåt annat så länge. Syns senare.
Nu börjar det kvällas och dagen har gjort sitt.
Inte fixade jag släpet. Det blåste smådjävlar ute så det för vara till en annan dag. Kånkade runt en massa skåp och skit istället och det behövdes ju också göras. Så lite nytta blev det gjort i dag också.
Det började en sf-film på tv nu så nu får ni klara er själva.
Tack och adjö.

lördag 16 januari 2010

Gipsskivor, raggarbilar och Stallone

Vad har hänt i dag då?
Vi har satt upp sista gipsskivan i ateljen så nu är det bara spackling och målning kvar runt fönstren. Sågat till nya plankor till släpet har också blivit av.
Nu ska dom bara dit också men det tar vi imorgon. Om jag inte åker till Hässleholm och kollar in en bil vill säga. Det ger sig i morgon beroende på humör och väder.
Visst ja, jag har varit i Emmaboda och hämtat en grej också.
Fulltecknad dag som ni ser. Fast emellan allt det där har vi kånkat upp gipsskivor, flyttat kartonger och rensat i största allmänhet.
Hoppas vädret är vettigt i morgon så man kan vara ute och fixa släpet färdigt. Skulle behöva ha ett större garage men se det har jag inte.
Det som finns är ju upptaget av vår stackars Dodge Lancer som väntar på omvårdnad och kärlek. Hon har fått nya hjulcylindrar men väntar på att vi ska klä på henne resten. Hon kommer att bli så stilig så.
I kväll var det eller är det vintercruising i Kalmar men jag hoppade över det. Känns inte riktigt att komma ångande i en svenssonbil bland alla amerikanare. Lite skam har man ju kvar i kroppen.
Varje gång jag ser en rad med raggarbilar tänker jag på Daniel. Han trodde det fanns en lag som förbjöd svenssonbilar att tränga sig in i raggarkaravaner. Sickna ideer ungar får.
På tvn som står och maler i rummet bredvid är det tydligen Rocky Balboa. Man hör Stallone yttra sina repliker med samma röstläge han alltid använder i alla filmer.
Undrar om tv-apparater känner sig övergivna eller svikna när dom står och visar upp alla sina program och ingen tittar. Är kanske snällare att stänga av dom eller åtminstone miljövänligare. Idag känner jag mig inte inspirerad alls att skriva men tänkte hålla disciplinen uppe och inte ge mig. Fast till vilken nytta egentligen, man skriver bara för sig själv för antalet besökare är nog fortfarande noll.
Fast skit i det, jag satt och läste igenom allt i går natt och det finns faktiskt en del små pärlor om jag får säga det själv och det får jag. Ingen lär ju kunna stoppa det.
Vad var det jag sa eller rättare sagt skrev.
Nu ska jag sluta medan jag ligger på plus
Tack och adjö

fredag 15 januari 2010

Fredagsmys, Dogge och rasism

Nu är det fredag.
Då är det antingen dags för svensk kyckling eller också fredagsmys med chips, allt enligt tv-reklamen. Fan vad ensidigt.
-"Det är fredag igen kärring , släng fram kycklingen och chipsen, vi ska ha fredagsmyyys.-"
Blir lite som "tindra med ögonen ungdjävul, det är jul igen."
Nä, jag hoppar nog av det där tåget.
Får man förresten göra reklam för svensk kyckling med en söt liten blågul flagga eller räknas det som rasism?
Fan vet så vi hoppar över det också.
Jag sa ju att jag skulle försöka skriva här varje dag och då kan det bli lite si och så med kvaliten på tänket.
Har köpt en skyltdocka till idag. Ska göra nåt ekivokt med dom jag har nu. Blir nog bra när det blir färdigt.
Tänkte lite på temat "Ringaren i Notre Dame" fast mer åt det sadomachosistiska hållet. Kan det var en bra start fast jag undrar om dom får plats i skyltfönstret, vi må pröve.
Missade en bil idag p.g.a. skyltdocksköpet, alltså en bilannons som kom in idag men var borta när jag kom hem igen. Skit men det var väl nån mening med det med.
Han heter Dogge förresten. Skyltdockan så klart, allt enligt förra ägaren som sålde den med sorg i hjärtat. Hennes man tyckte inte om honom och man får inte sälja äkta makar så det fick bli Dogge istället.
Så kan det gå, kvinnans list övergår mannens förstånd fast det lät bättre när morsan sa det -: kvinnans list övergår när mannen får stånd:- Jag tror inte morsan var nån övertygad rödstrumpa precis.
Nog om det nu. Hittade två overhead projektorer igår, ni vet såna där som man lägger en bild ritad på nåt plastpapper och sen syns den på väggen eller var man nu vill ha den.
Nu djävlar ska här sparas pengar, istället för tapet målar man något roligt motiv på väggen och när man tröttnar kladdar man dit nåt nytt. Fan så bra det blir.
Blir nog bättre än den där väggen jag började på nere, motivet liksom växte ur huvudet på mig. Brukar fungera ok men den här gången växte det inte färdigt så väggen är halvfärdig.
Mitt livs historia, millioner halvfärdiga projekt utefter vägen. Man ska inte ha för bråttom men vad gör man när nästa ide bara knuffar undan de gamla. SUCK...
Tack och adjö...

