Datorn, solen, julen och fan

Hej igen...
Så är man tillbaka i hetluften igen.
Lät ju ballt men jag menar att det är varmt ute. Fast man ska inte klaga, tids nog blir det kallt och djävligt ute och då är man ju inte nöjd med det heller.
Människan är ett underligt djur, det är så sant som det är sagt. Ännu ett i raden av knäppa ordspråk. Inte fan blir något sant för att man säger det, det vore ju lika dumt som att tro att allt som skrivs är sanning.
Har skaffat ny data sen sist då min gamla var något slö fast det var ju förståeligt med dess 11 år på nacken. Slog på stort och införskaffade en sån där bärbar med en massa kapacitet både ute och inne.
Kommentaren från ungarna till det var ;-vad ska du med allt det där till, vet du hur man använder allt osv.... .
Fast jag måste nog ge dom rätt till viss del, en del pryttlar har jag ingen aning om hur man använder och en del tog jag bort för jag tyckte det bara irriterade med en massa frågor om ditten och datten.
Sitter till exempel en webbkamera med nåt crystaleye uppe på kanten av datan. Man ska tydligen filma när man chattar men eftersom jag inte har en aning om hur man chattar ser jag inget större andvändningsområde för den. Ska sanningen fram vet jag inte ens hur man får igång den.
Har i alla fall lyckats tappa bort en massa kort som jag la nånstans men inte hittar igen. Finns ju massor av gångar och prång i datorn att leta i. Usch, som att leta i en gammal källare fast det kan ju vara kul och det är inte datorn.
Nåja, vi kanske vänjer oss vid varandra datorn och jag. Får väl bli ett slags givande och tagande där vi försöker förstå vad vi pysslar med, hur nu fan det ska gå till. Jag är nog lika knepig som datorn så det blir inte lätt.
Hur har Ni alla där ute i stora världen haft det nu i solens och krisens tider. Har allt blivit som Ni tänkt er att sommaren skulle bli eller är Ni ledsna och besvikna.
Är ni det sistnämnda så var inte det, det kommer en ny sommar att spinna drömar kring och egentligen är ju inte sommaren slut eller hur. Mycket hinner hända innan höstens mörka nätter lägger hämsko på våra förhoppningar och drömmar.
Sen kommer vintern med julen och hela den traumaframkallande heligheten och så är det kört igen.
Fan, nu springer jag i förväg igen och målar fan på väggen. Måla inte fan på väggen förrän han sitter där sa alltid min mamma. Fast om han sitter där behöver man ju inte måla dit honom och det var väl kanske det hon menade. Varför måste fan vara en han, skulle vara snyggare med en kvinnlig eller hur?
Nu mina vänner (eller ovänner, fast varför skulle ni läsa detta då för) struntar jag i det här och går ut med hunden istället. Hans bästa tid är nu, svalt, lugnt och massor av dofter som lockas fram av nattfukten.
Godnatt och förhoppningsfullt på återseende.