torsdag 14 januari 2010

Nytt år, politik, religion och sånt

Nu har det varit stiltje på skrivfronten ett tag.
Hade föresatt mig att skriva varje dag för att så småningom kunna samla ihop det och därigenom delge mänskligheten mitt stora livsverk, men skam den som ger sig.
Idag har jag visat min misslyckade sida som golvläggare. Köpte ett sånt där klick-golv på Ikea och tänkte lägga det i ett av rummen i källaren så att hundarna kunde ha det som torkrum. Räknade ut att det skulle ju gå att lägga på en dag, rummet är inte så stort, men efter en timmas bankande och frustrationshöjande svärande gav jag upp. Tänkte skruva dit skiten men har bestämt mig för att det åker i pannan. Sådant djävulsverk ska brännas.
Nu ska här skrivas, men vad fan ska jag skriva om.
Har ett slags uppdämt behov av att dokumentera någon slags vistelse på jorden. Verkar ju inte klokt men hur som helst så är det som det är.
Undrar om allt man skriver är lämpat för allmän beskådan.
Troligtvis inte men å andra sidan är väl det mesta som skrivs rent privata saker som ingen annan än den avsedda mottagaren har att göra med. Fast det kommer ju ut ändå genom olika kanaler beroende på svek, pengar, avundsjuka, svartsjuka o en million andra orsaker som för det mesta har sitt ursprung i hämnd. Han/hon ska minsann få se/känna/veta… listan kan göras hur lång som helst men det spelar ju ingen roll vad orsaken är skadan är skedd och så är det.
Varför kom jag in på det där nu då, ja om man det visste. Kanske någon undermedveten tanke som försöker sticka upp en hand och pocka på uppmärksamhet.
Som en slags skolgosse som räcker upp handen för att visa fröken att han har läst hela läxan och i sin enfald tror sig veta svaret.
Lyckliga enfald, svaret beror alltid på den frågandes sinnesstämning, politiska och religiösa referenspunkt, humör och en tusen andra parablar som den svarande i sin enfald aldrig kan förutse.
Kärnfrågan blir då: ska man aldrig svara på frågor? Törs man svara på frågor? Svaret måste bli ett obetingat ja.

Nu har det spårat ur igen, skulle behöva gå någon slags kurs i hur man organiserar sitt skrivande.
Lättaste vore väl att skita i det totalt och bara spotta ur sig en lång ström av ord-diarre som sen läsaren fick sortera upp efter bästa förmåga.
Kan ju bli väldigt intressant, ett slags skrivet impressionistverk.
Varje läsare lägger sin tolkning vilket skulle innebära att om två stycken läste samma stycke skulle de tala om två olika saker som hade en någorlunda gemensam grund men tolkades olika.
Känner igen det där , det har gjorts förut.
Ta alla religiösa och politiska skrifter, det är verkligen impressionism i sin fulländning. Millioner läsare och minst hundratusen tolkningar om det räcker.
Jaha då blev man inte först med det heller.
Egentligen är man inte först med mycket här i livet, man är inte särskilt unik heller. Man föds som miljarder andra och man dör likadant. Däremellan ska man försöka leva i sin egen lilla värld utan att för den skull trampa andra på tårna.
Egenart för oftast med sig olika aggressioner från alla håll.
I och för sig är det ju ett sätt att vara unik på, men vem vill bli hågkommen som han som startade första världskriget eller det sista för den delen. Fast han som startade det sista lär väl inte bli ihågkommen så länge om det nu kan vara någon tröst.
Lagom är bäst var det någon som sa. Ja det kan man väl inte påstå att man anammat så här i eftertankens kranka blekhet som min mamma alltid sa. Fast egentligen sa hon : i eftertankens blanka kräkhet. Hon vände och vred på det mesta under sitt liv, dock inte pengar. Där var hon en levnadskonstnär; vad vi har i dag använder vi, imorgon kan vi vara döda. När sen morgondagen kom utan dödens inträdande gällde eftertankens blanka kräkhet.
Heja morsan, du har lärt mig det mesta om hur livet går till. Tack vare det har man tråcklat sig fram genom tillvarons väv med livet i behåll, det ska du ha en stor eloge för.
Tack och adjö.






Skaffa en Windows phone så kan du chatta på Messenger var du än är! Skaffa en Windows phone så kan du chatta på Messenger var du än är!